Lycklig, eller..?

Jag har funderat ganska mycket kring vad som krävs för att en person i allmänhet, och jag själv i synnerhet, skall vara lycklig. Jag har dessutom pratat ganska mycket om det utifrån olika frågeställningar med min sambo och bättre hälft Josefine.

I en värld där vår standard successivt höjs verkar många av oss må ganska dåligt. Det enda undantaget är alla lyckohistorier som ständigt publiceras i sociala medier. Inte en enda person mår dåligt, någonsin. Men sanningen är den att sedan 2009 har antalet sjukskrivna i December månad gått från drygt 109.000 personer till nästan 180.000 personer. Mellan tidigt 2000-tal och 2009 minskade dock antalet sjukskrivningar, och det var givetvis jättebra. Jag tror givetvis inte att vårt välmående kan mätas i antalet sjukskrivna men det är en intressant siffra att lyfta om inte annat. Bakgrunden är mångsidig men många fall kommer från psykisk ohälsa och utmattningssyndrom.

Min första reflektion är att vi ständigt söker kickar, gärna utan att behöva anstränga oss alltför mycket. Vi vill ha något, gärna direkt och utan någon motprestation. Kicken blir kortvarig och vi behöver en ny kick. Vad är problemet med detta? Jag tror det vi egentligen behöver är längtan. Har du något minne från din barndom som verkligen fyller dig med glädje? Något du längtade efter länge? En cykel? Ett TV-spel? Något du sparade till? Upplevde du glädjen från det du längtade efter som långvarig? För mig var det precis så. De sakerna jag sparade till och längtade efter gav mig glädje under en väldigt lång tid. Jag fick lära mig längta efter saker. Som parallell till det köpte jag en ny laptop och surfplatta för några månader sen. Eftersom jag jobbat ett tag behövde jag inte spara eller längta efter grejerna men när beställningen var gjord satt jag som på nålar och väntade på mitt paket. Jag kom ju ihåg känslan från min barndom (och studietid)! Sen kom paketet och jag orkade inte ens packa upp datorn första dagarna. Jag hade helt enkelt inte längtat efter grejerna tillräckligt länge, väntan på paketet var roligare än själva paketet.

Vad är det då som gör oss lyckliga? Tyvärr finns det enligt mig inget lätt svar på frågan. Men mitt enkla svar är att "jag skapar min egen lycka". Jag hade kunnat skriva "man skapar sin egen lycka", men då har jag helt plötsligt friskrivit mig ansvaret och låtit 'man' ansvara för att lyckan skapas. Jag vill ändå understryka vikten av att använda 'jag' för att göra mig själv ansvarig.

Vad menar jag med det då? Att lycka är något långvarigt och inte får förväxlas med ett ständigt sökande efter kickar. Att köra tunga intervallpass gör mig inte lycklig, men jag får en kick av det. Att få träna ett helt år och längta efter mållinjen i Kalmar är en prövning i sig, men att få korsa den och få belöningen av all längtan, det ger minnen för livet.

Lycka för mig är inte att köra en ny och fin bil, eller att accelerera fort med den. Nej, lycka för mig är att vakna upp bredvid Josefine en Söndagsmorgon, att få äta frukost med henne och i brist på nytt kaffe få värma en 2 dagar gammal kopp kaffe i mikron. Det klart det är mysigt att gå ut o äta frukost, men utan Josefine är det fortfarande bara en frukost...