Race report: Lidingöloppet 2015

Så var det äntligen dags för säsongens sista utmaning med tydligt tidsmål, Lidingöloppet. Lidingöloppet är, enligt utsago, världens största terränglopp med ca 22.500 anmälda och 18.000 startande (varav ~17.500 gick i mål). Loppet består av 30 härliga kilometrar terräng där antalet höjdmeter inte är det största problemet utan snarare att backarna går skarpt uppåt och nedåt vilket leder till att man blir väldigt sliten både uppför och utför. Ett annat moment som gör loppet speciellt är att det är otroligt trångt oavsett vart man startar. Som exempel startade jag i grupp 1C som startar samtidigt som 1A & 1B men ca 200 meter bakom. I början är det ett stort fält där säkert 200-300 personer kan springa i bredd. Efter 1 km smalnar detta av till ett ca 3-4 meter brett grusspår. Även om man ger sig iväg med god fart (i mitt fall 4 min/km) så hade jag ca 1500 personer framför mig vid 1 km-markeringen (där även första mellantid plockas). Detta leder till att första milen är omöjlig att springa i eget tempo utan snarare blir en ryckig resa med fokus på att springa om folk så snart möjlighet ges. Stundtals frustrerande men för många är det ett sätt att inte bränna för mycket energi vilket kan vara skillnaden mellan att vägga eller inte. Personligen har jag planen ganska klar och blir mest frustrerad.

Banprofil som tyvärr döljer alla små backar då kartan är lite för grov

Hur som helst åkte jag, Erik & Per upp till Eriks föräldrar på Fredag eftermiddag då de snällt låter oss sova och äta hos dem. Det har blivit en tradition att vi träffar eller bor med dem på diverse klassikerevenemang och det är alltid lika trevligt! Efter en utsökt middag och lite rödvin kom vi i säng i någorlunda rimlig tid med målsättning att vara på Lidingö i god tid för att undvika sedvanlig sista minuten uppvärmning.. Kl 12:20 stod jag längst fram i startfållan och var taggad på mitt tidsmål (2:09:59) utan att egentligen veta om det var möjligt eller inte. Tidigare år har jag siktat på 2:15:00 för att få den eftertraktade silvermedaljen men har misslyckats båda gångerna då jag sprungit på 2:32 och 2:17. I startfållan träffade jag Jesper som jag sprang Stafettvarvet med och även Göteborgsvarvet där vi gick väldigt jämnt och fint. Vi snackade lite och sen var det dags för start. Vi kom iväg bra men det räckte som sagt inte eftersom vi likväl fick köa första 10 kilometerna.

Hopplöst trångt stundtals...

Planen var att suga i mig medhavd gel och dricka vatten på stationerna vilket fungerade utmärkt med facit i hand. Vid 15 km sprang Jesper om mig och hade grymt klipp i steget, ungefär samtidigt fick jag ont i vänstervaden men tänkte inte så mycket mer på det än att ta det lugnare i utförslöporna. Tyvärr gjorde det så ont att mitt löpsteg blev lite lidande. Jesper försvann iväg och jag misstänkte att jag inte skulle se honom mer på loppet. Därefter var det bara att tugga på och vid 20 km insåg jag att jag låg bra till tidsmässigt och var relativt pigg vilket bådade gott inför sista hårda milen. Vaden bråkade men jag misstänkte bara lite kramp så jag ägnade inte så mycket tid åt den.

Med 5 km kvar dök den beryktade Aborrbacken upp och jag kände mig oförskämt pigg. Vid toppen av backen var jag inte riktigt lika pigg men hade inga problem att lägga mig i rätt tempo igen. Då kände jag ett totalt lugn och visste att jag hade medlajen som i en liten ask! Strax efter det sprang jag ikapp Edvin och försökte peppa lite samtidigt som jag kände att det var dags att lägga i nästa växel. 2 km senare kom jag ikapp Jesper och kände mig fortfarande stark även om jag hade lite krampkänning i hålfoten. Därefter sprang jag på i högsta möjliga fart utan att få kramp och höll 3:45 min/km sista kilometern in mot mål. Väl i mål var jag så jävla nöjd med att ha klarat silvertid och sprungit på 2:12. Jag missade återigen min måltid men det är ju praktiskt taget rutin för mig nu för tiden.

Efter mål väntade jag in Jesper och vi snackade lite innan Calle dök upp som jag var på skidläger med förra året. Riktigt kul att träffa fler man känner! Ungefär samtidigt insåg jag att min vadkramp var en bristning och den var inte alls sugen på belastning längre. Jag haltade runt ett tag innan jag tog mig till väskutlämning och kunde linda den hårt med en gasbinda. Under Söndagen blev det gradvid bättre och idag (Måndag) kan jag praktiskt taget gå obehindrat. Nu väntar mer vila innan jag drar igång rehab och hoppas vara återställd till Hässelbyloppet om 2 veckor.

Resultat
Tid: 02:12:32
Distans: 30.250 m
Fart: 4:25 min/km
Plats: 482 / ~18.000 (Topp 3%)
Kommentar: Överlag väldigt nöjd med disponeringen och utgången av loppet. Min plan höll fullt ut även om valet av skor antagligen gav ett lite för hårt nedslag med bristning i vaden som följd. Nästa år hoppas jag få starta i grupp 1B och således slippa den värsta trängseln och då kunna jobba ner tiden mot 2:05 (eller snarare 2:07 om man skall följa trenden med att missa målet med 2 min ;)).

Äntligen silver!

Nu blire rehab!

Vilovecka med submaximala tester

Förra veckan var vilovecka vilket inte bara innebar minskad volym och intensitet men även frekvens på passen. Detta gjorde att jag kände mig laddad inför de submaximala testen jag hade planerat till Onsdag/Torsdag. Först ut var simning där jag inte riktigt hade någon referens men ändå uppskattade att jag hade ökat min fart med 3% under träningsblocket. Cyklingen och löpningen körde jag kombinerat förra gången och därför blir jämförelsen inte helt rättvis eftersom jag hade vart igång ett tag när jag körde löptestet sist. Denna gången körde jag testen vid olika tidpunkter på dygnet och lyckades förbättra mig med ~7% i båda disciplinerna, detta kändes som en orimligt stor ökning och därför tar jag resultaten med en nypa salt och inväntar nästa test innan jag drar några slutsatser från träningen.

Hur som helst känns det som att perioden har gett önskad effekt och i skrivande stund toppar jag inför Lidingöloppet med minskad volym och hoppas få en bra dag på Lördag. Då tävlingen är ett B-race i kalendern gör jag bara en halvhjärtad formtoppning för att inte påverka resten av träningen alltför mycket. Förhoppningen är att springa mycket mer ekonomiskt och kontrollerat än föregående år. I år är jag inställd på silvermedalj om inget oförutsett händer, jag har avverkat ganska exakt 450 träningstimmar sen November 2014 vilket borde räcka för att putsa de där 2 minuterna jag saknade senast..

Altranloppet & uppladdning inför Lidingö

För en vecka sedan sprang jag Altranloppet med ett gäng polare. Altranloppet arrangeras av konsultbolaget Altran och är ett varv på den berömda "åttan" i Skatås. Jag och ett gäng polare var anmälda och taggade på att få springa ur lite överskottsenergi. Då dagarna innan hade bestått av mycket löpning och cykling var jag lite småseg i benen och det i kombination med vetskapen om att fjolårets vinnare sprungit på 27:30 gjorde mig ganska säker på att jag skulle vara chanslös om han dök upp. Väl på plats fick jag reda på att just han som vann året innan inte skulle vara med, men likväl fanns det många snabba löpare från tidigare år och formen var som sagt oviss efter väldigt få fartpass.

Efter ombyte, uppvärmning och lite ordväxling var det dags att ställa sig på plats. Jag frågade en kille bredvid mig om jag hade hört var ganska snabb om hur fort han tänkte springa, han svarade ~32 min och det tyckte jag lät rimligt att sikta på. Starten gick och benen började trumma på direkt trots den seghet som funnits precis innan. Jag kunde höra att jag inte var ensam och tänkte köra på i lagom tempo (nära tröskelpuls) tills någon drog förbi helt enkelt. När första riktiga backen kom efter 3km låg jag fortfarande längst fram och insåg att det var dags att prova ett ryck precis vid krönet på backen. Jag kände direkt att jag fick några meters lucka och tänkte att jag måste försöka skaka av mig dom i toppen på nästa backe. Taktiken fungerade fint och jag misstänker att jag drygade ut lite grann i utförslöporna. Därefter var det bara att trumma på och den snabbaste kilometersplitten låg på 3:36 min. I mål kom jag som första person med en sluttid på 29:30 min. Väldigt roligt eftersom det var min första förstaplats någonsin! Roligast av allt var dock att få springa tillsammans med goda vänner och få middag av arrangören efter loppet.

Kort och gott en supertrevlig dag och ett grymt trevligt arrangemang!

Glatt gäng efter ett göttigt lopp!

Sedan dess har träningen rullat på ganska så smärtfritt. Jag har börjat simskola (läs simma med tränare) och känner redan efter två pass att detta är precis vad jag behöver. Min frisimsteknik har fått sig en rejäl puts och tekniken i de övriga simsätten har gått från drunkningsolycka till "Aha!" (förutom fjärilssim som kommer förbli drunkningsolycka fram till Jul iaf...). Fokus ligger på Lidingöloppet den 26:e September och förhoppningen är att inte bara knäcka 2:15 utan även pressa ner tiden till 2:10. Den som lever får se, jag brukar som de flesta vet överskatta min förmåga / underskatta utmaningar...

Som grädde på moset fixade jag till RSS-flödet till höger på sidan för att återigen synliggöra träningsloggen!