Tyst men inte dött..

Det har varit tyst på bloggen ett bra tag nu. Ganska exakt sedan Ironman Kalmar och dess efterspel. Efter Kalmar var det en kortare semester med fullt av bröllopsfixande och det som hör därtill innan vardagen fortsatte. Jag inbillade mig nog att jag inte påverkades så mycket av att inte nå mitt mål men med facit i hand var jag nog ganska nere. Tiden till Oktober flöt på och ganska snart var det dags att åka till Hawaii, men utan att tävla.

I sin helhet var resan helt fantastisk. Big island var verkligen så bra som jag föreställt mig och jag är väldigt glad att vi åkte dit trots allt. Första tiden var extremt jobbig med alla tävlande som förberedde sig medans jag i bästa fall kunde träna och avundas. Efter några dagar fick jag en ögonöppnare och efter det kunde jag njuta mycket mer av själva vistelsen. Att simma på simbanan, springa längs Alii Drive och cykla på QueenK var givetvis några av höjdpunkterna men det fanns så oerhört mycket mer som jag uppskattar och tar med mig hem från den stora ön. Kortfattat så hoppas jag inte det var sista gången vi var där!

Bortsett från den lilla hawaiitrippen har hösten gått i träningens tecken och målsättningen för 2018 har börjat ta form. Kapaciteten finns där och kontinuiteten får göra det stora jobbet under resans gång. Jag hoppas vi syns under våren och sommarens tävlingar, tills dess ska jag försöka uppdatera bloggen lite igen efter den oväntade pausen.

Kalmar Ironman - Att inte nå hela vägen

Målet var glasklart, lika enkelt som det är svårt, jag ville ta en kvalplats till Ironman Hawaii. Bågen var rejält spänd, jag siktade på <9 timmar och var väl medveten om att allt måste klaffa perfekt för att det skulle hålla. Samtidigt trodde jag att jag skulle kunna få en kvalplats även om jag 'bara' gjorde upp emot 9:15. Det hela slutade på 9:17 vilket inte var tillräckligt i det tuffa motståndet. Men vägen dit var lång och vi tar det från början.

Pannkakeklubben laddar inför race. Sjukt att jag ser relativt kort ut med mina 190cm i det gänget..

Veckan som ledde upp till loppet var min första semestervecka för sommaren och den spenderades med familjen på Öland. Från Söndag till Onsdag bodde vi tillsammans och de få pass jag hade kvar att köra var inga problem att klämma in. Det fanns för övrigt en liten konstgjord damm i stugbyn där vi bodde och den lämpade sig oväntat bra till kortare intervaller. På Onsdag kväll åkte vi in till Kalmar där fantastiska Olle fått låna sina föräldrars hus. Eftersom vi var en hel drös som skulle tävla (jag, Erik, Fredrik, Johan & Olle) så blev det ganska många som bodde i huset, ett litet camp helt enkelt. Den enda som hade gjort en full Ironman tidigare var jag, vilket föranledde en del fixande, planerade, funderande i gänget. På Torsdag var det sedvanlig registrering, lite fixande med cyklar och allmänt chill. Fredagen spenderades med väckningspass, incheckning av cyklar och nervöst pillande med energiplanen. Kunde sova ganska gott natten till tävlingen och var allmänt fokuserad, och dagen till ära lite nervös.

Lördagsmorgonen passerade precis som tänkt, frukost, blanda energi i vattenflaskor och sen iväg till växlingsområdet. Kontrollerade att allt såg bra ut och satte fast skor på hojen. Snabbt toabesök och därefter promenad ner mot starten. Började bli mer och mer nervös samtidigt som vinden lugnat ner sig avsevärt jämfört med natten.

Snyggkläderna är på.

Sim - 58:32

Målsättningen var att simma under timmen och det var absolut inget orimligt mål om allting klaffade. Efter att vinden lagt sig en aning hoppades jag på en hyfsat lätt simning och ställde mig framför gruppen för "1 timma". Noterade även hur glest det var där framme och istället för att försöka knö sig före frågade andra atleter hur fort jag tänkt simma och ställde sig framför eller bakom. Imponerande bra självkritik från de flesta. Hur som helst gick starten och jag kom iväg fint. Fram till första boj tyckte jag nog ändå att några varit lite optimistiska med sin självseedning och jag simmade om ganska många. Efter bojrundningen fortsatte det i stort sett likadant och ganska odramatiskt. Vi arbetade på och när vi kom in bakom vågbrytaren var det inte längre ett långt led av simmare utan små grupperingar här och där. Ungefär då började jag trycka på lite mer och var ganska snart inne vid rampen där jag kunde konstatera att jag simmat långt bättre än väntat. Jag misstänker att banan kan ha varit lite kort, men likväl fick jag riktigt bra snittfart på klockan (1:32min/100m). Grymt bra start på dagen.

T1 - 1:44

För att vara maximalt snabb hade jag bara lagt en gel i påsen, i övrigt fanns allt på cykeln så jag gjorde processen i T1 ganska kort. Av med våtdräkt, ner med våtdräkt i påse, kasta påse till funktionärer och ner med gel på vägen till cykeln. Snabbt ut och iväg på cykeln.

Cykel - 4:59:16

Jag hade en plan på att snitta 240W över hela cyklingen. Jag landade på 238W. I motvinden skulle jag ge lite extra och i medvinden skulle jag spara lite på krutet. Allt kändes ganska bra men det gick helt enkelt inte så fort som jag hade hoppats på. Dålig utdelning för effekten. Bästa delen på cyklingen var vägen tillbaka över Ölandsbron när vinden ryckte och slet, då passerar familjen i bil och hejar på så mycket de kan. Helt otroligt vilken tur och fantastiskt roligt! I vändningen i rondellen i Kalmar är det folkfest och batterierna får sig en ordentlig uppladdning. Fastlandsloopen är som vanligt ganska jobbig och det känns att det börjar bli dags att springa snart..

Efter att ha analyserat det hela en hel del har jag konstaterat att min position är bedrövlig och jag får antagligen lida ganska mycket för det. I övrigt följde jag energiplanen som planerat. Jag borde, med facit i hand, ha druckit lite mer vatten under resans gång dock. In mot växling var jag inte helt nöjd med cyklingen men trodde i min enfald att alla kanske hade cyklat lite långsammare än planerat.

T2 - 2:48

Här var det dags för ett efterlängtat toastopp som jag längtat efter senaste 9 milen. Efter det sprang jag genom ett nästan tomt växlingsområde mot min påse. Då ser jag hela familjen stå o skrika genom staketet, helt magiskt. Inte lätt att hålla nere adrenalinet då..

Löp - 3:15:18

Äntligen paradgrenen löpning, nu var planen att hålla ihop det hela med en stabil löpsplitt och förhoppningsvis nå målet. Första milen lät jag känslan styra en del och det resulterade i 42 minuter, därefter sänkte jag farten lite och trummade på i 4:18-4:24-fart. När jag hade sprungit drygt 14km får jag energi av Josefine som samtidigt ropar att jag ligger 18(!) minuter efter 3:an i min åldersklass.

Ridå.

Just där och då tänkte jag, "hur fan ska jag kunna ta ikapp det?", "hur fan kan jag ligga 18 minuter efter när jag simmat på 58 och cyklat på drygt 5?", "ska jag bara ge upp?". Ungefär 2 sekunder senare tänker jag "de har nog gått ut för hårt, ingenting är avgjort förrän om 28km". Jag fortsatte följa min plan men märkte mer och mer att jag blev illamående och fick tvinga i mig energi och vätska. I efterhand har jag insett att jag nog drack alldeles för lite med tanke på vädret som rådde. Vid varje varv fick jag en enorm boost av alla som hejade, framförallt från släkt och vänner på alla håll o kanter, ni var helt otroliga. Utan er hade jag nog aldrig pushat mig hela vägen. Hela tiden får jag information om att jag tar in på de framför men frågan är om det kommer räcka? Sista varvet var allmänt miserabelt, som tur är hittar jag en kille som är ute på sitt första varv. Han springer i 5-fart och det är helt lagom för mig att ligga bakom. Det känns som en rask promenad men klockan visar aldrig en kilometertid över 5 minuter så bevisligen håller jag någon form av löpning.

Av steget att döma är det nog första eller andra varvet.

Äntligen på väg mot mål.

Föredömligt dålig placering av nummerlappen, bara jag som har problem med att den hamnar där bak?

Kan inte bara visa bilder när jag ser glad ut, alla lider förr eller senare...

Jag får mer och mer krampkänningar i vaden och hoppas de bara spökar lite. När jag får sista bandet och bara har upploppet genom stan kvar försöker jag göra en liten ökning, då smäller de bara till och krampen är ett faktum. Stannar och stretchar ut den, går några meter och försöker springa igen. Känner att det är på gränsen hela tiden och får stanna 2 gånger till innan jag lyckats ta mig in till röda mattan. Väl där haltar jag fram på något vänster och lyckas ta mig i mål. Väl i mål kommer alla känslorna och jag är glad att jag tog mig i mål, men vet inte om jag kan vara glad över tiden eller inte. Inser att jag inte kom topp 3 i åldersklassen och måste hoppas på att få en plats till Hawaii på roll down. Tyvärr mår jag allt annat än bra p.g.a vätskebristen och får inte behålla något jag stoppar i mig kommande timmarna. Hänger lite med sjukvårdarna och kräks lite i en dagvattenbrunn innan jag äntligen lyckas duscha och ta mig ut till min fantastiska familj som orkat vänta på mig.

Inte riktigt den målgest jag hade planerat att jag skulle göra.

Totalt - 9:17:36

Totalt blev det alltså 9:17:36 och hade räckt ganska långt i de flesta åldersklasser. Målet var en plats till Hawaii och det hela var nedbrutet i tidsmål att simma <1 timma, att cykla <4:45 och springa på 3:10. Av de ingående momentet var det framförallt cyklingen som inte gick som planerat.

Tack för allt du gör för mig, du är bäst!

Han som vann M30-34 gick in på 8:36:12 och kom 6:a totalt. Det var helt enkelt fantastiskt motstånd och de var alla där för att kvala till Hawaii. De är spelets regler och om man inte har något att förlora så finns inget att vinna. Till nästa år kommer jag med största sannolikhet inte försöka kvala till Hawaii utan istället fokusera på halva distansen och med största sannolikhet försöka placera mig bland de riktigt snabba gubbarna i Sverige. Målet är att höja nivån på cyklingen några steg och försöka behålla/förbättra den nuvarande formen på de andra grenarna.

Slutligen vill jag tacka alla som vart med och stöttat mig, Josefine, min familj, mina vänner, mina sponsorer, Triathlon Väst, Pannkakeklubben och alla andra atleter som förgyller alla tävlingar. Utan er hade det inte vart möjligt eller ens närheten av så kul som det faktiskt är. Tack!

Post-IM gänget. Tack för en fantastisk helg!

Karlstad Triathlon - Där solen alltid lyser

Karlstad triathlon blev lite av ett mellanspel i laddningen inför Kalmar. Våra kära vänner David och Sofia, som också tycker om uthållighetsidrott i största allmänhet, föreslog att vi skulle komma förbi och köra Karlstad triathlon och ha en riktigt go helg. För att inte slita för mycket valde jag att köra olympisk tillsammans med David och Josefine passade på att göra premiär på medeldistans.

På Fredag eftermiddag packade vi bilen och drog norrut till en av Vänerns många pärlor och checkade in hos värdparet innan de blev glass och promenad i skogen. För egen del var det ingen större nervositet då det bara var tänkt som ett hårt träningspass. Ingenting blev sämre av att prognosen skvallrade om kanonväder på Lördagen. Lite allmänt fix med cyklarna och sen var vi nog så redo vi kunde bli. Starten gick 13:00 så det skulle finnas gott om tid på lördagsmorgonen. Fredagen spenderades sen med grill, rödvin och sällskapsspel inpå småtimmarna.

På lördagsmorgonen var det uppgång och kaffe i solen innan vi började förbereda de sista inför tävlingen. Runt 11:30 begav vi oss in mot stan för att hämta ut startbevis.

Foto: Josefine Södling

Simning

I min nya fräscha våtdräkt la jag mig långt till vänster för kortast möjliga väg till första bojen (och således en vänstersväng). Min plan var att öppna offensivt och hoppas på fritt vatten, vi bojen var vi tre stycken ungefär samtidigt som sedan kom att hålla ihop resten av simningen. Långt framför oss drog någon iväg i en jävla fart, men bortsett från det gick det ganska odramatiskt. Första halvan av simningen gick i vindriktningen och därför väldigt fort, andra halvan blev mot små vågor med solen i ögonen. Vi tuggade på men blev förvånade när vi 200m från växling simmade in i ett fält av näckrosor. Två av oss valde att simma ut och runda näckrosorna medans den tredje forcerade rakt igenom. Upp ur vattnet som totalfyra på 23:30 med bra känsla.

Foto: Josefine Södling

T1

Snabbt och effektivt på 1:21.

Foto: Karlstad Triathlon

Cykling

Cyklingen gick out and back på en 3 varvsbana vilket medförde att man hela tiden hade koll på vart alla befann sig. På vägen ut till vändning på första varvet hade jag svårt att få rytm i cyklingen och allt kändes allmänt ansträngt. På vägen tillbaka fick jag koll på läget och började trumma på sakta men säkert. Körde upp mig till delad andraplats och försökte minimera avståndet till första plats under resterande cykling. In till växling som totaltvåa (med trean precis bakom mig) efter 59:00 på de 38 kilometrarna (38,5 km/h) och 285W NP.

Foto: Karlstad Triathlon

T2

Även här gick det fort och jag växlade ut som totaltvåa.

Löpning

Kände direkt att det skulle bli en smått kämpig löpning. Lätt kramp i magen gjorde att jag inte kunde ta ut steget ordentligt, kunde ändå rulla på i drygt 3:40-fart och hade bara ~1:30 upp till ledaren när jag började jakten. Löpningen bestod även den av out and back på totalt 4 varv á 2,5 km. Efter första varvet var jag 42s efter Oscar som hade ledningen och efter ytterligare drygt en kilometer kunde jag gå om. Därefter lät jag benen trumma på och försökte springa behagligt hela vägen in i mål på totalt 02:01:57 med en löpsplitt på 37:10 på de 10,06 kilometrarna (3:42 min/km).

Foto: Josefine Södling

Foto: Josefine Södling

Sammanfattningsvis var detta min första totalseger i en triathlontävling och även om det inte var någon större tävling så kändes det ändå överväldigande. Dessutom superkul att bli intervjuad efter målgång, artikel att läsa här.

Foto: Josefine Södling

Foto: Josefine Södling

Foto: Josefine Södling

Resten av helgen blev riktigt skön med häng i solen, bad och ivrigt hejande på Josefine som slet sig igenom en halv Ironman i ösregn och storm på Söndagen. Dessutom gick hon i mål på 5:59 och klarade sin drömgräns, hur jävla bra som helst!

Tack David, Sofia & Karlstad för en episk helg, det var inte sista gången!

Halmstad Triathlon - Grått, mulet & helt underbart

Dags för årets andra triathlontävling, Halmstad Triathlon, en tävling på medeldistans (halv Ironman) och tillika en tävling för att se att allt går i rätt riktning. Tyvärr låg SM i Triathlon på medeldistans i Vansbro samma dag så de allra skarpaste knivarna i lådan var där o krigade. Vi hade dock valt Halmstad för att slippa lite bilkörning och ha lite hejarklack på "hemmaplan". Dagen till ära var det dessutom premiär för den nya dräkten, sjukt nöjd utfallet!

Jag förstår alla som hyllar fusion, tokskön dräkt.

Tanken var att alla triathlonintresserade från pannkakeklubben skulle köra, Jag, Erik, Fredrik, Johan & Olle. Tyvärr vart Olle sjuk och fick ställa in. Jag, Erik & Fredrik åkte ner till Halmstad redan på Fredagen och checkade in på vandrarhemmet Krusbäret som verkar vara studentboende under större delen av året. Ganska spartanskt men det räckte gott för att slippa gå upp okristligt tidigt. Resten av Fredagen gick sen till att hämta startbevis, handla förnödenheter (typ 1,24kg godis, 3L cola, chips, frukost & ett paket persilja (!)) och slutligen försöka äta upp allt godis. Vi gjorde en gedigen insats men fick kasta in handduken när vi började få ont i magen.

Tävlingsmorgonen bjöd inte på några större konstigheter egentligen, upp o käka frukost, städa rummet och checka ut. På vägen till växlingsområdet mötte vi Michael som inte lyckats efteranmäla sig p.g.a fulltecknat lopp. Som tur var kunde vi rädda hans dag och lösa Olles plats till honom! Incheckning gick smärtfritt och det enda som oroade mig lite var att jag hade lite för lite luft i disken eftersom jag inte ville ta av klistermärket och pumpa den. Efter incheckning var de dags för ombyte och insim innan start, dags att börja bli nervös!

Fredrik & Johan taggar till!

Simning

Simningen var ändrad från tidigare år och gick nu först uppströms innan vi vände nedåt och avslutade sedan med att simma mot strömmen igen. Allt som allt nästan lika långt mot strömmen som med, till skillnad från tidigare år när hela vägen vart medströms. Jag valde att starta ganska långt ut från kanten för att få fritt vatten. Dock var det ganska smalt i starten och det blev lite stök, men efter att vi passerat första boj så drogs fältet ut ganska fint. Jag jobbade på som planerat och kom upp ur vattnet på 28:57 och som 13:e man, 4:22 efter Aron som i vanlig ordning simmade grymt.

Borde vara mitt huvud längst bort till vänster i bild..

T1

Allt gick som planerat och jag växlade ut som 12:e person, dock 4:33 efter Aron.

Cykel

Inför loppet hade jag planerat för en ganska hård cykling och hoppades att det skulle räcka ganska långt. Allt gick i stort sett som planerat och det enda jag kan anmärka på är att jag inte fick i mig all energi som jag planerat. I sin helhet var cyklingen ganska tråkig med vinden som stökade stora delar av banan och gjorde att det var svårt att få bra flyt. Rullade in till växling på 2:18:35 som 11:e man och låg nu 7:12 efter Aron som fortfarande låg först.

T2

Drog som vanligt på mig strumpor och tappade imponerande nog ytterligare 18 sekunder, känns som att det går att förbättra ytterligare lite.

Löpning

Upp till bevis om jag cyklat för hårt eller om det skulle finnas krafter kvar. Jag lät benen trumma på i behaglig fart och fokuserade på att förbruka så lite energi som möjligt. Vid mitten på löpbanan, där man passerade 2 gånger varje varv, stod Olle och supportade med mellantider. Jag knappade stadigt in men hade ingen aning om hur många det var framför mig. Med ca 4km kvar till mål får jag reda på att jag är nära och springer förbi han som jag tror har ledningen. Därefter försöker jag springa stabilt och kontrollerat hela vägen och går i mål på löptiden 1:19:15 och totaltiden 4:09:42 som 2:a endast 1:13 efter Aron.

Dags att jaga!

Sammanfattningsvis är jag sjukt nöjd över resultatet. Det var över vad jag trodde jag kunde leverera och riktigt härlig känsla när allt klaffar. Samtidigt var det ett kvitto på att träningen funkar och att allt pekar i rätt riktning, nu gäller det att fortsätta på samma sätt och försöka lära av alla erfarenheter och framförallt skillnader mot förgående år.

Alla tävlande från Pannkakeklubben den här gången!

Evenemanget var riktigt bra uppstyrt och det var inga tveksamheter någonstans längs vägen, det blir garanterat återbesök någon gång i framtiden! Nu väntar återhämtning, både mentalt och fysiskt innan sista stora blocket inför Kalmar drar igång.

Ciao!

Gothenburg Triathlon - En andraplats med formbesked

Gothenburg triathlon, min första triathlontävling (sommaren 2014), ett kärt återseende och en tävling jag laddat för. I min ordlista räknades tävlingen som ett B-race, alltså en tävling som jag prioriterar men inte på något sätt är säsongens huvudmål. När jag körde tävlingen 2014 gick den vid Inseros, utanför Göteborg, nu har den flyttats till Rådasjön vid Gunnebo slott och blivit mycket mer publikvänlig. Det finns sprint och olympisk distans att välja mellan och loppet var dessutom kryddat med det faktum att Triathlon väst har den som sitt klubbmästerskap.

Fredagen gick i uppladdningens tecken med enkel energirik mat och toppades med lite lösgodis och gött häng med en nära vän. Fördelen med tävlingar på hemmaplan är att man kan förbereda sig hemma utan att behöva åka iväg. Men det är även nackdelen eftersom jag gärna går o pillar med annat istället för att just förbereda mig i sådana lägen. Kom hur som helst i säng i rimlig tid och fick rimligt med sömn. Vanlig enkel frukost på Lördagsmorgonen och sedan avfärd mot tävlingsområdet. Incheckning, sista förberedelser och därefter uppladdning mot starten.

Insim innan start. (Foto: Josefine Södling)

Simning
Startade bredvid Erik Holmberg som jag vet är en grymt duktig triathlet och simmare, hängde med honom i 5 armtag och sen såg jag honom försvinna. Överlag kom jag iväg bra, fick fritt vatten och kunde simma ganska ostört. Gick ihop med några stycken vid första bojen men efter det klarade jag mig ganska fint. Kom upp ur vattnet som 5:e person på 22:08 enligt tidtagningssystemet.

På väg in för rundning efter första varvet. (Foto: Josefine Södling)

T1

Strulade lite med våtdräkten på vägen till cykeln och fick inte riktigt av den så smidigt som det brukar gå.

På väg ut på cyklingen. (Foto: Josefine Södling)

Cykling

Stack iväg på cykeln där jag först inte fick någon effekt till cykeldatorn. Snabbt löst med en omstart och sedan var det ut på den relativt kuperade cykelbanan. Richard Bäckström som är riktigt vass dök upp i första backen och sen hade vi kontakt genom hela cyklingen. I alla uppförsbackar drygade han ut avståndet mellan oss och när vi cyklade platt tog jag ikapp igen. Det var som sagt en rätt så kuperad cykling med ett par skarpa svängar men vi lyckades ändå cykla jämnt på 1:04:40 enligt tidtagningen. På väg in med cykeln får vi reda på att vi är 1:a och 2:a i tävlingen då Holmberg bröt efter cyklingen som han hade planerat.

Några av varvpasseringarna. (Foto: Josefine Södling)

T2

Här förlorade jag dyrbar tid när jag tog på mig strumporna, helt plötsligt var Richard utom synhåll och med tanke på hans löpkapacitet kändes det tungt att få igång benen.

Löpning

Löpningen är en riktigt grisig bana med många branta backar och skarpa svängar, inget riktigt flyt överhuvudtaget. Jag höll dock ihop löpningen ganska bra och tappade bara en dryg minut till Richard vilket jag är nöjd med. Höll avståndet bakåt och kunde springa i mål efter 39 minuter i spåret. Totalt stannade klockan på 2:05:58 och jag blev 2:a i tävlingen.

Ganska glad hela vägen, framförallt in mot mål! (Foto: Josefine Södling)

Rent allmänt var det oerhört skönt att allt klaffade och jag fick till en så pass bra tävling. Placeringsmässigt var det min första pallplats i ”tävlingsklass” med bra motstånd. Tyvärr var det några starka som inte kom till start eller bröt som jag antagligen inte hade haft en chans emot. Men det är verkligen kul att alla timmar ger utdelning. 2014 gick jag i mål på 2:22 på en grymt mycket snabbare bana (antagligen lite för kort också), då var jag 32 minuter efter Erik Holmberg som vann på 1:49. Det ger mig lite perspektiv trots allt.

Fantastiske Richard Bäckström visade vart skåpet skulle stå och sprang ifrån mig med en dryg minut. Hatten av!
(Foto: Josefine Södling)

Nästa tävling blir Halmstad Triathlon den 1:e Juli, då är det dags att se hur kroppen presterar på lite längre distans.

Första triathlonstarten 2017

Lika säkert som att träden börjar bli gröna i April är det att Mölndal Outdoor arrangerar "Råda-prova-på-triathlon" under sommarhalvåret. Varje år kan man köra träningstävling vid Råda säteri sista Måndagen under Maj/Juni/Juli/Augusti och hittills har det blivit stadigt bättre och bättre för varje gång. Och det roligaste av allt är att det fortfarande är ett stort gäng som räcker upp handen när tävlingsledaren frågar om det någon som provar för första gången. Grymt kul!

Upplägget är egentligen ganska enkelt, för 60:- får man en nummerlapp och således tidtagning. Om man inte vill ha tidtagning är det gratis att vara med ändå. Det finns två distanser att välja på; en sprint i form av 750m / 18km / 5km samt en supersprint på 200m / 9km / 2,5km.

För egen del var det här det började. I Augusti 2013 testade jag för första gången alla ingående momenten och fastnade direkt. Då hade jag ingen vidare imponerande tid utan gick runt på 1:26 om jag inte missminner mig. Bröstsimmandes hela vägen givetvis. Sen dess har det gått stadigt bättre och bättre och glädjande nog var så även fallet igår. Jag hade på förhand bestämt mig för att köra på kontrollerad ansträngning och inte gå max. Simningen gick kalas och jag kom upp mycket snabbare än jag brukar göra och försökte ta rygg på Sara och Jonas som jag vet är oerhört kompetenta triathleter. Växlade snabbt ut till cykel och körde igenom på kontrollerad ansträngning precis på den effekt jag hade planerat. Därefter gav jag mig ut på löpningen och tuggade på i kontrollerad fart och kunde springa i mål på 1:01 som fjärde person. Grymt peppande att se att alla moment blivit bättre sen förra året och att framförallt en stor vinst att kunna köra enligt plan och inte låta tävlingshornen ta över.

Försök till snabb växling. (Photocred: Jonas Hedeback)

Cykel - varvning. (Photocred: Jonas Hedeback)

Dessutom fantastiskt bra arrangerat av Mölndal outdoor, ser fram emot resten av sommaren med er! Framöver är nästa riktiga tävling Gothenburg triathlon den 10:e Juni, men redan imorgon är det KM i cykel med triathlon väst!