Ironman Hawaii 2019

Den stora tävlingen som länge funnits på önskelistan. När jag började med konditionsidrott 2013 och tog de första försiktiga tramptagen, stod på ett par längdskidor med skräck i ögonen, försökte överleva i klorerat vatten och började springa i skogen så visste jag inte ens om att Ironman Hawaii fanns på kartan. Jag lyckades aldrig slutföra hela klassikern det året. Jag överlevde Vasaloppet och kom under 10 timmar med minsta möjliga marginal, jag bröstsimmade i Vansbro och joggade runt i skogen på Lidingö. Men Vätternrundan gick aldrig som planerat, en magsjuka gjorde sig påmind och jag bröt efter drygt 8 mil. Men det året var ändå ett frö till alla roliga tävlingar jag kört sedan dess. En klassiker blev ytterligare en klassiker och en spontan "prova-på triathlontävling" blev snart en anmälan till en halv Ironman 2014 som blev en hel Ironman 2015. Någonstans då började jag drömma om att någon gång få köra VM på Hawaii, även om det bara var som amatör så var det ett stort och tämligen avlägset mål. Efter att ha kört ett par tävlingar under åren så lyckades jag hösten 2018 kvala till Ironman Hawaii 2019. Drygt ett år innan tävlingen skulle gå och jag hade all tid i världen att planera och förbereda mig.

Pre race
Vi åkte till Kona, Hawaii så vi landade en vecka innan tävlingen och stannade sedan två veckor efter tävlingen för att semestra. Jag hade förmånen att ha med mig support från släkt och vänner vilket verkligen kändes som en ynnest.

Första veckan spenderades med att försöka acklimatisera mig till värmen, köra några lättare träningspass och njuta maximalt av alla roliga upptåg innan tävlingen. Allt från att simma ut till kaffebåten och simma med delfiner till att springa "underpants run" genom Kona. När väl tävlingen närmade sig kände jag mig ändå någorlunda förberedd för vad som komma skulle.

 

Simning
Nytt för i år var att det skulle vara vågstart med en eller flera åldersklasser i varje våg. Förhoppningen var att det skulle bli lite glesare upp ur vattnet och på så vis minska den ofrånkomliga draftingen på cyklingen. 5 minuter innan vår start simmade jag ut till startlinjen och placerade mig till höger. Ganska dumt val insåg jag snart då det blev ganska trångt på högersidan. Vägen ut till vändning gick relativt bra ändå, inte så mycket slagsmål och ganska bra känsla. Vid vändningen kom de snabba från gruppen bakom ikapp och det blev ett gäng slag och sparkar som lämnade lite dålig stämning. På vägen tillbaka mot växling hade vi dessutom strömmen emot oss och det blev ganska stökigt överlag. Jag simmade generellt väldigt lugnt och hoppades att jag skulle ha nytta av att fokusera på tekniken men det ledde snarare till att jag simmade med låg frekvens och blev "offer" för vågorna. Upp ur vattnet på drygt 1:06:40 och var ganska missnöjd med det. Det var ganska stökiga förutsättningar och långsamma simtider överlag, men fortfarande ganska långt ifrån vad jag hade tänkt. Inte så mycket mer att göra än att försöka göra dagen så bra som möjligt oavsett. Växlade ut till cykel utan några större missöden.

Cykling
Hade en plan om att gå lite lugnare på cykeln än vid normala väderförhållanden men lyckades ändå öppna alldeles för hårt. Mycket publik och en vilja att korrigera en dålig simning gjorde inte saken bättre. Men så snart vi kom ut på motorvägen så började de flesta hitta en behaglig plats i ledet även om det fanns en hel del som låg lite för nära framförvarande. Jag tänkte då att det borde lösa sig inom några mil. Försökte tugga på hela vägen ut till Hawi och blev ändå lite förvånad över hur lång stigningen upp till Hawi kändes. Vinden hann dessutom byta riktning för varje träd vi passerade och det gjorde nog att det kändes som att det tog lång tid att komma fram. Efter vändning så hoppades jag på bra fart hela vägen tillbaka till motorvägen men riktigt så bra blev det inte. Det var fortfarande många som var ganska dåliga på att hålla de 12 meterna man skall hålla till framförvarande och det var väldigt glest med domare på banan. Som tur var fick jag se min supportcrew med jämna mellanrum vilket gav en grym kick varje gång, helt fantastiska! In mot växling försökte jag utvärdera läget lite och det kändes ändå helt okey. Antagligen lite för dåligt vätskeintag men ingen katastrof. Gjorde återigen en ganska bra växling och såg fram emot löpningen.

Löpning
Ut på löpet så fick jag träffa min familj ganska omgående innan jag trummade iväg på Ali'i Drive. Första kilometerna gick som planerat och det kändes ganska bra. Dock tog det inte mer än 5km innan jag insåg att det skulle bli en kamp att komma i mål utan att promenera. Vätskebristen och värmen började snabbt ta ut sin rätt och jag tog några dåliga beslut som inte gjorde situationen bättre. Många pratar om hur varmt och hemskt det är i Natural Energy Lab där vändpunkten på den långa delen av löpningen ligger. Men tiden i Energy Lab är egentligen ganska kort och inte särskilt farlig i mitt tycke. Däremot är de 2 milen på motorvägen en fruktansvärd historia, det var jag inte lika förberedd på. Jag försökte pusha mig själv till att det viktigaste är att jag fortsätter springa och inte börjar gå. Det blev planen och mantrat resten av tävlingen. Sista 3km så kände jag ändå att det var dags att lämna allt på banan så jag gjorde en fartökning och det kändes mer eller mindre som att jag skulle dö under den biten. Väl i mål så tog det inte lång tid innan jag fick hjälp av några funktionärer som lyckades hjälpa mig in till Athletes Garden där allt gott man behöver för stunden finns att tillgå.

Sluttid: 9:27:27

Post race
Efter någon timma i Athletes Garden lyckades jag ta mig ut för att möta Josefine och Nicco som väntat tålmodigt på mig. Helt förstörd i kroppen irrade jag omkring ett tag tills jag äntligen fick tag i dom. Det är få saker som känns som bra som att få krama sina nära och kära när man är så trött.

Vad lärde jag mig av tävlingen då?
Jag tar med mig massor av lärdomar. Jag trodde jag hade förberett mig väl på värme och luftfuktighet men uppenbarligen inte tillräckligt väl. Jag underskattade återigen mitt behov av vätska även om det var mycket bättre än Frankfurt i somras.

Vill jag köra igen?
Självklart! Kanske inte inom närmsta framtiden men jag hoppas att jag får chansen att göra mig rättvis där någon gång. Jag är i alla fall oerhört motiverad att använda vintern för att vässa alla moment inför nästa säsong!

Slutligen vill jag tacka alla som stöttat och hjälp mig på resan. Min familj och mina vänner som är förstående och uppmuntrande när jag lägger massor av tid på att hoppa och leka i träningskläder. Jag vill även rikta ett stort tack till sponsorer och arbetsgivare som verkligen hjälpt till att göra säsongen i allmänhet men framförallt Hawaii i synnerhet till något helt fantastiskt, tack!

Sommarsäsongen 2019

Jag sitter på Kona International Airport (Hawaii) och försöker sammanfatta min vistelse i paradiset och tävlingen för ganska precis 2 veckor sedan. Jag inser ganska snabbt att jag inte skrivit något om någon triathlontävling, eller någon annan tävling för den delen, sen Göteborgsvarvet i slutet på Maj. Eftersom bloggen mestadels tjänar syftet som min dagbok så vill jag få ner mina tankar i skrift, men uppenbarligen har jag inte prioriterat tiden. Jag skall försöka sammanfatta sommaren och hösten lite i kommande inlägg.

Ironman Frankfurt
Tävlingen i Frankfurt blev en varm historia då centrala Europa njöt av den värmebölja som passerade. Vi var ett litet gäng bestående av mig, Josefine, Erik, Johanna och Fredrik som åkte ner i två bilar, det blev en ganska lång sittning i bilen då vi körde ner i ett svep på ~13 timmar. Vi kom i alla fall fram med all utrustning i tid och hoppades att vi skulle överleva värmen utan någon större acklimatisering. Det blev lite testsimning i sjön där tävlingen skulle starta och vi ställde in oss på att de skulle bli simning utan våtdräkt.

Någorlunda sammanfattat blev tävlingen inte som planerat, simningen gick ok, cyklingen var varm och gick bra första varvet men under andra varvet kändes det som att jag skulle brinna upp. In mot T2 började jag ana att det skulle bli en lång dag och efter några stapplande löpsteg insåg jag att det var mer eller mindre kört. Jag hann springa några kilometer innan jag fick prata med sjukvårdspersonal som såg till att kyla ner mig så gott de kunde. Jag fick fortsätta men det blev mestadels en lång och plågsam resa där jag växlade mellan promenad och någon slags jogg. Tog mig i mål och försökte lära mig så mycket som möjligt av loppet. Hur som helst var det lärorikt och några erfarenheter tog jag med mig.

På vägen hem hann vi med en liten tripp till Moseldalen vilket blev lite av höjdpunkten på resan, ett riktigt bra resmål som jag gärna gör om!

Gôrslitet
Som en uppladdning inför SM på medeldistans låg Gôrslitet ganska passande i tiden. Vi har goda vänner i Karlstad och de var också intresserade av att spela lite triathlon, så det blev helt enkelt en riktigt göttig helg med triathlon och vin med fantastiskt sällskap!

Vi åkte upp dagen innan tävling och hann reka banan lite fort innan vi hade en väldigt trevlig kväll ihop. På tävlingsdagen skulle värdparet köra sprintdistans på förmiddagen och vi fick äran att heja och ropa tider åt de tävlande. Hela gänget levererade imponerande tider!

Efter lunch var det dags för olympisk distans där jag och Josefine skulle göra vårt bästa för att visa upp klubbens kulörer.

Simningen gick ganska smärtfritt i Vänerns upprörda tillstånd. Hade redan 3 minuter upp till täten vilket känns som eoner av tid på en olympisk distans. Ut på cykeln kunde jag jaga ikapp alla fram till han som låg 2:a och nöjde mig med att ligga kvar på lämpligt avstånd. KJ som hade ledningen var det inte mycket att göra åt där och då. Ut på löpet gick jag snabbt ifrån han som var 2:a och därefter blev det löpning i ingemansland. Jag hade tappat ytterligare 3 minuter på cyklingen och visste att det skulle krävas orimligt mycket att springa ikapp 6 minuter. I slutändan tog jag ikapp 3 minuter men luckan fram var för stor. Nöjd 2:a trots allt. På damsidan levererade min bättre hälft lite mer än mig och lyckades knipa förstaplatsen bland damerna, riktigt grymt!

Efter tävlingen följde en riktigt go kväll med grillat och underbart sällskap!

Sala Silverman
Säsongens andra stora målsättning var SM på medeldistans som i år var beläget i Sala. Träningen under sommaren gick bra och jag kände mig i ganska bra form. Vi var samma gamla goa gäng som åkte mot Sala på Fredagen och hade bokat boende på ett vandrarhem i närheten. Tävlingen startade ganska sent så vi hade tid på oss att städa och checka ut på morgonen innan race.

På plats var det ganska lugnt även om cykelkontrollen var lite hårdare än vanligt. Fick nedslag på att min hjälm inte var tillräckligt hårt spänd under hakan. Efter korrigering var det svårt att öppna munnen utan att det spände, orimligt men de blev nöjda.. Sedvanlig uppvärmning och lite nervöst i startfållan innan strandstarten.

Iväg på simmet och hittade ett par fötter ganska snabbt. Kände att det var lämpligt att hänga med där och de två varven gick ganska snabbt. Kom ikapp några personer i slutet på andra varvet men ingen fara alls. Upp från vattnet var jag bara 4 minuter efter täten vilket var riktigt bra för att vara mig, året innan var jag 6 minuter bakom.

Ut på cykeln strulade ena cykelnskon lite innan jag lyckades trampa iväg ordentligt. 3 varv på en platt och snabb bana väntade och jag hoppades på snabba tider. Jobbade mig ikapp lite andra tävlande men hade dålig koll på hur täten såg ut. Blev ganska seg på tredje varvet och tappade lite onödigt mycket där, men ändå en helt ok cykelsplit. Förväntade mig lite mer av den effekt jag genererade, men gillade läget.

Snabbt ut på löpet och första kilometern gick som planerat, tyvärr gick det mer eller mindre utför efter första kilometern och det blev återigen en ganska plågsam och långsam löpning utifrån hur jag presterat på träning och vad jag vet att jag kan. I mål som 7:a och hyfsat nöjd även om jag inte fick ut allt jag hade.

Helsingborg Duathlon
Ytterligare ett gästspel i kalendern blev Duathlon-SM som inte var planerat från början. Men det låg samtidigt så bra i tiden att det var för bra för att låta bli. Tävlingen låg även bra till rent geografiskt och starten var såpass sen att vi kunde åka från Göteborg på morgonen och ändå hinna ner utan att behöva stressa.

Målsättningen för dagen var att försöka göra ett så bra lopp som möjligt och ta med en bra känsla från varje moment. Jag visste hade inte koll på hela startfältet men visste att Kallin, Örarbäck, Andersson och Hjertonsson borde vara starka konkurrenter.

Ut på första löpet var det en trio som gled iväg lite snabbare, därefter låg jag tillsammans med Kallin och efter några kilometer anslöt Örarbäck och Andersson. In till växling hade ingenting förändrats och vi växlade ut på cykel tillsammans. Kallin försvann i vanlig ordning helt orimligt fort, inte helt oväntat. Tillsammans med Örarbäck började jakten på de som var framför oss, efter drygt halva första varvet (av fyra) hade vi cyklat upp oss till 2:a och 3:e plats, och så förblev det hela vägen till sista växlingen. Örarbäck hade då en lucka på drygt 30s och jag lyckades inte ta ikapp den under den avslutande löpningen utan sprang överväldigad in i mål som 3:a. Surrealistiskt och oerhört kul att få vinna en SM-medalj, det trodde jag inte när jag försökte mig på en svensk klassiker 2013 och försökte cykla runt Vättern i träningsoverall.

Recap från våren som passerat..

Tittar ut genom fönstret och inser att det är midsommar imorgon. Vi är i runda slängar på mitten av år 2019, och jag har fortfarande inte skrivit ett enda blogginlägg för året. Med handen på hjärtat får jag nog erkänna att det är lite dåligt, inte för att jag har någon diger skara följare som ivrigt undrar om jag tränar eller ens lever. Nej det handlar mer om att jag vill kunna gå tillbaka och minnas min resa i framtiden. Samtidigt behöver jag inte föra någon närmare dagbok över vad jag åt till lunch heller, men någonstans mellan två och tolv inlägg per år borde jag kunnde hosta upp tycker jag nog. Och angående midsommar så har det precis börjat regna utanför fönstret. Det känns ändå ganska traditionsenligt med tanke på att vi hade drygt 30 grader och härligt sommarväder igår.

Finns det något att berätta med det här inlägget då?

Efter den något stressiga tävlingen i Barcelona som fick bästa möjliga utgång så råkade vi som nämnt i förra inlägget köpa oss ett hus. Vi flyttade in där i början av Januari och har väl kommit på plats att vi kan leva ett helt normalt liv (så normalt som de nu blir). Vid årsskiftet tog jag även ett beslut som jag funderat på ett tag, jag gick från att vara helt självcoachad till att skaffa mig en coach. Valet föll på Björn Andersson efter lite bollande med andra atleter i min närhet. Sen dess har jag försökt träna precis som han planerat och samtidigt få livspusslet att gå ihop.

Verkstad in the making

I Januari åkte jag tillsammans med majoriteten av Elitgruppen i Triathlon Väst till Gran Canaria för ett träningsläger med fokus på cykling i bergen. Väldigt trevligt och sjukt kul att få träna ihop med likasinnade när mörkret ligger tungt över Sverige. Det lägret följdes några veckor senare upp med ett simläger i Falkenberg tillsammans med resten av klubben. I vanlig ordning ett av årets bästa läger på Falkenbergs Strandbad där vi har möjlighet att kombinera simning, spa och fantastisk mat.

Gran Canarias högsta punkt (~2000m över havet)

3 av 5 på lägret. Magiskt gött att simma i morgonsolen!

Första loppet för året blev varvetmilen i slutet av Mars, det brukar vara en snabb tillställning där många vill testa benen och snabba tider utlovas. Banan är pannkaksplatt men extremt vindutsatt då den går längs frihamnen i Göteborg. Det kändes som att jag hade bra fart i benen innan loppet så redan efter ett par hundra meter tog jag beslutet att brygga upp till andraklungan i hopp om att de skulle vara bra ryggar att hålla när vinden började komma åt. Första 2 kilometrarna passerade på runt 3:00 min/km och jag började inse mitt misstag. Jag kunde hänga med till runt 4 kilometer och sen började avståndet till gruppen öppnas upp. Jag hamnade mitt i ingenmansland och gjorde rent taktiskt ett bedrövligt lopp. Jag lyckades dock hålla ihop det ganska bra och sprang in på 32:29 på en 9:e-plats. Personbästa med en dryg minut och grym känsla!

Varvetmilen

Efter varvetmilen fortsatte träningen rulla på, och som vanligt drog vi till Mallorca i slutet av April för en dryg veckas träning i underbar miljö. Träningen blev återigen bra och efter en vilovecka på hemmaplan var det dags att försöka försvara min förstaplats på Tuve Trail från året innan. Jag gick ut ganska hårt och blev ensam i täten efter en dryg kilometer. Därefter kunde jag springa hårt men kontrollerat och tog det lite lugnare än året innan. Ändå lyckades jag förbättra banrekordet med en styv minut, riktigt bra kvitto!

Bra häng på piggen!

Maj brukar gå i löpningens tecken och snart stundade "Göteborgsvarvetveckan" som bestod av Stafettvarvet tillsammans med både SportLaLa.se och Sigma Embedded Engineering och sedan även Göteborgsvarvet för första gången på 4 år. Stafettvarvet brukar vara ett av årets roligaste lopp och så även i år. Med SportLaLa.se försvarade vi vår 2:a-plats från förra året och för egen del var det mitt snabbaste resultat på den ganska korta banan. Några dagar senare var det dags för Göteborgsvarvet och då var även min frus familj här för att springa! Björn hade tidigare aviserat att han inte tyckte jag skulle springa varvet då det skulle slita en del att köra i tävlingsfart, men vi kom fram till att om jag springer det i kontrollerad fart och sen skarvar på en extra mil efteråt så är det lugnt. Sagt och gjort, det blev ett grymt kul lopp med fokus på glädje och att försöka springa en negativ split i full kontroll. Jag gick i mål på 1:15:39 och kände mig i extremt bra form, sjuk känsla! Efter en liten extrasväng hejade vi in resten av familjen och hade det allmänt gött i solen.

Sista biten in mot växling.

En timmes löpglädje fördelat på 5 personer!

Tog typ 10 försök att sätta bilden, men skam den som ger sig..

Efter varvet har det inte tävlats så mycket mer, men i gengäld varit ett ordentligt tufft träningsblock som sista toppning mot Ironman Frankfurt den 30:e Juni. Jag har tidigare tränat lika många timmar men inte lika hårda som den här gången, så det är med spänning jag ser fram emot att få testa kroppen på årets första riktiga "A-lopp". I skrivande stund har vi precis släppt på belastningen och återhämtningen är i full gång. Rent allmänt känns alla disciplinerna väldigt bra och jag känner mig stabilare än någonsin. Just nu ser långtidsprognosen för Frankfurt extremt varm ut, isåfall är det bara gilla läget och anpassa farten, i annat fall hoppas jag på bra fart genom hela loppet. Oavsett hoppas jag att få utdelning för alla timmar!