Ironman Hawaii 2019

Den stora tävlingen som länge funnits på önskelistan. När jag började med konditionsidrott 2013 och tog de första försiktiga tramptagen, stod på ett par längdskidor med skräck i ögonen, försökte överleva i klorerat vatten och började springa i skogen så visste jag inte ens om att Ironman Hawaii fanns på kartan. Jag lyckades aldrig slutföra hela klassikern det året. Jag överlevde Vasaloppet och kom under 10 timmar med minsta möjliga marginal, jag bröstsimmade i Vansbro och joggade runt i skogen på Lidingö. Men Vätternrundan gick aldrig som planerat, en magsjuka gjorde sig påmind och jag bröt efter drygt 8 mil. Men det året var ändå ett frö till alla roliga tävlingar jag kört sedan dess. En klassiker blev ytterligare en klassiker och en spontan "prova-på triathlontävling" blev snart en anmälan till en halv Ironman 2014 som blev en hel Ironman 2015. Någonstans då började jag drömma om att någon gång få köra VM på Hawaii, även om det bara var som amatör så var det ett stort och tämligen avlägset mål. Efter att ha kört ett par tävlingar under åren så lyckades jag hösten 2018 kvala till Ironman Hawaii 2019. Drygt ett år innan tävlingen skulle gå och jag hade all tid i världen att planera och förbereda mig.

Pre race
Vi åkte till Kona, Hawaii så vi landade en vecka innan tävlingen och stannade sedan två veckor efter tävlingen för att semestra. Jag hade förmånen att ha med mig support från släkt och vänner vilket verkligen kändes som en ynnest.

Första veckan spenderades med att försöka acklimatisera mig till värmen, köra några lättare träningspass och njuta maximalt av alla roliga upptåg innan tävlingen. Allt från att simma ut till kaffebåten och simma med delfiner till att springa "underpants run" genom Kona. När väl tävlingen närmade sig kände jag mig ändå någorlunda förberedd för vad som komma skulle.

 

Simning
Nytt för i år var att det skulle vara vågstart med en eller flera åldersklasser i varje våg. Förhoppningen var att det skulle bli lite glesare upp ur vattnet och på så vis minska den ofrånkomliga draftingen på cyklingen. 5 minuter innan vår start simmade jag ut till startlinjen och placerade mig till höger. Ganska dumt val insåg jag snart då det blev ganska trångt på högersidan. Vägen ut till vändning gick relativt bra ändå, inte så mycket slagsmål och ganska bra känsla. Vid vändningen kom de snabba från gruppen bakom ikapp och det blev ett gäng slag och sparkar som lämnade lite dålig stämning. På vägen tillbaka mot växling hade vi dessutom strömmen emot oss och det blev ganska stökigt överlag. Jag simmade generellt väldigt lugnt och hoppades att jag skulle ha nytta av att fokusera på tekniken men det ledde snarare till att jag simmade med låg frekvens och blev "offer" för vågorna. Upp ur vattnet på drygt 1:06:40 och var ganska missnöjd med det. Det var ganska stökiga förutsättningar och långsamma simtider överlag, men fortfarande ganska långt ifrån vad jag hade tänkt. Inte så mycket mer att göra än att försöka göra dagen så bra som möjligt oavsett. Växlade ut till cykel utan några större missöden.

Cykling
Hade en plan om att gå lite lugnare på cykeln än vid normala väderförhållanden men lyckades ändå öppna alldeles för hårt. Mycket publik och en vilja att korrigera en dålig simning gjorde inte saken bättre. Men så snart vi kom ut på motorvägen så började de flesta hitta en behaglig plats i ledet även om det fanns en hel del som låg lite för nära framförvarande. Jag tänkte då att det borde lösa sig inom några mil. Försökte tugga på hela vägen ut till Hawi och blev ändå lite förvånad över hur lång stigningen upp till Hawi kändes. Vinden hann dessutom byta riktning för varje träd vi passerade och det gjorde nog att det kändes som att det tog lång tid att komma fram. Efter vändning så hoppades jag på bra fart hela vägen tillbaka till motorvägen men riktigt så bra blev det inte. Det var fortfarande många som var ganska dåliga på att hålla de 12 meterna man skall hålla till framförvarande och det var väldigt glest med domare på banan. Som tur var fick jag se min supportcrew med jämna mellanrum vilket gav en grym kick varje gång, helt fantastiska! In mot växling försökte jag utvärdera läget lite och det kändes ändå helt okey. Antagligen lite för dåligt vätskeintag men ingen katastrof. Gjorde återigen en ganska bra växling och såg fram emot löpningen.

Löpning
Ut på löpet så fick jag träffa min familj ganska omgående innan jag trummade iväg på Ali'i Drive. Första kilometerna gick som planerat och det kändes ganska bra. Dock tog det inte mer än 5km innan jag insåg att det skulle bli en kamp att komma i mål utan att promenera. Vätskebristen och värmen började snabbt ta ut sin rätt och jag tog några dåliga beslut som inte gjorde situationen bättre. Många pratar om hur varmt och hemskt det är i Natural Energy Lab där vändpunkten på den långa delen av löpningen ligger. Men tiden i Energy Lab är egentligen ganska kort och inte särskilt farlig i mitt tycke. Däremot är de 2 milen på motorvägen en fruktansvärd historia, det var jag inte lika förberedd på. Jag försökte pusha mig själv till att det viktigaste är att jag fortsätter springa och inte börjar gå. Det blev planen och mantrat resten av tävlingen. Sista 3km så kände jag ändå att det var dags att lämna allt på banan så jag gjorde en fartökning och det kändes mer eller mindre som att jag skulle dö under den biten. Väl i mål så tog det inte lång tid innan jag fick hjälp av några funktionärer som lyckades hjälpa mig in till Athletes Garden där allt gott man behöver för stunden finns att tillgå.

Sluttid: 9:27:27

Post race
Efter någon timma i Athletes Garden lyckades jag ta mig ut för att möta Josefine och Nicco som väntat tålmodigt på mig. Helt förstörd i kroppen irrade jag omkring ett tag tills jag äntligen fick tag i dom. Det är få saker som känns som bra som att få krama sina nära och kära när man är så trött.

Vad lärde jag mig av tävlingen då?
Jag tar med mig massor av lärdomar. Jag trodde jag hade förberett mig väl på värme och luftfuktighet men uppenbarligen inte tillräckligt väl. Jag underskattade återigen mitt behov av vätska även om det var mycket bättre än Frankfurt i somras.

Vill jag köra igen?
Självklart! Kanske inte inom närmsta framtiden men jag hoppas att jag får chansen att göra mig rättvis där någon gång. Jag är i alla fall oerhört motiverad att använda vintern för att vässa alla moment inför nästa säsong!

Slutligen vill jag tacka alla som stöttat och hjälp mig på resan. Min familj och mina vänner som är förstående och uppmuntrande när jag lägger massor av tid på att hoppa och leka i träningskläder. Jag vill även rikta ett stort tack till sponsorer och arbetsgivare som verkligen hjälpt till att göra säsongen i allmänhet men framförallt Hawaii i synnerhet till något helt fantastiskt, tack!