Beskrivning

En glad motionärs resa mot Hawaii!

torsdag 31 oktober 2019

Sommarsäsongen 2019

Jag sitter på Kona International Airport (Hawaii) och försöker sammanfatta min vistelse i paradiset och tävlingen för ganska precis 2 veckor sedan. Jag inser ganska snabbt att jag inte skrivit något om någon triathlontävling, eller någon annan tävling för den delen, sen Göteborgsvarvet i slutet på Maj. Eftersom bloggen mestadels tjänar syftet som min dagbok så vill jag få ner mina tankar i skrift, men uppenbarligen har jag inte prioriterat tiden. Jag skall försöka sammanfatta sommaren och hösten lite i kommande inlägg.

Ironman Frankfurt
Tävlingen i Frankfurt blev en varm historia då centrala Europa njöt av den värmebölja som passerade. Vi var ett litet gäng bestående av mig, Josefine, Erik, Johanna och Fredrik som åkte ner i två bilar, det blev en ganska lång sittning i bilen då vi körde ner i ett svep på ~13 timmar. Vi kom i alla fall fram med all utrustning i tid och hoppades att vi skulle överleva värmen utan någon större acklimatisering. Det blev lite testsimning i sjön där tävlingen skulle starta och vi ställde in oss på att de skulle bli simning utan våtdräkt.


Någorlunda sammanfattat blev tävlingen inte som planerat, simningen gick ok, cyklingen var varm och gick bra första varvet men under andra varvet kändes det som att jag skulle brinna upp. In mot T2 började jag ana att det skulle bli en lång dag och efter några stapplande löpsteg insåg jag att det var mer eller mindre kört. Jag hann springa några kilometer innan jag fick prata med sjukvårdspersonal som såg till att kyla ner mig så gott de kunde. Jag fick fortsätta men det blev mestadels en lång och plågsam resa där jag växlade mellan promenad och någon slags jogg. Tog mig i mål och försökte lära mig så mycket som möjligt av loppet. Hur som helst var det lärorikt och några erfarenheter tog jag med mig.

På vägen hem hann vi med en liten tripp till Moseldalen vilket blev lite av höjdpunkten på resan, ett riktigt bra resmål som jag gärna gör om!


Gôrslitet
Som en uppladdning inför SM på medeldistans låg Gôrslitet ganska passande i tiden. Vi har goda vänner i Karlstad och de var också intresserade av att spela lite triathlon, så det blev helt enkelt en riktigt göttig helg med triathlon och vin med fantastiskt sällskap!

Vi åkte upp dagen innan tävling och hann reka banan lite fort innan vi hade en väldigt trevlig kväll ihop. På tävlingsdagen skulle värdparet köra sprintdistans på förmiddagen och vi fick äran att heja och ropa tider åt de tävlande. Hela gänget levererade imponerande tider!


Efter lunch var det dags för olympisk distans där jag och Josefine skulle göra vårt bästa för att visa upp klubbens kulörer.

Simningen gick ganska smärtfritt i Vänerns upprörda tillstånd. Hade redan 3 minuter upp till täten vilket känns som eoner av tid på en olympisk distans. Ut på cykeln kunde jag jaga ikapp alla fram till han som låg 2:a och nöjde mig med att ligga kvar på lämpligt avstånd. KJ som hade ledningen var det inte mycket att göra åt där och då. Ut på löpet gick jag snabbt ifrån han som var 2:a och därefter blev det löpning i ingemansland. Jag hade tappat ytterligare 3 minuter på cyklingen och visste att det skulle krävas orimligt mycket att springa ikapp 6 minuter. I slutändan tog jag ikapp 3 minuter men luckan fram var för stor. Nöjd 2:a trots allt. På damsidan levererade min bättre hälft lite mer än mig och lyckades knipa förstaplatsen bland damerna, riktigt grymt!


Efter tävlingen följde en riktigt go kväll med grillat och underbart sällskap!

Sala Silverman
Säsongens andra stora målsättning var SM på medeldistans som i år var beläget i Sala. Träningen under sommaren gick bra och jag kände mig i ganska bra form. Vi var samma gamla goa gäng som åkte mot Sala på Fredagen och hade bokat boende på ett vandrarhem i närheten. Tävlingen startade ganska sent så vi hade tid på oss att städa och checka ut på morgonen innan race.

På plats var det ganska lugnt även om cykelkontrollen var lite hårdare än vanligt. Fick nedslag på att min hjälm inte var tillräckligt hårt spänd under hakan. Efter korrigering var det svårt att öppna munnen utan att det spände, orimligt men de blev nöjda.. Sedvanlig uppvärmning och lite nervöst i startfållan innan strandstarten.

Iväg på simmet och hittade ett par fötter ganska snabbt. Kände att det var lämpligt att hänga med där och de två varven gick ganska snabbt. Kom ikapp några personer i slutet på andra varvet men ingen fara alls. Upp från vattnet var jag bara 4 minuter efter täten vilket var riktigt bra för att vara mig, året innan var jag 6 minuter bakom.

Ut på cykeln strulade ena cykelnskon lite innan jag lyckades trampa iväg ordentligt. 3 varv på en platt och snabb bana väntade och jag hoppades på snabba tider. Jobbade mig ikapp lite andra tävlande men hade dålig koll på hur täten såg ut. Blev ganska seg på tredje varvet och tappade lite onödigt mycket där, men ändå en helt ok cykelsplit. Förväntade mig lite mer av den effekt jag genererade, men gillade läget.

Snabbt ut på löpet och första kilometern gick som planerat, tyvärr gick det mer eller mindre utför efter första kilometern och det blev återigen en ganska plågsam och långsam löpning utifrån hur jag presterat på träning och vad jag vet att jag kan. I mål som 7:a och hyfsat nöjd även om jag inte fick ut allt jag hade.


Helsingborg Duathlon
Ytterligare ett gästspel i kalendern blev Duathlon-SM som inte var planerat från början. Men det låg samtidigt så bra i tiden att det var för bra för att låta bli. Tävlingen låg även bra till rent geografiskt och starten var såpass sen att vi kunde åka från Göteborg på morgonen och ändå hinna ner utan att behöva stressa.

Målsättningen för dagen var att försöka göra ett så bra lopp som möjligt och ta med en bra känsla från varje moment. Jag visste hade inte koll på hela startfältet men visste att Kallin, Örarbäck, Andersson och Hjertonsson borde vara starka konkurrenter.

Ut på första löpet var det en trio som gled iväg lite snabbare, därefter låg jag tillsammans med Kallin och efter några kilometer anslöt Örarbäck och Andersson. In till växling hade ingenting förändrats och vi växlade ut på cykel tillsammans. Kallin försvann i vanlig ordning helt orimligt fort, inte helt oväntat. Tillsammans med Örarbäck började jakten på de som var framför oss, efter drygt halva första varvet (av fyra) hade vi cyklat upp oss till 2:a och 3:e plats, och så förblev det hela vägen till sista växlingen. Örarbäck hade då en lucka på drygt 30s och jag lyckades inte ta ikapp den under den avslutande löpningen utan sprang överväldigad in i mål som 3:a. Surrealistiskt och oerhört kul att få vinna en SM-medalj, det trodde jag inte när jag försökte mig på en svensk klassiker 2013 och försökte cykla runt Vättern i träningsoverall.