Säsongspremiär

Efter Lidingöloppet i höstas lovade jag mig själv en lång period med fokus på enbart träning och inte fler tävlingar än nödvändigt under kommande året. I Söndags var det ungefär 6 månader sen Lidingöloppet och det var äntligen dags för nummerlapp igen. Loppet som fick öppna säsongen var Varvetmilen, tidigare kallat Göteborgsvarvet seedinglopp i Göteborg. Förra året gjorde jag ett kanonlopp och sprang in på 33:44 på en aningen för kort bana (9,85km) vilket gav ett snitt på 3:25 min/km och en rejäl förbättring av mitt personbästa. Efter det loppet sprang jag i stort sett ingen mer kvalitet utan fokuserade på löpstyrka och uthållighet eftersom det var det mest begränsande på full distans. När jag sedan sprang ett 8km lopp i höstas så märkte jag tydligt hur farten inte fanns kvar i kroppen, föga förvånande egentligen.. Ibland blir man nog bortskämd och tror att man inte behöver underhålla vissa förmågor..

Erik & jag innan loppet.

Hur som helst har vintern mest bestått av underhållslöpning fram tills vi drog till Kenya för några veckor sen. Då började jag köra lite fart igen och fortsatte sedan med det när jag kom hem 3 veckor innan loppet. Ingen längre period men jag hade ändå en förhoppning om att slipa lite mer på tiden från förra året, grunden skulle i vilket fall finnas där. Loppet som går på frihamnen i Göteborg är ungefär så platt en bana kan bli, men desvärre väldigt vindutsatt om vädret är på det humöret. Tyvärr var vädret inte på lika bra humör som året innan så det blåste ganska friskt i motvinden vissa sträckor skulle det visa sig.. Målsättningen var 33 minuter på en bana som mäter 10km vilket svarar mot 3:18 min/km, med given väderlek var planen att försöka ligga i rygg så mycket som möjligt. Träffade riktigt många goa gubbar och gummor innan start och det kändes som att oavsett utgång så skulle det bli en go söndagseftermiddag. Starten gick och jag hamnade ganska snart i andraklungan som dock gick lite för fort och skakade av mig redan efter 1,5km. Ganska snart kom det 2 löpare bakifrån och bildade tredjeklunga med mig. Vi lyckades hjälpas åt en aning under första varvet och sprang ikapp 2 personer som flugit av andraklungan. Tyvärr fick jag lida lite för den hårda starten och tappade rygg precis innan den långa sträckan med motvind på varv 2. Ensam i motvinden hoppades jag kunna hålla hela vägen, men med drygt 1km kvar till mål blev jag upphunnen av 2 personer och hade inget att svara med på upploppet.

Totalt blev det en 10:e-plats och sluttid 33:49 på en bana som i år mätte lite för lånt (10,15km). Omräknat i fart svarar det mot 3:20 min/km vilket ändå får vara klart godkänt för ett ganska dåligt genomfört lopp rent taktiskt. Splittarna för 5 respektive 10km blev 16:22 och 33:25 vilket i sig är det snabbaste jag sprungit, men de lär inte få räknas som personbästa ändå :)..

Ingenmansland och 2km kvar till mål.

Förhoppningsvis kan jag underhålla farten lite under säsongen och ta sikte mot <33 framöver. Kanske inte det mest prioriterade målet men det ger lite motivation.

Nu laddar vi om för cykelläger (med inslag av sim och löpning) i Laholm till helgen. Dags att testa cykelbenen på riktigt.

Vi syns!

Kenya - Fullt av kontraster

För ganska precis en vecka sedan landade jag i Sverige efter två sköna veckor i Kenya. Tyvärr fick jag flyga hem själv då Josefine skall stanna och göra sitt examensarbete under 2 månaders tid. Samtidigt som det blir ganska ensamt här hemma är jag jätteglad att hon har skapat sig förutsättningar att hjälpa barn och ungdomar där det verkligen behövs. Resterande inlägg kommer vara något av en reseberättelse och inte bara innehålla information om intervallpass på stranden, även om det finns ett och annat inslag av det.

Mombasa

Första veckan bestod egentligen av en regelrätt solsemester på och i närheten av stranden i Galu Beach, Mombasa. Planen var att jag skulle ta dykcertifikat så vi skulle kunna dyka ihop efter det. Utöver det var det mest strandpromenad, bad, kaffe, sol, lite intervaller i sanden och allmän avkoppling.

Utsikten från det bed and breakfast vi bodde på, helt underbart.

Stämningen på boendet och överallt på stranden var hakuna matata indeed och stressnivåerna har nog inte vart så låga sen sommarlovet i 9:an eller nåt sånt. Alla restauranger hade dagsfärsk fisk och färskpressad juice, vad mer behöver man?

Ute på dykäventyr, förhoppningarna var att få se valhaj men de hade annat för sig under de dagarna vi var ute och dök.

Ett gäng intervaller i sanden fanns det tid för också..

Safari

Planen var att stanna i Mombasa i en dryg vecka för att därefter åka på safari och avsluta med en vecka i Nairobi. Så efter en vecka kom Joe och från Nairobi och hämta oss med sin safaribuss och sen väntade några varma och härliga timmar. Efter drygt 4 timmar befann vi oss på ett hotell kallat 'The Lion Hill' precis på randen till nationalparken Tsavo East. Boendet var helt fantastiskt och som namnet antyder låg det på en klippa med utsikt över delar av parken.

Utsikten från balkongen, precis nedanför hängde ett gäng elefanter.

Tsavo East är totalt 12.000 kvadratkilometer stort vilken gör att djuren kan leva helt naturligt utan att människor stör dom i alltför stor utsträckning. Klar fördel för djuren!

Inte så mycket att orda om egentligen, helt fantastiskt att få se alla djuren.

Nairobi

Glada över timmarna i nationalparken begav vi oss vidare mot Nairobi där sista veckan skulle spenderas i Afrikas största slumområde, Kibera. Det är i Kibera som Josefine gör sitt examensarbete och därför bodde vi på samma ställe som hon sedan skulle stanna kvar på.

Utkanten av slummen med Nairobis finare delar i bakgrunden.

I Nairobi fick vi lära känna ungdomarna som Josefine jobbar med, lite andra svenskar som gör praktik på samma ställe och några av initiativtagarna till projektet. Oerhört lärorikt och framförallt fullt av kontraster från veckan i Mombasa. Den tid som gjorde klart mest intryck på mig är utan tvekan den i Nairobi. Alla var oerhört trevliga och det tog inte alls många dagar att känna sig som hemma i området. Det fanns vissa restriktioner kring hur man kunde röra sig vid olika tidpunkter på dygnet men överlag kändes det hemtrevligt.

De löppass som blev av körde tidigt på morgonen innan solen hunnit börja värma och trafiken blivit alltför påtaglig. Inte nog med att det är varmt och kvavt, Nairobi ligger dessutom på en platå ~1700 meter över havet vilket adderar ytterligare en svårighet. Josefines kontakt hade försökt arrangera så att jag skulle få springa med en kille som håller en löpargrupp där nere, men tyvärr uppstod lite problem med kommunikationerna. Fick även lånat en testcykel när saknaden efter Monarken blev för stor..

Inte riktigt samma sittställning som hemma, men jävlar vad gött det var!

Som tur var åkte jag och Josefine upp till Ngong Hills sista eftermiddagen jag befann mig i Kenya. Ngong Hills är ett riktigt löparmecka där många snabba Kenyaner gjort sig förtjänta av sina snabba fötter. Trots att vi var där på eftermiddagen var jag tvungen att provspringa kullarna lite. Kunde snabbt konstatera att det inte var särskilt mycket till löpning jag höll på med och lungorna skrek efter syre efter bara några minuter, inte konstigt att man blir bra om man lär sig springa där uppe.. Kullarna ligger drygt ~2400 meter över havet vilket verkligen känns.

It's a long way to the top..

But it's worth it!

Minst lika jobbigt nerför.

Sammanfattningsvis var Kenya helt fantastiskt. Alla vi träffade var oerhört trevliga och hjälpsamma. Kontrasterna är stora och det finns något för alla intressen, definitivt inte sista gången jag åker dit! Klar fördel att man slipper jetlag också, tidsskillnaden är i stort sett obefintlig.

Med all härlig höghöjdsträning jag fick i Nairobi är det bara att kämpa vidare här hemma. Nu är våren äntligen på ingång och motivationen är högre än någonsin efter två härliga veckor med semester.

Tack för din tid!