Ironman Barcelona | BIB 404 - Bike not found

Det här kommer bli ett långt blogginlägg, så om du inte orkar läsa hela så kan du förslagsvis scrolla ner till slutet och se hur det hela slutade. Om du har tid att läsa hela så hoppas jag att det blir en intressant läsning.

Såhär i efterhand är detta på topplistan av mina äventyr so far, det känns helt surrealistiskt att allt kunde hända och att det slutade som det gjorde. Men jag tänkte ta det från början.

Jag och Josefine reste ner till Barcelona på Fredagen innan loppet (tävlingen gick på Söndagen) och var ute på flygplatsen lite efter frukost för att checka in cykeln som skulle med ner. Efter att ha druckit kaffe ett tag hör Josefine att de ropar upp mitt namn i högtalarna, tur. Vi går tillbaka till bandet för udda bagage och där fick jag reda på att min väska in fick plats i deras scanner. Antagligen berodde det på att min sadel var liiiite för hög och väskan stretchades till max. De sa att det räckte att öppna den så de kunde scanna den manuellt och sen skulle de köra utan väskan till planet själva. Tänkte att det skulle gå bra så jag öppnade och sen stängde jag igen. Efter det mötte vi upp Jörgen och Jessica som vi skulle bo med och flög så småningom till Barcelona på utsatt tid. När vi hade landat och väntade på bagaget så dök Jörgens cykelväska upp men inte min. Ungefär nu börjar 36 stressiga timmar.

Först spenderade vi drygt en timma med Menzies som handhar Norwegians väskor. De lyckades verifiera att väskan var kvar i Göteborg. De skulle kontakta mig så snart de hade mer information. På vägen mot Palamos i vår hyrbil ringer de och säger att väskan förhoppningsvis dyker upp kl 10:30 dagen efter (Lördag), hoppet tändes igen.

Ingen cykel men vid gott mod.

Dagen efter åkte vi den trevliga turen från Palamos till Barcelona flygplats på 131km. Kl 11:15 ringer jag den väldigt hjälpsamma personen på Menzies som säger "Not so cool" och att väskan inte har dykt upp. Han säger att väskan nu har flugits till Stockholm men fastnat där. Antagligen p.g.a att sadeln var lite för hög och gjorde att cykeln behövde hanteras manuellt. Ungefär då sjunker jag genom golvet på flygplatsen. Säger till Josefine att jag kanske inte vill köra längre, att det känns meningslöst. Men hon övertygar mig att jag inte tränat förgäves, vi måste kunna hyra utrustning. Problemet är att jag har _allt_ utom min trisuit i cykelväskan, så jag måste hyra/köpa allt. Sagt och gjort, vi börjar ringa alla cykeluthyrare vi hittar i Barcelona/Calella. Vi får tag på en snubbe som säger att han kan leverera en linjecykel till Calella kl 13:00. Klockan är då 11:40 och det tar drygt 20 minuter att ta sig till bilen samt 60 minuter att köra till Calella. Vi löser det och är framme 13:04. Väl på plats är det en ok cykel, jag frågar om tempopinnar och vi åker runt till hans två garage innan vi lyckats få tag på tempopinnar. Därefter ringer Josefine och säger att hon hittat en tempocykel jag kan hyra. Då har jag redan hyrt den första. Cyklar till Josefine och kikar på tempocykeln, tycker det känns dumt att hyra en till men hon övertygar mig om att det är värt att ha en vettig cykel med tanke på all tid jag lagt ner. Fair enough, hyr en tempocykel också. Står med två cyklar och undrar vad jag skall göra med den första. Lyckas få tag på snubben som inte längre är kvar i staden men jag kan lämna den hos hans polare Albert. Tyvärr kan han inte återbetala någon hyra. Jaja, det är skitsamma nu.

Från ingen cykel till två cyklar.

Snabb "bikefit" utifrån givna förutsättningar.

Vi lyckas ställa in cykeln så den är hyfsat bekväm och sen cyklar jag en liten sväng så att allt känns bra. Växlarna rasslar lite men den funkar och jag känner mig hyfsat aero. Perfekt, dags att checka in cykeln! Då jag fortfarande inte har några löparskor eller annan utrustning så är påsarna till växlingen ganska tomma, men jag kan i alla fall checka in en cykel. Mentalt har jag redan förberett mig för att ha så roligt som möjligt under dagen och inte gå på min gamla plan. Jag har även fått hjälp från Jonas, Magnus och Jörgen med energi till cyklingen, de har skrapat ihop två påsar Maurten och en påse Umara samt två gels. Guld värt grabbar, jag är er så tacksam för all hjälp!

Dags att checka in hojen och inte så mycket annat, men glädjen finns där!

När jag står med cykeln inne i växling och precis har hängt upp den så ringer telefonen. I andra änden är världens bästa kille från Menzies som säger "We have your bike!". Boom! Jag säger att vi kommer ASAP! Jag letar upp en domare för tävlingen och frågar om jag får byta cykel. Klockan är tyvärr 15:30 och vi kommer inte hinna innan incheckningen stänger. Hon säger att jag eventuellt kan checka in ny cykel på morgonen innan race, men lovar inget. Jag tänker att jag oavsett har fått tag på min våtdräkt och löparskor, som jag precis var på väg att köpa, så allt är hur bra som helst just nu. Även min energi finns i väskan. Vi kör direkt till flygplatsen och får tag på väskan, sån lättnad!

Äntligen!

Sen kör vi tillbaka till Calella och till växlingsområdet i hopp om att kanske få byta cykeln redan ikväll, men tyvärr talade ingen av vakterna engelska. Nåväl, de ska nog lösa sig imorgon tänkte jag. Vi körde den dryga timmen till Palamos där Jörgen och Jessica hade förberett lite mat. Då insåg jag att jag inte ätit eller druckit så mycket under dagen, bara stressat runt som en galning. Josefine har kontinuerligt försökt få i mig lite vatten och bars men jag har inte ätit en hel måltid på hela dagen. Perfekt uppladdning inför loppet :). Efter lite mat börjar jag montera ihop cykeln, packa lite påsar och fixa inför loppet. Vi löser även energin jag ska ha på cyklingen, tanken är att blanda extremt koncentrerad sportdryck i en liten flaska på ramen. Tyvärr blir det mer än 5dl vätska så vi försöker reducera ner vätskan genom att koka den mer. Efter att ha kokat den en timma får den plats men är ganska trögflytande. Det är nog inga problem tänker jag, som en gel ungefär. Får en ganska bra sista natts sömn trots att jag är lite uppjagad. På morgonen blir det snabba puckar för att hinna vara i Calella när växlingsområdet öppnar, 06:00. Väl på plats går jag med raska steg till incheckningen och pratar med domaren som samtalar med Ironmans organisation på plats. Allt är grönt, jag får byta cykel. Byter ganska snabbt cykel och lämnar hyrcykel #2 till Josefine innan jag springer in och montera energi, pumpar däck och fyller växlingspåsar med skor och dylikt. Jag kommer på att jag inte har provcyklat cykeln sen resan men tänker att jag får hoppas min tur håller i sig.

Efter att jag hunnit med allt det letar jag upp Josefine och andas ut. Vi hann, helt otroligt. Jag kommer få köra loppet som jag planerade det ursprungligen. Frågan är om jag har något kvar att ge eller om jag redan gett allt?

Detta var alltså uppladdningen till loppet, inte riktigt som jag hade tänkt, men det gick! Nedan följer en race report från loppet. Det blev verkligen ett lopp att minnas!

Sim

I Barcelona tillämpas vågstart så de släppte 6 personer var 6:e sekund. Jag ställde mig mellan 50 och 60min men ganska långt bak. Jag hade tidigare hoppats på en bra simning men det gick ganska stora vågor så jag insåg att det skulle bli svårt att simma så fort som jag hoppades på. Jag kom iväg ganska bra och störde mig inte så mycket på vågorna som jag på förhand trodde. Vi drog en del i sidled och det var ganska svårnavigerat i vågorna så det blev lite stökigt trots allt. Kom upp ur vattnet ganska fort och stannade klockan på 59:27, godkänt under de förusättningarna. Upp ur vattnet som 20:e man i min åldersklass, drygt 8 minuter bakom ledaren.

T1

Gjorde en snabb och smidig växling och sprang ut med cykeln, taggad på ett snabbt race. Växlade om 5 personer och var nu på 15:e plats.

Cykling

Första och sista 3 kilometrarna gick genom stan på dålig väg så där var det förbjudet att ligga i tempoposition. Tuggade mig snabbt igenom det och började jaga i planerad intensitet. Det var till en början ganska glest men snart kom ett tåg av cyklister där inte riktigt alla låg på behörigt avstånd till framförvarande. Efter en vända med en domare som delat ut lite blåa kort blev det mycket bättre och höll sig så. Efter 56km hade jag cyklat ner mig till 10:e plats men hade tappat lite på täten, nu var det drygt 10 minuter upp till första gubbe. Vid varvning hade jag tagit ytterligare en placering och höll ganska bra fart. Men nu insåg jag att problem. Min energiflaska var "tom", det kom inte ut någon vätska ur den. Jag öppnade locket och tittade ner, det fanns fortfarande minst 2/3 av all energi kvar men den hade stelnat. När vi reducerade energidrycken så råkade vi koka knäck av den. Den energin som fanns på banan var extremt utspädd och jag hade precis passerat en kontroll. Ridå. Jag lyckades få ut lite energi genom att hålla den uppochner och trycka ut klumpar av trögflytande knäck som jag kunde tugga i mig. Men jag fick inte i mig så mycket som jag behövde och jag bestämde mig för att sänka ambitionen på cykeln för att inte riskera att vägga alltför hårt. Höll ihop det sista varvet och rullade in mot T2 efter 4:50:54 på en liiite fort lång bana (inte ofta det är fallet, cred till arrangören som inte lägger för kort bana för att få snabba tider). Nu var jag på 6:e plats och hade 17 minuter och 36 sekunder upp till ledaren.

Precis efter varvning.

T2

Jag hade varit kissinödig större delen av cyklingen och trodde nästan jag skulle dö innan jag äntligen fick tag på en urinoar i T2. Stod säkert i 30 sekunder innan jag fortsatte växlingen. I övrigt gick det smidigt men nu var jag 18 minuter bakom ledaren.

Löpning

Paradgrenen, äntligen dags, men jag visste inte om jag bränt för mycket krut på cykeln eftersom energiplanen fallerade. Jag gick ut i min planerade fart på 4:17 min/km och hoppades att det skulle börja hända saker mot slutet av löpningen. Josefine ropade mellantider varje gång jag passerade och jag kände mig riktigt fräsch i början. Hon sa att jag låg 6:a (första gången jag fick höra hur jag låg till, men att de andra sprang bra de också). Efter 15.5 km var jag fortfarande 6:a men nu 14:40 bakom ledaren. Första halvmaran passerades på 1:29:22, helt enligt plan, och då hade jag klättrat ner till 5:e plats och var 12:40 bakom ledaren. När jag passerar Josefine på sista varvet och har drygt 10km kvar till mål ropar hon att 3:an precis började gå. Hon skriker att jag måste öka om jag ska lösa topp3 och vara garanterad en plats till Hawaii. Jag inser att det inte är lönt att öka än utan jag fortsätter trumma på i ungefär samma fart som innan. En kille jag sprungit med sen start frågar vilken AG jag kör och vi konstaterar att vi kör samma. Därefter säger han "ssch, i can't speak now" och precis då gör jag en pytteliten fartökning och han släpper. Efteråt visar det sig att han låg bakom mig redan då han startat bland de allra första. Vid 35km har jag klättrat ner till 4:e plats och har 5:45 upp till första plats, men bara 1:40 upp till tredje plats. Jag känner mig fortfarande stark och fokuserar på bra teknik och lyckas öka lite sista 7 in mot mål. Josefine är helt vild när jag passerar henne med 2km kvar till mål, hon skriker att jag eventuellt är trea men hon vet inte säkert. Jag fortsätter pressa och gör en löptid på 2:59:49 och total tid på 8:56:20. Jag blir dessutom 3:a! Han som blev 4:a kom in 2:40 efter mig i mål. Till slut hade jag bara 46 sekunder upp till 2:an och 2:40 upp till 1:an. Jag hade dessutom bästa löpsplitt av alla age groupers. 1:an, 2:an och jag blir dessutom 1:a, 2:a och 4:a av alla age groupers totalt sett i hela tävlingen, sjukt bra motstånd i H30-34 i vanlig ordning. I sin helhet är det helt otroligt och surrealistiskt.

Pigga ben bakom han jag sprang första 2 varven med.

Energi nog att le lite.

Post race

Efter loppet träffar jag några av dem jag sprungit med och lyckas äta och dricka lite innan jag beger mig mot duschar. Ser fram emot en varm dusch men givetvis är det bara kallvatten.. Tar mig ut till Josefine och fäller några tårar, återigen helt sjukt att vi klarade det. För det är vi som klarat det. Utan Josefine hade jag gett upp och skitit i loppet. Vi hejar på Jonas, Magnus och Jörgen som grymma insatser innan vi till slut lyckas ta oss tillbaka till Palamos på kvällen.

Dagen efter är det prisceremoni och Ironman Worlds Championship slot allocation (långt och fint de där). Äntligen får jag ta emot en sån där "Ironman-pokal" och min biljett till Hawaii som jag haft som målsättning senaste 4 åren. Det sjuka är att jag normaliserat det efter att ha jobbat mot målet så länge. Men jäklar vad nöjd jag är ändå!

På scen med snabba tjejer och killar.

Pokalen som får stå längst fram kommande året!

Woopwoop! Hawaii baby!

Det där lilla chokladmyntet, så mycket jobb och så nöjd!

Efter att allt lagt sig hade vi en semester i Barcelona att se fram emot. Viss tomhet fanns men vi fyllde den med allt möjligt skoj!

Liten extra bonus var att vi var på en husvisning innan vi åkte till Barcelona då vi tänkte att vi skulle buda på huset när vi var färdiga med tävlingen. Budgivningen drog igång på Onsdagen och det budades lite fram och tillbaka. Då vi försökt köpa hus i ett år så tog jag det inte så seriöst, jag är ändå otroligt nöjd! Klockan 16 på Torsdagen ringer mäklaren och säger att vi vunnit budgivningen. What? Ännu mer surrealistiskt. Snabbt fick vi tag på banken för att de skulle godkänna säkerhet och nu har köpt ett hus också...!

Nyblivna husägare..

När vi landade på Landvetter möttes vi dessutom av vänner och familj som överraskade oss, och då kom lite tårar igen.

Världens bästa fanilj och vänner!

All in all var det ett helt sjukt äventyr. Och kommande året har vi några till som har potential att bli minst lika bra.

Jag kan inte med ord uttrycka hur glad jag är att ha så många fantastiska människor i min närhet. Josefine, utan dig hade det aldrig gått, Ohana! Min familj som stöttar och tycker att jag är en hopplös tidsoptimist, tack för att ni alltid finns där. Alla vänner som hjälpt till, försökt hjälpa till, stöttat, hejat, gratulerat och bara skänkt en tanke. Fan vad bra ni är! Jörgen och Jessica, tack för att vi fick bo med er och spendera en några dagar med er även om de blev lite stressigt. Nästa gång är det jag och Jörgen som hejar på er!

Sist, men verkligen inte minst, Sigma Embedded Enginering. "Probably the most supportive company in the world", vilket stöd, vilka fantastiska personer som jobbar där, aldrig tråkigt på jobbet med den arbetsgivaren i alla fall!

Om du orkat läsa hela vägen hit så är du också värd ett tack. Hoppas du fann texten lite intressant trots allt.

Over and out för den här gången.

Tjörn Triathlon - SM

I slutet av 2017 spikade jag målsättningen för 2018. Två stora mål i form av Tjörn Triathlon, SM på medeldistans, och Ironman Barcelona. För lite mer än 1 vecka sedan var det dags Tjörn och drabbning med många av Sveriges bästa triathleter.

Veckan innan tävlingen kände jag mig lite sådär. Lite hängig och trött men inget allvarligt. Det var mest irriterande att inte känna mig pigg och studsig som jag hade hoppats på. Veckan gick ganska fort och på Fredagen drog vi upp till vårt bokade boende i Skärhamn. Lite småkaos på kvällen då Erik insåg att hans batteri i effektmätaren var slut (dessutom bökigt att byta men han lyckades fixa det), jag hade glömt min cykeldator hemma och blev räddad av Oscar som tog mig sig en upp när han skulle heja på loppet, och Fredrik insåg när vi cyklade till starten på Lördagen att även hans batteri i effektmätaren var slut. Men allt löste sig till slut och vi laddade med go mat och andra raffinerade kolhydrater.

Innan loppet var incheckning av prylar, hälsa på alla vänner och hitta fokus. Jag började inse hur många duktiga triathleter som var på plats och att simningen antagligen skulle bli ganska stökig innan vi passerat första boj.

Sim

Simningen blev, precis som jag misstänkte, ganska stökig fram till/och förbi första bojen. Jag är ganska slö i starten och får säkerligen lida lite för det. Hur som helst gick det relativt smärtfritt från första boj till sista boj. Från sista boj hamnade jag bredvid någon som slog mig i bakhuvudet varje gång han tog ett armtag, helt orimligt.. Upp ur vattnet på 30:04 (1:31 min/100m), hade hoppats vara lite snabbare men inom ramarna trots allt.

(Fotocred: Fredrik Andreasson)

Cykel

Iväg ganska snabbt på cykeln och siktade på att gå ut lite lugnare än i Halmstad för att spara benen lite. Ganska friska vindar och bitvis ösregn gjorde banan lurig och jag fegade nog mer än nödvändigt i kurvorna och utförskörningarna. Min plan var att lägga mig några watt lägre än Halmstad men ganska snart märkte jag att benen inte riktigt var med mig för dagen. Positionen kändes nästan obekväm och jag hittade inte riktigt rätt. Kanske en effekt av väldigt få pass på tempocykeln under senaste 2 månaderna? Hur som helst rullade jag in på 2:13:27 (38,9 km/h) och var ganska missnöjd med det. Jag hade hoppats på lite mer innan loppet men det var bara att gilla läget och ta med lärdomarna till framtiden.

(Fotocred: Fredrik Andreasson)

Löp

Försökte växla ut så fort som möjligt och hoppades jaga ikapp någon trots allt. Men ganska snart mötte jag Oskar som ledde tävlingen och nära inpå låg majoriteten av de som var framför mig. Alltså hade jag ganska långt upp till de jag jagade och fick springa på i ingenmansland. Gjorde första 3 varven (av 4) med bra fart och tappade sen lite på slutet. Till slut trillade in på 1:17:22 (3:51 min/km) och klockade min snabbaste HIM-löpning hittills.

(Fotocred: Fredrik Andreasson)

(Fotocred: Fredrik Andreasson)

Väl i mål insåg jag att jag var 8:a, vilket var ungefär vad jag hade räknat med på förhand. Insatsen var inte dålig men jag hade hoppats på lite mer, framförallt på cykeln. Det tog ett tag att bryta ner tankarna till något konstruktivt och nu känner jag mig redo att gå vidare med nästa stora mål för säsongen. På det stora hela är jag ganska nöjd nu i efterhand, det var ingen fullträff men ändå en bra dag.

Stort grattis till Jesper, Oskar och Robert som kämpade hela vägen in i mål och bjöd på en riktig show.

Erik & Fredrik gjorde finfina insatser och så fick vi se Josefine, Agnethe och Johanna stå på pallen i stafetttävlingen där de tävlade under namnet "Syltsystrarna"!

Nu är det dags att blicka framåt, Barcelona om mindre än 5 veckor!

Bokenäs Triathlon & uppladdning inför SM

Bättre sent än aldrig får nog vara ledordet för den här race reporten. Tävlingen var trots allt 7 Juli vilket är nästan 7 veckor sen. Men den som väntar på nåt gott osv...

Planen var på förhand att köra nåt kortare efter Halmstad dels för att det är skoj och aningen kravlöst och för att det är kul att dra nytta av den goda formen som jag förhoppningsvis hade skaffat mig inför Halmstad. Att tävla en vecka efteråt är kanske inte optimalt ur ett prestationsperspektiv men Bokenäs har en trevlig och utmanande bana på lagom avstånd.

Starten var såpass sent att vi kunde åka upp på morgonen samma dag utan att behöva stressa alltför mycket. Vi hämtade Johanna medans Erik skulle cykla upp till tävlingen. Johanna, som körde sprinten, startade runt ~11-tiden och jag och Josefine (som körde Olympisk) startade ~13.

Hade ingen större koll på motståndet i år men de namn som jag sett tidigare år var inte där i år så planen var att köra på i alla discipliner och se hur långt det bär. Plaskade iväg på simningen och gick upp i ledning på vägen till första bojen. Sen var det relativt odramatiskt i vågorna och jag kunde för första gången komma upp ur vattnet först. Det säger kanske inte så mycket eftersom jag inte är överdrivet stark som simmare.

Mot cykeln!

Sprang först förbi cykeln i växlingen men hittade snabbt tillbaka och kunde växla ut i den relativt ofördelaktiga uppförsbacken som växlingsområdet ligger i. Siktade på köra ganska hårt på cyklingen och såg att jag för varje varv utökade min ledning bakåt och kändes mig relativt trygg. Då banan är relativt kuperad och blåsig så blev det inte riktigt så snabb cykling som jag hoppats på men det spelade ingen större roll i det läget. In till andra växling med betryggande ledning.

Löpningen började i vanlig ordning med en grusbacke rakt upp i skogen och därefter finns det nog inget parti på banan där löpningen är lätt. Insåg att jag hade bra med distans bak  till tvåan under löpningen och hade egentligen ingen bra anledning att ta i mer än nödvändigt. Gick i mål på 2:05:57 och var ganska nöjd med dagens arbete. Josefine tog samtidigt sin första pallplats i tävlingsklass och kom tvåa i damklassen!

Äntligen..

Josefine på väg in mot varvning/växling.

Tlött tjej i mål.

Erik, Johanna & Josefine!

I skrivande stund är det bara tre dagar kvar till SM på medeldistans (halv ironman) och tävlingen kommer gå i Skärhamn, Tjörn. Hoppas får till en sista bra uppladdning och att jag kan ha en riktigt rolig dag. Fortfarande lite trött efter allt hejande på Josefine när hon körde Ironman Köpenhamn i Lördags, men det ska nog ordna upp sig. Hoppas vi syns på Tjörn!

Halmstad Triathlon - Årets formbesked

För alla sommaridrottare kan vintern upplevas lång och plågsam. Oändliga timmar med träning i fuktig inomhusmiljö eller utomhus med fler lager kläder än vid en polarexpedition. När hösten gör sitt antågande brukar motivationen vara på topp för att sakta men säkert sjunka allt efterssom tiden passerar. Alla har sina knep för att motivera sig genom de mörka månaderna och personligen försöker jag visualisera hur stark jag kommer vara till sommaren. Hur jobbet jag lägger ner kommer höja mig till en helt ny nivå. I helgen som gick fick jag kvitto på alla de timmarna. Jag hade lyft mig till en helt ny nivå.

Helgen började med att jag åkte ner till Halmstad på Fredagen med ett utökat dreamteam i form av Josefine, Erik, Johanna, Fredrik & Camilla. Vi bodde på vandrarhem lite utanför stadskärnan och körde våra vanliga pre-race rutiner medans övriga vandrarhemsgäster tittade storögt på idioterna i triathlonkläder. Resten av tiden till loppet förflöt snabbt och smidigt och ganska snart var det dags att hoppa ner i vattnet för insim.

Simning

Simningen blev relativt odramatisk. Jag placerade mig även i år en bit ut i strömmen för att få fritt vatten på bekostnad av att jag fick jobba lite mer mot strömmen. När vi vände nedåt strömmen igen blev det lite trångt runt bojarna men efter det var det lugnt och fint hela vägen. Placerade mig längst bak i vad jag kunde se var den första stora klungan. Visste att jag inte kunde simma ifrån gruppen själv och att jag bara skulle förlora energi på att försöka avancera så jag låg kvar och sparade krafter inför cyklingen.

Upp ur vattnet på 13:e plats på tiden 27:43 och konstaterade att jag var drygt en minut snabbare än i fjol, bra start!

T1

Gick som planerat, snabbt och smidigt. Det enda jag skulle behöva förbättra är min "flying mount" som fortfarande är en stillastående mount.. Växlade ut som 7:a.

Cykling

Ut från växlingsområdet kommer det dirket en backe där jag tog det ganska lugnt innan jag satte av i mitt egna tempo. Ganska så snart var det tomt framför mig och benen kändes pigga och glada. Vid 30km låg jag 5:a, vid drygt 60km passerade jag Aron och trodde att jag gick upp i ledning eftersom han vunnit de senaste 2 åren. Då fick jag höra från Nelker att jag låg 4:a och visste inte riktigt vilka jag hade framför mig.. På vägen tillbaka mot växling dök Rickard Carlsson upp och ganska snart därefter Alexander Berggren. Bara en kvar framför mig, men jag hade fortfarande ingen aning om vem det var.

Rullade in till växling tillsammans med Rickard Carlsson med en cykelsplit på 2:11:42. En för mig helt ny nivå på cykling. Förra året cyklade jag på 2:18:35 så att kapa 7 minuter på den tiden och känna mig stark hela vägen kändes som ett enormt lyft. Att få utdelning för alla timmar på cykeln..

T2

Valde att ta på mig strumpor för att inte riskera något, den tid jag tappar får jag leva utan.. Här växlade Rickard om mig och jag gick ut på löpet som 3:a.

Löpning

Efter en dryg kilometer var jag ikapp Rickard och kunde avancera förbi i uppförsbacken som man ska springa upp för 4 gånger under loppet. Därefter följde en relativt odramatisk löpning där jag inte fick någon feedback på min position utan jag började tro att jag var i ledning eftersom jag aldrig såg han som hade ledningen. Väl på upploppet ropade speakern att jag var 2:a in i mål så det var ingen tvekan om att någon vart ganska mycket snabbare i alla fall.

Sprang i mål på 1:19:39 vilket var i paritet med förra årets löpning.

Totalt hade jag en tid på 4:01:59 jämfört med 4:09:42 förra året. Givetvis lite skillnad i väder och vind men en för mig helt ny nivå på triathlon.

Han som vann, Kieran Roche, var en väldigt skön australiensare som gled in på 3:50:57. Toksnabb genom hela dagen och simmade/cyklade framförallt snabbare. Väldigt inspirerande att få se vad som krävs för att vara med och slåss i toppen!

All in all är jag jävligt nöjd med helgen, jag har fortsatt tro på jobbet jag lägger ner och det är oerhört kul när allt går i rätt riktning.

Alla som var med i helgen gjorde kanonlopp, Josefine kapade 40 minuter sen förra gången och slutade på 5:19. Erik gjorde sub 4:30 och Fredrik var strax där bakom! Johanna och Camilla körde sprinten gjorde finfina resultat där! Richard Bäckström och Oscar Rose gjorde i vanlig ordning stabila och grymma resultat, grymt kört! Nu till helgen väntar Bokenäs triathlon och sen ett träningsblock inför SM på Tjörn i slutet av Augusti.

Hedrande att få dela prispall med Kieran och Rickard, båda oerhört duktiga!

Årets längsta dag

Idag är det tydligen dags för årets längsta dag. Gött att det är såpass ljust att de enda mörka timmarna på dygnet infaller när jag sover, men samtidigt tråkigt att det från detta nu kommer bli mörkare för var dag som går. Uppenbarligen en smula pessimistiskt men likväl sant. Anyway, lika bra att utnyttja alla ljusar timmar som finns innan de tar slut..

För cirkus två veckor sen fick jag och Josefine äntligen säga 'Ja' till varandra, en oerhört fin tillställning med helt fantastisk familj och vänner på plats. Allt blev precis som vi planerat och kunde inte önska oss något mer. Känslosamt var bara förnamnet, kanske var det därför jag hade vätskebrist dagen efter?

Efter bröllopet har jag fokuserat på att försöka skaka liv i kroppen inför stundande tävlingar. I ett antal kilometer har jag tvingat benen att röra sig raskt i hopp om att pricka en riktigt bra känsla till Halmstad Triathlon nästa helg, vi får väl se hur de går med det. Men oavsett har en härlig trötthetskänsla infunnit sig, mest hela tiden. Dags att släppa upp lite och hoppas kroppen piggar på sig, annars blir det nog en seg historia nästa Lördag. De mesta av passen som avverkats har haft någon form av subtröskel-karaktär med längre löpintervaller om 2-3 kilometer i en fart som är drygt 12s/km långsammare än tröskel. Cykling har bedrivits på stålhingsten i vardagsrummet och allt som oftast i form av 12-minutersintervaller.

Dags att tvaga kroppen sista gången innan sillbuffén väntar..

Tävlingspremiär

Äntligen var de dags. Första tävlingen sen mitten på September då jag sprang ett mindre lopp som säsongsavslutning tillsammans med gôtt sällskap. Första loppet för säsongen, som nästan alltid är en löptävling, blir alltid spännande. Har vinterns träning gett något? Har den gett så mycket som jag hoppades på? Vilken form har alla andra som dyker upp? Så mycket frågetecken att räta ut..

Tävlingen var traditionsenligt Göteborgsvarvet seedingslopp i Göteborg, numera kallat 'Varvetmilen', och den går alltid på pannkaksplatta frihamnen. Bristen på höjdmeter gör att den är upplagd för snabba tider, men tyvärr brukar det blåsa en hel del, det är ju ändå Göteborg.. Start/Mål samt bansträckningen var ny för i år, även om den var tämligen lik hur loppet gått tidigare. En annan kul aspekt med loppet är att det brukar vara ett ganska starkt startfält och en hel del personer att tjôta med innan starten.

Innan loppet hann jag med alla vanliga rutiner, möjligtvis lite kort uppvärmning och allmänt snack i startfållan. Målsättningen var att försöka hänga med lite snabba ryggar i starten och förhoppningsvis slå förra årets prestation då jag sprang in som 8:a. Starten brukar innebära tjurrusning för att hitta position och i år var det givetvis inget undantag, men det är väl en del av tjusningen med korta lopp? 

Gäller att vara på hugget i starten. Jag tror att Richard och Fredrik hade delad förstaplats ett tag..

Vidare flöt loppet på ganska bra, jag lyckades placera mig fint och sprang någorlunda taktiskt, höll igen lite första varvet i hopp om att springa någorlunda jämnt. Det ledde till att jag tappade några av de ryggar jag ville hålla under första halvan men sprang ikapp dem under andra halvan. Mot slutet av loppet sprang jag tillsammans med Patrik Brants & Richard Bäckström under sista 3 kilometerna, alla var nog ganska inställda på att det skulle bli spurt och med drygt 800m kvar gjorde Richard ett ryck. Jag kom nätt och jämnt ikapp honom och när det slutligen drog ihop sig till spurt så trillade jag in några meter bakom honom. Totalt blev det en 8:e plats i ett riktigt bra startfält. Strax innan oss sprang Bäckson in på en finfin 5:e plats.

Slutet av första varvet.

Snackar skit i målfållan.

Summeringen av loppet är att jag sprang precis som jag ville och placerade mig närmre de som tidigare distanserat mig på rena löptävlingar. Vinterns träning har gått helt enligt plan och planen verkar dessutom vara framgångsrik, för specifikt mig i alla fall.

Jag vill även passa på att lyfta min brorsa som också sprang loppet. Han valde i somras att lägga om sin kost, börja träna och påbörja en fantastisk resa. Han bad mig om hjälp kring planering av träning och andra relaterade problem och vi la då upp en plan som började från grunden. Han har liksom jag ingen idrottsbakgrund från barndomen att tala om utan får sakteligen bygga upp allt ifrån där han står idag. Det började med promenader som blev kortare löppass och intensitet och längd stegrades långsamt och kontrollerat. Han fick lite känningar i ett knä som vi tog tag i med en gång och uppehållet från löpningen varade inte mer än någon vecka. Under hela tiden har löpningen varvats med cykling och aktiv vila. Sen resan började har han både gått ner i vikt och förbättrat sin konditions rejält. Han satte upp ett mål och jobbade fokuserat mot det, och det har varit oerhört glädjande och inspirerande att följa honom. För honom har Göteborgsvarvet varit målsättningen från starten men jag tror och hoppas att han fortsätter med sin nya livsstil även efter det, han har ju bara skrapat på ytan av konditionsidrott!

Syskonen efter målgång.

Delar av Pannkakeklubben!

Nu när våren verkar vänta runt hörnet väntar träningsläger både i Sverige och på Mallorca framöver - äntligen!

Att låta kontinuitet göra jobbet

Kontinuitet, många är väl medvetna om vikten av kontinuitet och försöker hela tiden behålla kontinuitet i det de väljer att investera sin tid i.

I den här bloggen är det för tillfället ganska mycket avsaknad av kontinuitet, men det är inget jag väljer att lägga särskilt mycket energi på - det blir vad det blir helt enkelt.

Däremot har jag haft fortsatt bra kontinuitet i träningen. Jag har under hösten och vintern lagt fokus på att höja min kapacitet i samtliga grenar och lyckats få utdelning för investerad tid. I simningen valde jag att ta ett steg tillbaka och fokusera på grunderna istället för att enbart höja intensiteten, det har lett till att jag nu kan simma snabbare och smidigare på lägre intensitet. I löpningen har jag också tagit ett steg tillbaka och fokuserat på mitt löpsteg och de begränsningar som finns för att jag skall kunna springa riktigt fort. Utifrån det har jag slipat på mina tillkortakommanden och återigen arbetat upp farten i helt nya nivåer. Eftersom det genomgående temat har varit att ta ett steg tillbaka gjorde jag även det i cyklingen och började bygga upp en grund runt styrka och kontroll.

Egentligen är det kanske oviktigt hur jag valt att lägga upp träningen, det viktiga grundar sig kanske mer troligt i att jag valde att ändra min invanda mönster och bibehöll en god kontinuitet. För om det finns något jag lärt mig under de relativt få år jag sysslat med idrott (både i allmänhet och konditionsidrott i synnerhet) så är det att kontinuitet trumfar alla former av optimala upplägg.

Semlor bidrar alltid till kontinuitet - det är sen gammalt!

Nu är det dags att stänga årets andra månad och våren har hittills inte gjort några större ansträngningar för att visa sig, men våren kanske inväntar Vasaloppet innan den känner att det är dags att visa sig?

Oavsett väderlek är det snart dags att smygstarta säsongen, för egen del blir det ett gäng löptävlingar för att starta upp kroppen lite. Rent allmänt blir det fokus på kortare tävlingar i spannet 5-10km för att se om det finns någon fart i kroppen innan den riktiga försommaren anländer. Utöver det blir det några återkommande träningsläger i form av cykelläger med HisingensCK i Laholm och sen Mallorca med Triathlon Väst.

Tack för visat intresse!