Halmstad Triathlon - Årets formbesked

För alla sommaridrottare kan vintern upplevas lång och plågsam. Oändliga timmar med träning i fuktig inomhusmiljö eller utomhus med fler lager kläder än vid en polarexpedition. När hösten gör sitt antågande brukar motivationen vara på topp för att sakta men säkert sjunka allt efterssom tiden passerar. Alla har sina knep för att motivera sig genom de mörka månaderna och personligen försöker jag visualisera hur stark jag kommer vara till sommaren. Hur jobbet jag lägger ner kommer höja mig till en helt ny nivå. I helgen som gick fick jag kvitto på alla de timmarna. Jag hade lyft mig till en helt ny nivå.

Helgen började med att jag åkte ner till Halmstad på Fredagen med ett utökat dreamteam i form av Josefine, Erik, Johanna, Fredrik & Camilla. Vi bodde på vandrarhem lite utanför stadskärnan och körde våra vanliga pre-race rutiner medans övriga vandrarhemsgäster tittade storögt på idioterna i triathlonkläder. Resten av tiden till loppet förflöt snabbt och smidigt och ganska snart var det dags att hoppa ner i vattnet för insim.

Simning

Simningen blev relativt odramatisk. Jag placerade mig även i år en bit ut i strömmen för att få fritt vatten på bekostnad av att jag fick jobba lite mer mot strömmen. När vi vände nedåt strömmen igen blev det lite trångt runt bojarna men efter det var det lugnt och fint hela vägen. Placerade mig längst bak i vad jag kunde se var den första stora klungan. Visste att jag inte kunde simma ifrån gruppen själv och att jag bara skulle förlora energi på att försöka avancera så jag låg kvar och sparade krafter inför cyklingen.

Upp ur vattnet på 13:e plats på tiden 27:43 och konstaterade att jag var drygt en minut snabbare än i fjol, bra start!

T1

Gick som planerat, snabbt och smidigt. Det enda jag skulle behöva förbättra är min "flying mount" som fortfarande är en stillastående mount.. Växlade ut som 7:a.

Cykling

Ut från växlingsområdet kommer det dirket en backe där jag tog det ganska lugnt innan jag satte av i mitt egna tempo. Ganska så snart var det tomt framför mig och benen kändes pigga och glada. Vid 30km låg jag 5:a, vid drygt 60km passerade jag Aron och trodde att jag gick upp i ledning eftersom han vunnit de senaste 2 åren. Då fick jag höra från Nelker att jag låg 4:a och visste inte riktigt vilka jag hade framför mig.. På vägen tillbaka mot växling dök Rickard Carlsson upp och ganska snart därefter Alexander Berggren. Bara en kvar framför mig, men jag hade fortfarande ingen aning om vem det var.

Rullade in till växling tillsammans med Rickard Carlsson med en cykelsplit på 2:11:42. En för mig helt ny nivå på cykling. Förra året cyklade jag på 2:18:35 så att kapa 7 minuter på den tiden och känna mig stark hela vägen kändes som ett enormt lyft. Att få utdelning för alla timmar på cykeln..

T2

Valde att ta på mig strumpor för att inte riskera något, den tid jag tappar får jag leva utan.. Här växlade Rickard om mig och jag gick ut på löpet som 3:a.

Löpning

Efter en dryg kilometer var jag ikapp Rickard och kunde avancera förbi i uppförsbacken som man ska springa upp för 4 gånger under loppet. Därefter följde en relativt odramatisk löpning där jag inte fick någon feedback på min position utan jag började tro att jag var i ledning eftersom jag aldrig såg han som hade ledningen. Väl på upploppet ropade speakern att jag var 2:a in i mål så det var ingen tvekan om att någon vart ganska mycket snabbare i alla fall.

Sprang i mål på 1:19:39 vilket var i paritet med förra årets löpning.

Totalt hade jag en tid på 4:01:59 jämfört med 4:09:42 förra året. Givetvis lite skillnad i väder och vind men en för mig helt ny nivå på triathlon.

Han som vann, Kieran Roche, var en väldigt skön australiensare som gled in på 3:50:57. Toksnabb genom hela dagen och simmade/cyklade framförallt snabbare. Väldigt inspirerande att få se vad som krävs för att vara med och slåss i toppen!

All in all är jag jävligt nöjd med helgen, jag har fortsatt tro på jobbet jag lägger ner och det är oerhört kul när allt går i rätt riktning.

Alla som var med i helgen gjorde kanonlopp, Josefine kapade 40 minuter sen förra gången och slutade på 5:19. Erik gjorde sub 4:30 och Fredrik var strax där bakom! Johanna och Camilla körde sprinten gjorde finfina resultat där! Richard Bäckström och Oscar Rose gjorde i vanlig ordning stabila och grymma resultat, grymt kört! Nu till helgen väntar Bokenäs triathlon och sen ett träningsblock inför SM på Tjörn i slutet av Augusti.

Hedrande att få dela prispall med Kieran och Rickard, båda oerhört duktiga!

Årets längsta dag

Idag är det tydligen dags för årets längsta dag. Gött att det är såpass ljust att de enda mörka timmarna på dygnet infaller när jag sover, men samtidigt tråkigt att det från detta nu kommer bli mörkare för var dag som går. Uppenbarligen en smula pessimistiskt men likväl sant. Anyway, lika bra att utnyttja alla ljusar timmar som finns innan de tar slut..

För cirkus två veckor sen fick jag och Josefine äntligen säga 'Ja' till varandra, en oerhört fin tillställning med helt fantastisk familj och vänner på plats. Allt blev precis som vi planerat och kunde inte önska oss något mer. Känslosamt var bara förnamnet, kanske var det därför jag hade vätskebrist dagen efter?

Efter bröllopet har jag fokuserat på att försöka skaka liv i kroppen inför stundande tävlingar. I ett antal kilometer har jag tvingat benen att röra sig raskt i hopp om att pricka en riktigt bra känsla till Halmstad Triathlon nästa helg, vi får väl se hur de går med det. Men oavsett har en härlig trötthetskänsla infunnit sig, mest hela tiden. Dags att släppa upp lite och hoppas kroppen piggar på sig, annars blir det nog en seg historia nästa Lördag. De mesta av passen som avverkats har haft någon form av subtröskel-karaktär med längre löpintervaller om 2-3 kilometer i en fart som är drygt 12s/km långsammare än tröskel. Cykling har bedrivits på stålhingsten i vardagsrummet och allt som oftast i form av 12-minutersintervaller.

Dags att tvaga kroppen sista gången innan sillbuffén väntar..

Tävlingspremiär

Äntligen var de dags. Första tävlingen sen mitten på September då jag sprang ett mindre lopp som säsongsavslutning tillsammans med gôtt sällskap. Första loppet för säsongen, som nästan alltid är en löptävling, blir alltid spännande. Har vinterns träning gett något? Har den gett så mycket som jag hoppades på? Vilken form har alla andra som dyker upp? Så mycket frågetecken att räta ut..

Tävlingen var traditionsenligt Göteborgsvarvet seedingslopp i Göteborg, numera kallat 'Varvetmilen', och den går alltid på pannkaksplatta frihamnen. Bristen på höjdmeter gör att den är upplagd för snabba tider, men tyvärr brukar det blåsa en hel del, det är ju ändå Göteborg.. Start/Mål samt bansträckningen var ny för i år, även om den var tämligen lik hur loppet gått tidigare. En annan kul aspekt med loppet är att det brukar vara ett ganska starkt startfält och en hel del personer att tjôta med innan starten.

Innan loppet hann jag med alla vanliga rutiner, möjligtvis lite kort uppvärmning och allmänt snack i startfållan. Målsättningen var att försöka hänga med lite snabba ryggar i starten och förhoppningsvis slå förra årets prestation då jag sprang in som 8:a. Starten brukar innebära tjurrusning för att hitta position och i år var det givetvis inget undantag, men det är väl en del av tjusningen med korta lopp? 

Gäller att vara på hugget i starten. Jag tror att Richard och Fredrik hade delad förstaplats ett tag..

Vidare flöt loppet på ganska bra, jag lyckades placera mig fint och sprang någorlunda taktiskt, höll igen lite första varvet i hopp om att springa någorlunda jämnt. Det ledde till att jag tappade några av de ryggar jag ville hålla under första halvan men sprang ikapp dem under andra halvan. Mot slutet av loppet sprang jag tillsammans med Patrik Brants & Richard Bäckström under sista 3 kilometerna, alla var nog ganska inställda på att det skulle bli spurt och med drygt 800m kvar gjorde Richard ett ryck. Jag kom nätt och jämnt ikapp honom och när det slutligen drog ihop sig till spurt så trillade jag in några meter bakom honom. Totalt blev det en 8:e plats i ett riktigt bra startfält. Strax innan oss sprang Bäckson in på en finfin 5:e plats.

Slutet av första varvet.

Snackar skit i målfållan.

Summeringen av loppet är att jag sprang precis som jag ville och placerade mig närmre de som tidigare distanserat mig på rena löptävlingar. Vinterns träning har gått helt enligt plan och planen verkar dessutom vara framgångsrik, för specifikt mig i alla fall.

Jag vill även passa på att lyfta min brorsa som också sprang loppet. Han valde i somras att lägga om sin kost, börja träna och påbörja en fantastisk resa. Han bad mig om hjälp kring planering av träning och andra relaterade problem och vi la då upp en plan som började från grunden. Han har liksom jag ingen idrottsbakgrund från barndomen att tala om utan får sakteligen bygga upp allt ifrån där han står idag. Det började med promenader som blev kortare löppass och intensitet och längd stegrades långsamt och kontrollerat. Han fick lite känningar i ett knä som vi tog tag i med en gång och uppehållet från löpningen varade inte mer än någon vecka. Under hela tiden har löpningen varvats med cykling och aktiv vila. Sen resan började har han både gått ner i vikt och förbättrat sin konditions rejält. Han satte upp ett mål och jobbade fokuserat mot det, och det har varit oerhört glädjande och inspirerande att följa honom. För honom har Göteborgsvarvet varit målsättningen från starten men jag tror och hoppas att han fortsätter med sin nya livsstil även efter det, han har ju bara skrapat på ytan av konditionsidrott!

Syskonen efter målgång.

Delar av Pannkakeklubben!

Nu när våren verkar vänta runt hörnet väntar träningsläger både i Sverige och på Mallorca framöver - äntligen!

Att låta kontinuitet göra jobbet

Kontinuitet, många är väl medvetna om vikten av kontinuitet och försöker hela tiden behålla kontinuitet i det de väljer att investera sin tid i.

I den här bloggen är det för tillfället ganska mycket avsaknad av kontinuitet, men det är inget jag väljer att lägga särskilt mycket energi på - det blir vad det blir helt enkelt.

Däremot har jag haft fortsatt bra kontinuitet i träningen. Jag har under hösten och vintern lagt fokus på att höja min kapacitet i samtliga grenar och lyckats få utdelning för investerad tid. I simningen valde jag att ta ett steg tillbaka och fokusera på grunderna istället för att enbart höja intensiteten, det har lett till att jag nu kan simma snabbare och smidigare på lägre intensitet. I löpningen har jag också tagit ett steg tillbaka och fokuserat på mitt löpsteg och de begränsningar som finns för att jag skall kunna springa riktigt fort. Utifrån det har jag slipat på mina tillkortakommanden och återigen arbetat upp farten i helt nya nivåer. Eftersom det genomgående temat har varit att ta ett steg tillbaka gjorde jag även det i cyklingen och började bygga upp en grund runt styrka och kontroll.

Egentligen är det kanske oviktigt hur jag valt att lägga upp träningen, det viktiga grundar sig kanske mer troligt i att jag valde att ändra min invanda mönster och bibehöll en god kontinuitet. För om det finns något jag lärt mig under de relativt få år jag sysslat med idrott (både i allmänhet och konditionsidrott i synnerhet) så är det att kontinuitet trumfar alla former av optimala upplägg.

Semlor bidrar alltid till kontinuitet - det är sen gammalt!

Nu är det dags att stänga årets andra månad och våren har hittills inte gjort några större ansträngningar för att visa sig, men våren kanske inväntar Vasaloppet innan den känner att det är dags att visa sig?

Oavsett väderlek är det snart dags att smygstarta säsongen, för egen del blir det ett gäng löptävlingar för att starta upp kroppen lite. Rent allmänt blir det fokus på kortare tävlingar i spannet 5-10km för att se om det finns någon fart i kroppen innan den riktiga försommaren anländer. Utöver det blir det några återkommande träningsläger i form av cykelläger med HisingensCK i Laholm och sen Mallorca med Triathlon Väst.

Tack för visat intresse!

Tyst men inte dött..

Det har varit tyst på bloggen ett bra tag nu. Ganska exakt sedan Ironman Kalmar och dess efterspel. Efter Kalmar var det en kortare semester med fullt av bröllopsfixande och det som hör därtill innan vardagen fortsatte. Jag inbillade mig nog att jag inte påverkades så mycket av att inte nå mitt mål men med facit i hand var jag nog ganska nere. Tiden till Oktober flöt på och ganska snart var det dags att åka till Hawaii, men utan att tävla.

I sin helhet var resan helt fantastisk. Big island var verkligen så bra som jag föreställt mig och jag är väldigt glad att vi åkte dit trots allt. Första tiden var extremt jobbig med alla tävlande som förberedde sig medans jag i bästa fall kunde träna och avundas. Efter några dagar fick jag en ögonöppnare och efter det kunde jag njuta mycket mer av själva vistelsen. Att simma på simbanan, springa längs Alii Drive och cykla på QueenK var givetvis några av höjdpunkterna men det fanns så oerhört mycket mer som jag uppskattar och tar med mig hem från den stora ön. Kortfattat så hoppas jag inte det var sista gången vi var där!

Bortsett från den lilla hawaiitrippen har hösten gått i träningens tecken och målsättningen för 2018 har börjat ta form. Kapaciteten finns där och kontinuiteten får göra det stora jobbet under resans gång. Jag hoppas vi syns under våren och sommarens tävlingar, tills dess ska jag försöka uppdatera bloggen lite igen efter den oväntade pausen.

Kalmar Ironman - Att inte nå hela vägen

Målet var glasklart, lika enkelt som det är svårt, jag ville ta en kvalplats till Ironman Hawaii. Bågen var rejält spänd, jag siktade på <9 timmar och var väl medveten om att allt måste klaffa perfekt för att det skulle hålla. Samtidigt trodde jag att jag skulle kunna få en kvalplats även om jag 'bara' gjorde upp emot 9:15. Det hela slutade på 9:17 vilket inte var tillräckligt i det tuffa motståndet. Men vägen dit var lång och vi tar det från början.

Pannkakeklubben laddar inför race. Sjukt att jag ser relativt kort ut med mina 190cm i det gänget..

Veckan som ledde upp till loppet var min första semestervecka för sommaren och den spenderades med familjen på Öland. Från Söndag till Onsdag bodde vi tillsammans och de få pass jag hade kvar att köra var inga problem att klämma in. Det fanns för övrigt en liten konstgjord damm i stugbyn där vi bodde och den lämpade sig oväntat bra till kortare intervaller. På Onsdag kväll åkte vi in till Kalmar där fantastiska Olle fått låna sina föräldrars hus. Eftersom vi var en hel drös som skulle tävla (jag, Erik, Fredrik, Johan & Olle) så blev det ganska många som bodde i huset, ett litet camp helt enkelt. Den enda som hade gjort en full Ironman tidigare var jag, vilket föranledde en del fixande, planerade, funderande i gänget. På Torsdag var det sedvanlig registrering, lite fixande med cyklar och allmänt chill. Fredagen spenderades med väckningspass, incheckning av cyklar och nervöst pillande med energiplanen. Kunde sova ganska gott natten till tävlingen och var allmänt fokuserad, och dagen till ära lite nervös.

Lördagsmorgonen passerade precis som tänkt, frukost, blanda energi i vattenflaskor och sen iväg till växlingsområdet. Kontrollerade att allt såg bra ut och satte fast skor på hojen. Snabbt toabesök och därefter promenad ner mot starten. Började bli mer och mer nervös samtidigt som vinden lugnat ner sig avsevärt jämfört med natten.

Snyggkläderna är på.

Sim - 58:32

Målsättningen var att simma under timmen och det var absolut inget orimligt mål om allting klaffade. Efter att vinden lagt sig en aning hoppades jag på en hyfsat lätt simning och ställde mig framför gruppen för "1 timma". Noterade även hur glest det var där framme och istället för att försöka knö sig före frågade andra atleter hur fort jag tänkt simma och ställde sig framför eller bakom. Imponerande bra självkritik från de flesta. Hur som helst gick starten och jag kom iväg fint. Fram till första boj tyckte jag nog ändå att några varit lite optimistiska med sin självseedning och jag simmade om ganska många. Efter bojrundningen fortsatte det i stort sett likadant och ganska odramatiskt. Vi arbetade på och när vi kom in bakom vågbrytaren var det inte längre ett långt led av simmare utan små grupperingar här och där. Ungefär då började jag trycka på lite mer och var ganska snart inne vid rampen där jag kunde konstatera att jag simmat långt bättre än väntat. Jag misstänker att banan kan ha varit lite kort, men likväl fick jag riktigt bra snittfart på klockan (1:32min/100m). Grymt bra start på dagen.

T1 - 1:44

För att vara maximalt snabb hade jag bara lagt en gel i påsen, i övrigt fanns allt på cykeln så jag gjorde processen i T1 ganska kort. Av med våtdräkt, ner med våtdräkt i påse, kasta påse till funktionärer och ner med gel på vägen till cykeln. Snabbt ut och iväg på cykeln.

Cykel - 4:59:16

Jag hade en plan på att snitta 240W över hela cyklingen. Jag landade på 238W. I motvinden skulle jag ge lite extra och i medvinden skulle jag spara lite på krutet. Allt kändes ganska bra men det gick helt enkelt inte så fort som jag hade hoppats på. Dålig utdelning för effekten. Bästa delen på cyklingen var vägen tillbaka över Ölandsbron när vinden ryckte och slet, då passerar familjen i bil och hejar på så mycket de kan. Helt otroligt vilken tur och fantastiskt roligt! I vändningen i rondellen i Kalmar är det folkfest och batterierna får sig en ordentlig uppladdning. Fastlandsloopen är som vanligt ganska jobbig och det känns att det börjar bli dags att springa snart..

Efter att ha analyserat det hela en hel del har jag konstaterat att min position är bedrövlig och jag får antagligen lida ganska mycket för det. I övrigt följde jag energiplanen som planerat. Jag borde, med facit i hand, ha druckit lite mer vatten under resans gång dock. In mot växling var jag inte helt nöjd med cyklingen men trodde i min enfald att alla kanske hade cyklat lite långsammare än planerat.

T2 - 2:48

Här var det dags för ett efterlängtat toastopp som jag längtat efter senaste 9 milen. Efter det sprang jag genom ett nästan tomt växlingsområde mot min påse. Då ser jag hela familjen stå o skrika genom staketet, helt magiskt. Inte lätt att hålla nere adrenalinet då..

Löp - 3:15:18

Äntligen paradgrenen löpning, nu var planen att hålla ihop det hela med en stabil löpsplitt och förhoppningsvis nå målet. Första milen lät jag känslan styra en del och det resulterade i 42 minuter, därefter sänkte jag farten lite och trummade på i 4:18-4:24-fart. När jag hade sprungit drygt 14km får jag energi av Josefine som samtidigt ropar att jag ligger 18(!) minuter efter 3:an i min åldersklass.

Ridå.

Just där och då tänkte jag, "hur fan ska jag kunna ta ikapp det?", "hur fan kan jag ligga 18 minuter efter när jag simmat på 58 och cyklat på drygt 5?", "ska jag bara ge upp?". Ungefär 2 sekunder senare tänker jag "de har nog gått ut för hårt, ingenting är avgjort förrän om 28km". Jag fortsatte följa min plan men märkte mer och mer att jag blev illamående och fick tvinga i mig energi och vätska. I efterhand har jag insett att jag nog drack alldeles för lite med tanke på vädret som rådde. Vid varje varv fick jag en enorm boost av alla som hejade, framförallt från släkt och vänner på alla håll o kanter, ni var helt otroliga. Utan er hade jag nog aldrig pushat mig hela vägen. Hela tiden får jag information om att jag tar in på de framför men frågan är om det kommer räcka? Sista varvet var allmänt miserabelt, som tur är hittar jag en kille som är ute på sitt första varv. Han springer i 5-fart och det är helt lagom för mig att ligga bakom. Det känns som en rask promenad men klockan visar aldrig en kilometertid över 5 minuter så bevisligen håller jag någon form av löpning.

Av steget att döma är det nog första eller andra varvet.

Äntligen på väg mot mål.

Föredömligt dålig placering av nummerlappen, bara jag som har problem med att den hamnar där bak?

Kan inte bara visa bilder när jag ser glad ut, alla lider förr eller senare...

Jag får mer och mer krampkänningar i vaden och hoppas de bara spökar lite. När jag får sista bandet och bara har upploppet genom stan kvar försöker jag göra en liten ökning, då smäller de bara till och krampen är ett faktum. Stannar och stretchar ut den, går några meter och försöker springa igen. Känner att det är på gränsen hela tiden och får stanna 2 gånger till innan jag lyckats ta mig in till röda mattan. Väl där haltar jag fram på något vänster och lyckas ta mig i mål. Väl i mål kommer alla känslorna och jag är glad att jag tog mig i mål, men vet inte om jag kan vara glad över tiden eller inte. Inser att jag inte kom topp 3 i åldersklassen och måste hoppas på att få en plats till Hawaii på roll down. Tyvärr mår jag allt annat än bra p.g.a vätskebristen och får inte behålla något jag stoppar i mig kommande timmarna. Hänger lite med sjukvårdarna och kräks lite i en dagvattenbrunn innan jag äntligen lyckas duscha och ta mig ut till min fantastiska familj som orkat vänta på mig.

Inte riktigt den målgest jag hade planerat att jag skulle göra.

Totalt - 9:17:36

Totalt blev det alltså 9:17:36 och hade räckt ganska långt i de flesta åldersklasser. Målet var en plats till Hawaii och det hela var nedbrutet i tidsmål att simma <1 timma, att cykla <4:45 och springa på 3:10. Av de ingående momentet var det framförallt cyklingen som inte gick som planerat.

Tack för allt du gör för mig, du är bäst!

Han som vann M30-34 gick in på 8:36:12 och kom 6:a totalt. Det var helt enkelt fantastiskt motstånd och de var alla där för att kvala till Hawaii. De är spelets regler och om man inte har något att förlora så finns inget att vinna. Till nästa år kommer jag med största sannolikhet inte försöka kvala till Hawaii utan istället fokusera på halva distansen och med största sannolikhet försöka placera mig bland de riktigt snabba gubbarna i Sverige. Målet är att höja nivån på cyklingen några steg och försöka behålla/förbättra den nuvarande formen på de andra grenarna.

Slutligen vill jag tacka alla som vart med och stöttat mig, Josefine, min familj, mina vänner, mina sponsorer, Triathlon Väst, Pannkakeklubben och alla andra atleter som förgyller alla tävlingar. Utan er hade det inte vart möjligt eller ens närheten av så kul som det faktiskt är. Tack!

Post-IM gänget. Tack för en fantastisk helg!

Karlstad Triathlon - Där solen alltid lyser

Karlstad triathlon blev lite av ett mellanspel i laddningen inför Kalmar. Våra kära vänner David och Sofia, som också tycker om uthållighetsidrott i största allmänhet, föreslog att vi skulle komma förbi och köra Karlstad triathlon och ha en riktigt go helg. För att inte slita för mycket valde jag att köra olympisk tillsammans med David och Josefine passade på att göra premiär på medeldistans.

På Fredag eftermiddag packade vi bilen och drog norrut till en av Vänerns många pärlor och checkade in hos värdparet innan de blev glass och promenad i skogen. För egen del var det ingen större nervositet då det bara var tänkt som ett hårt träningspass. Ingenting blev sämre av att prognosen skvallrade om kanonväder på Lördagen. Lite allmänt fix med cyklarna och sen var vi nog så redo vi kunde bli. Starten gick 13:00 så det skulle finnas gott om tid på lördagsmorgonen. Fredagen spenderades sen med grill, rödvin och sällskapsspel inpå småtimmarna.

På lördagsmorgonen var det uppgång och kaffe i solen innan vi började förbereda de sista inför tävlingen. Runt 11:30 begav vi oss in mot stan för att hämta ut startbevis.

Foto: Josefine Södling

Simning

I min nya fräscha våtdräkt la jag mig långt till vänster för kortast möjliga väg till första bojen (och således en vänstersväng). Min plan var att öppna offensivt och hoppas på fritt vatten, vi bojen var vi tre stycken ungefär samtidigt som sedan kom att hålla ihop resten av simningen. Långt framför oss drog någon iväg i en jävla fart, men bortsett från det gick det ganska odramatiskt. Första halvan av simningen gick i vindriktningen och därför väldigt fort, andra halvan blev mot små vågor med solen i ögonen. Vi tuggade på men blev förvånade när vi 200m från växling simmade in i ett fält av näckrosor. Två av oss valde att simma ut och runda näckrosorna medans den tredje forcerade rakt igenom. Upp ur vattnet som totalfyra på 23:30 med bra känsla.

Foto: Josefine Södling

T1

Snabbt och effektivt på 1:21.

Foto: Karlstad Triathlon

Cykling

Cyklingen gick out and back på en 3 varvsbana vilket medförde att man hela tiden hade koll på vart alla befann sig. På vägen ut till vändning på första varvet hade jag svårt att få rytm i cyklingen och allt kändes allmänt ansträngt. På vägen tillbaka fick jag koll på läget och började trumma på sakta men säkert. Körde upp mig till delad andraplats och försökte minimera avståndet till första plats under resterande cykling. In till växling som totaltvåa (med trean precis bakom mig) efter 59:00 på de 38 kilometrarna (38,5 km/h) och 285W NP.

Foto: Karlstad Triathlon

T2

Även här gick det fort och jag växlade ut som totaltvåa.

Löpning

Kände direkt att det skulle bli en smått kämpig löpning. Lätt kramp i magen gjorde att jag inte kunde ta ut steget ordentligt, kunde ändå rulla på i drygt 3:40-fart och hade bara ~1:30 upp till ledaren när jag började jakten. Löpningen bestod även den av out and back på totalt 4 varv á 2,5 km. Efter första varvet var jag 42s efter Oscar som hade ledningen och efter ytterligare drygt en kilometer kunde jag gå om. Därefter lät jag benen trumma på och försökte springa behagligt hela vägen in i mål på totalt 02:01:57 med en löpsplitt på 37:10 på de 10,06 kilometrarna (3:42 min/km).

Foto: Josefine Södling

Foto: Josefine Södling

Sammanfattningsvis var detta min första totalseger i en triathlontävling och även om det inte var någon större tävling så kändes det ändå överväldigande. Dessutom superkul att bli intervjuad efter målgång, artikel att läsa här.

Foto: Josefine Södling

Foto: Josefine Södling

Foto: Josefine Södling

Resten av helgen blev riktigt skön med häng i solen, bad och ivrigt hejande på Josefine som slet sig igenom en halv Ironman i ösregn och storm på Söndagen. Dessutom gick hon i mål på 5:59 och klarade sin drömgräns, hur jävla bra som helst!

Tack David, Sofia & Karlstad för en episk helg, det var inte sista gången!