Kompiskampen - December

Ny månad, ny möjlighet att plåga sig igenom 20 hårda minuter och hoppas på bättre resultat än föregående månad. Med tanke på att det bara är en kul grej så är uppladdningen inför testet knappast enligt boken. Denna gången var det passande att köra testet i början på ett långpass på testcykeln med dagens transportlöpning i benen, inte optimalt men det lär det aldrig vara. Så länge alla testerna utförs under ungefär samma förutsättningar så blir utvecklingen intressant att följa oavsett. Jag var dock ganska osäker på om det skulle hålla hela vägen då trapporna upp till kontoret kändes overkligt sega varje gång jag gick ner för att hämta kaffe..

Trampade i alla fall igång och siktade på ~320W för att ha någon form av riktmärke att gå på. Kunde inte riktigt bestämma mig för vilken kadens som skulle vara lagom men till slut konvergerade kadensen mot ~80 rpm trots allt. Minuterna gick som alltid långsamt och vid 4 minuter började jag fundera på om jag inte borde göra detta en annan dag.. Vid 8 minuter var det oändligt långa 12 minuter kvar och det borde inte finnas någon chans i helvetet att det skulle gå vägen. Men vid 12 minuter kommer första ljusstrimman i tunneln, det är trots allt bara 8 minuter kvar, en tröskelintervall borde väl gå vägen? Med 4 minuter kvar kan man knappt misslyckas, det måste bara gå. Och till slut är det bara över. Bara sådär försvinner all form av smärta och det är lätt igen.. Så hemskt kan det väl knappast vara?

Utfallet då? Sjukt bra! Med 14W förbättring från November slutade snitteffekten på 323W och det i kombination med att vågen visade -0,8kg samma morgon gav en ganska schysst förbättring (4,56W/kg). Inga monstersiffror för en cyklist, men för en glad motionär som pysslar med triathlon är det helt ok (iaf i min värld :)).

Imorgon är det dags för nya tester för då är det äntligen dags att köra årets laktat- och VO2Max-test på Aktivitus. Blir nog mjölksyrafest i vanlig ordning.

Velodromläger

Fartvinden, den härliga känslan av att flyga fram över vägen. En av de härligaste känslorna kopplade till cykling. Tyvärr blir det inte så mycket av den varan under inomhussäsongen om man trampar mycket testcykel. Men desto härligare när vi i helgen begav oss till Falun för ett läger i den beryktade trärondellen!

Lekstuga för cyklister!

Vi åkte begav oss Fredag morgon för att hinna till introduktionskursen som halva gänget skulle gå, mig själv inkluderad. Kursen bestod av ett teoriblock som främst förklarade principerna som gäller, vikten av säkerhet och hur man beter sig. Därefter var det en rad övningar för att vi skulle få känna på hur det kändes att cykla där inne. Först trampade vi runt lite lätt, därefter var det lite slalomkörning och sakteligen rörde vi oss upp i de lutande kurvorna. För att hänga kvar i svängen krävdes en fart runt 25 km/h så det var inga större problem att trampa sig upp.

Godkänt!

Därefter följde helgen med lite simning, lite mer löpning och absolut mest cykling i cirklar. Han som höll våra pass, Gilles, stod vid sidan och gav oss instruktioner och sen var det bara att trampa på. Vi körde lite teknikövningar för att alla skulle känna sig bekväma på banan och varvade det med hårdkörningar som 'hunter' (en form av lagtempo) och annat kul. Som med alla andra läger med Triathlon Väst så var det sjukt lyckat och gav verkligen mersmak.

Glada miner

Fler glada miner!

Det blir utan tvekan fler besök i Velodromen. Om ni inte vart där än kan jag verkligen rekommendera ett besök!

Summering av säsongen 2016

Nu är säsongen med ganska god marginal över, i vart fall för min del. Sista loppet blev Lidingöloppet i slutet på September och det var samtidigt min återhämtningsmånad där jag enbart försökte röra mig på känsla och lustbetonat.

Säsongen började som vanligt tidigt och då med Vasaloppet Öppet Spår i slutet på Februari. Träningen under vintern hade gått bra och jag hade lyckats få till ett gäng mil på skidorna trots fokus på triathlonets ingående grenar. Målet var satt till <7 timmar men väderleken och fysiken överraskade och klockan stannade på 5:56. Därefter följde 3 intensiva veckor med Barcelona Marathon och Göteborgsvarvet seedinglopp som tillsammans stod för personbästa på mara, halvmara, 10km och 5km, hyfsat bra start på våren! Träningen fortsatte flyta på och snart var det dags att damma av ytterligare en halvmara i Kungsbacka som sedan följdes upp med en vinst i Stafettvarvet i Göteborg.

Lite träningsläger och annat följdes upp med Vätternrundan och Vansbrosimningen som gick av bara farten och därefter började jag fokusera på årets stora huvudtävling, Challenge Poznan och tillika EM i långdistans. Tyvärr tävlade jag inte i Sverigedräkt och insåg att jag var den enda från Sverige som inte gjorde det.

Billingen i vinterskrud, klart godkänt!

Barcelona

Stafettvarvet

Vätternrundan

Vansbro

Inför Challenge Poznan gjorde jag och Josefine en roadtrip genom Danmark och Tyskland och slutligen Polen. Uppladdningen bestod av sightseeing, promenader och allmänt gött häng. Jag valde att bortse från detaljerna i uppladdningen och promenerade glatt över 2 mil om dagen och åt vad jag kände för, min tilltro till att träningen under året gått bra var hyfsat övertygande.. Loppet gick långt över förväntan, jag siktade på att gå under 11 timmar då jag året innan kört på 11:44 i Kalmar. Jag trillade in på 9:20 med en aning för kort simning och kände mig toknöjd. Litet plus var väl att jag var snabbaste svensk och dessutom vann min åldersklass ;).

Testar löpning på polska landsbygden

Olympisk medaljör

Ungefär halva löpningen kvar, fortfarande bra känsla

Första, enda & sista gången..?

Efter Poznan försökte jag vila hårt eftersom jag två veckor senare skulle köra Öloppet med Mange. Öloppet gick även det långt över min förväntan och vi  sprang in på 5:e plats trots att mina ben var helt slut. Föga överraskande räckte 2 veckor återhämtning inte för att leverera på topp. Återigen ett försök till snabb återhämtning inför Tjörn Triathlon i slutet på Augusti men då började kroppen gnälla. Under Öloppet drog jag på mig ett löparknä och det höll mig tillbaka ordentligt resten av säsongen. Haltade mig runt Tjörn Triathlon men var ganska missnöjd med att inte nå den nivå jag ville, dessutom med ganska risiga cykelben. Egentligen borde jag vart nöjd med säsongen i det skedet men jag ville ändå avsluta min sista och fjärde klassiker med flaggan i topp. Fick helt superb hjälp av Richard på Göteborgs Naprapat och Idrottsskadeklinik och lyckades bli smärtfri till loppet i slutet av September. Men utebliven löpning i 1,5 månader visade sig ganska snabbt i Lidingös täta skogar.

Bra öloppsgäng!

Lidingö

Avslutad fjärde respektive första klassiker. Mot nya mål!

Allt som allt är jag grymt nöjd med säsongen, god kontinuitet i träningen hjälpte mig att nå dit jag ville och lite till. De viktigaste lärdomarna jag tar med mig är att:

• Kontinuitet är viktigt, viktigare än man ofta tror.
• Kör inte för många tävlingar, det sliter och i slutändan försvinner glädjen, vilket är viktigaste anledningen för mig att tävla.
• Lyssna ännu mer på kroppen.

Med allt detta som bakgrund har jag tagit sikte på nya målsättningar och spänner bågen i vanlig ordning lite för hårt. Jag är inte helt färdig med planeringen än så länge men huvudmålet är utan tvekan att kvala till Ironman Hawaii. Resten är bara kul på vägen :).

Den regelbundna träningen har pågått sen början av Oktober och allt går än så länge enligt plan. För att ha något att drömma om när tapeten blivit för tråkig att stirra på tänker jag på kommande velodromläger, simläger och cykelläger på Mallorca med Triathlon Väst. Kan bara bli succé!

Träningen under året i siffror

Total träningstid: 575 timmar, 37 minuter, 55 sekunder

Fördelning mellan grenar:

Fördelning mellan huvudträningsformer

Kompiskampen

November, vintertid, kallt, blåsigt, regnigt... och såklart kompiskampen! För dig som inte känner till kompiskampen så är det en tävling arrangerad av CK Hymer där det går ut på att utvecklas så mycket som möjligt under vinterns cykelträning. Konceptet är enkelt, under varje månad från November till Mars skall man försöka pressa sig på cykeln under 20 minuter och registrera sitt resultat på deras hemsida. Bäst utveckling i kombination med högst W/kg under vinterns tävling vinner ära och berömmelse till nästa års tävling. Som grädde på moset lottar Aktivitus ut lite finfina priser!

In och anmäl dig på kompiskampen och kör igång direkt, de blir kul!

Jag passade på att göra mitt första försök så tidigt som möjligt och lyckades åstadkomma 309W över de 20 minuterna. Tog innan testet sikte på 305W som jag trodde att jag skulle kunna hålla men hamnade glädjande nog strax över. Kommer bli tufft att hålla en kontinuerlig utveckling under vintern men det är väl å andra sidan därför tävlingen finns till, för att man skall få en schysst motivator.

Blir inte bättre än så här i vinter

Håller i skrivande stund på att utvärdera första blocket av vinterträningen för att se om det är något jag borde kasta om inför nästa block. Kanske lika bra att inte ändra på något, lär bli skittrött hur jag än vrider på det..

Grundträning och mental uppladdning

Efter sista tävlingen i Augusti utnyttjade jag September till att enbart träna lustbetonat och försöka läka ut alla skavanker jag ådragit mig under framförallt våren och sommaren. Även om jag avslutade månaden med Lidingöloppet så var det inte mycket mer träning än nödvändigt under månaden. När Oktober började och jag drog igång den strukturerade träningen mot 2017 så kändes både kroppen hel och pigg igen, otroligt skönt. Så nu är alltså grundträningen igång och om det bär eller brister får vi väl se om några månader. Risken är väl som vanligt att man slutar som julgransstjärna (prickar toppen runt årsskiftet och sen faller det stadigt).

Bästa försäsongsträningen, dessutom helt gratis.

Planen kommande säsong är att inte köra lika många långa och slitsamma tävlingar som tidigare utan försöka fokusera på några få tävlingar som jag vill göra riktigt bra. I gengäld tänker jag försöka hinna med lite fler träningsläger och annat gött som dyker upp längs vägen. Först ut är velodromläger med Triathlon Väst i Falun under början av December, sjukt nice! Och till det lägret ska även Josefine med, even better! Därefter siktar jag på ett simläger i slutet på Februari och förhoppningsvis ett cykelläger på Mallorca i mitten av April. Med lite tur ska detta hålla mig motiverad genom vinterns mörkaste veckor när det verkligen är svårmotiverat att dra på sig löparkläderna. Annat som håller fokuset på plats blir mätbara delmål som skall uppnås under vintern. Ett gäng extra watt på cykeln ska till och ett gäng sekunder i simningen ska kapas..

Where the magic happens..

Lyckades för övrigt med konststycket att beställa hem mellanmål för hela vintern, tur att jag har lätt för att äta..

Proteinbars för ett kortare krig.

Race report: Lidingöloppet 2016

Sprang Lidingöloppet i helgen, fjärde gången för hela distansen om jag gjort matten rätt. Kändes som ett bra avslut på klassikerkarusellen som för egen del varit en del av "rutinerna" sedan jag började röra på mig 2013. Sprang förvisso halva Lidingöloppet hösten 2012 men det var mer som en prolog till att börja träna som inleddes 2013. Det var med andra ord min fjärde klassiker också, känns lite overkligt att det hunnit bli 4 st (med undantag för en skippad Vansbrosimning 2015). Det som var nervöst, nytt och lite galet 2013 känns inte alls så otänkbart 2016, och tur är väl det? Annars hade jag inte tagit med mig någonting från de tidigare åren.

Anyhow, Lidingöloppet.. Jag, Josefine, Skatan (även kallad Erik), Johanna och Rosén (även kallad Fredrik) hade fått äran att bo hos Skatans syster i Stockholm och vi lämnade Göteborg i rimlig tid för att få njuta maximalt av köer och rusningstrafik. Vi prickade ett gött oväder runt mellersta Sverige och kom fram till den kungliga hufvudstaden runt 21-tiden. Helt magiskt bra hade värdparet gjort Lasagne som vi fick åtnjuta tillsammans med lite rödvin. Därefter var processen ganska kort och vi la oss för att sova. Gick upp 08:00 (tack Lidingöloppet för att ni lagt starten såpass sent!) och tryckte i oss frukost och gjorde sedevanliga morgonrutiner. Tog ungefär 20 minuter att köra ut och hitta en bra parkering innan vi hämtade startbevis och bytte till dagens outfit. Jag hade äntligen fått en plats i startgrupp 1B och visste att jag skulle slippa trängsel i ganska stor utsträckning. Värmde upp och stod i startfållan 12:24. Försökte inte ens tränga mig fram i startgruppen eftersom jag visste att alla i gruppen var kompetenta löpare med koll på sin egen kapacitet.

Starten gick och jag pinnade iväg i ~3:30-fart för att behålla min goda placering. Hade placering 370 vid första kontrollen efter drygt 1,25 km. Tog det därefter ganska lugnt till andra kontrollen vid Ekholmsnäs och hade då halkat ner till plats 446. Vis från tidigare lopp fortsatte jag nöta på i drygt 4:10-fart och tog stadigt placeringar hela vägen till Fågelöudde vid 15 km. Ungefär där brukar jag tycka att loppet börjar på riktigt och så även i år, farten sjönk till 4:25-4:35 min/km som jag höll hela vägen in i mål. Klättrade placeringsmässigt hela vägen och gick i mål på tiden 2:11:04 och på placering 329.

Strax innan Kyrkviken

Inte så bra som jag hade hoppats på tidigare i år, men efter att jag drog på mig ett riktigt elakt löparknä i början på Augusti har jag knappt kunnat ta ett löpsteg. Jag trodde på förhand att jag skulle behöva gå av vid Grönsta gärde efter 20 km så bara ett fullföljande av loppet av en vinst i sig. Att det dessutom blev ett nytt PB med drygt 1,5 minuter och en riktigt fin säsongsavslutning känns väldigt bra. De uteblivna löppassen gjorde sig verkligen påminda under Lidingös härliga backar. Om det blir ett nytt lopp nästa år återstår att se, men om det blir av är det <2:05 som gäller!

Loppet i siffror
Tid: 2:11:04
Distans: 30 km
Fart: 4:22 min/km
Medelpuls: 169 (91% av max)

Josefine vid Grönsta Gärde, 20km in i loppet

Som jag inledde inlägget så var det "min sista klassiker" som jag heligt lovat mig själv. Det som 2013 var drygt 25,5 timmar blev 2016 totalt 17:27:12 i totaltid. Målet innan året var sub 17:30 och bevisligen gick det, även om marginalen var hyffsat liten.

Nu är det snart dags för årets bokslut och därefter fullt fokus på triathlon och säsongen 2017!

Höstvärme

Riktigt goa dagar i September med 25 grader, sol och ny cykelbränna. Samtidigt hade jag tänkt ta det väldigt lugnt i September för att sedan öka på träningen under Oktober och November. Förhoppningsvis har jag inte tagit ut mig alltför mycket.

De där löparknät som började bråka efter Öloppet har inte riktigt gett med sig ännu även om jag kunnat springa sedan förra veckan. Kunde köra Altranloppet som en kul after work och blev samtidigt väldigt medveten om hur dålig löpform man får av att inte löpträna under ett par månaders tid. Kunde inte försvara förra årets guld utan fick nöja mig med en andraplats efter Daniel Tidholm som hade riktigt snabba fötter. Vass kille! Som det ser ut just nu blir det start i Lidingöloppet men hur fort det kommer gå återstår att se, känns ju som en seger att bara komma till start i dagsläget. Men med tanke på att det är min sista klassiker (någon gång måste väl galenskapen ta slut?) så känns det skönt att få ett bra avslut på karusellen.

Vinterns träning verkar i övrigt vara räddad då min nya Monark LT2 Aktivitus Ed. kommer levereras under veckan. Hoppas det är lika kul som jag hoppas på, har tröttnat lite på att sitta på trainern och störa grannarna. Försökt muta sambo och kompisar med lite ramptest om de kan tänka sig hjälpa mig lyfta upp åbäket till lägenheten. Väger tydligen 57 kg och fraktfirman skall enligt utsago inte lyfta något mer än nödvändigt. Låter ganska bekant från min tid på Renova där resonemanget när en soptunna stod innanför häcken var: "vi kan inte dra soptunnan två extra meter, enligt datorn har de bara betalt för 3 dragmeter och de blir 5 om dom glömt o ställa ut den". Men men, de lär vara värt det när vi fått upp den..

Tydligen tung..

Såg förresten avslutningen på ITU WTS när Jonathan Brownlee halvt kollapsade lite innan upploppet och blev upplockad av brorsan som släpade honom till mål och puttade honom in i mål som tvåa. Helt galet inspirerande och rörande att se. Dom är helt fantastiska dom där bröderna.

Nog med bloggande, måste hinna med lite intervaller inför Lidingö.

Race report: Tjörn Triathlon

Sista triathlontävlingen för säsongen och en förhoppning om att gå in i vinterdvalan med en god känsla. Tyvärr fanns de viss osäkerhet med ett löparknä jag lyckades dra på mig under öloppet (kändes först på kvällen efter loppet) och en allmänt seg kropp som antagligen tyckte att det räckte med tävlingar nu. Försökte ruska bort känslan och ladda inför loppet på bästa sätt, så illa kan de ju knappast vara?

Åkte upp till Skärhamn på tävlingsmorgonen och möttes av friska vindar. Efter att ha spanat lite på vågorna tänkte jag "undra om de inte kommer göra något åt simbanan?". Hämtade ut startbevis och gjorde oss redo för incheckning och slutligen simning. Till de flestas stora skräck hade det blåst in ett helt gäng med brännmaneter och in mot bryggorna såg det svårt ut att inte bränna sig. Fick trots allt värmt upp lite och gjorde oss redo för starten.

Simning
Startade i motionsklassen och antog därför att jag inte skulle ha så lätt att hitta fötter att simma på. När startskottet gick sprang jag ut längs vänstersidan och fick ganska snabbt fritt vatten, underbart! Därefter var det bara att veva på och sicksacka fram mellan alla som startat före oss. Ganska svårnavigerat och bitvis höga vågor men ändå bra känsla. Sista biten från boj till stegen simmade vi längs kajen och där var det ganska mycket maneter samtidigt som vågorna kom rakt emot oss, stärkande... Kom upp på en klart godkänd tid utan att ha ansträngt mig alltför mycket.

Tid: 30:50 min
Distans: 1900m
Fart: 1:37 min/100m
Kommentar: Trots strandstart kändes jag opåverkad av de övriga tävlande, ingen skenande puls och inget obehag. Simningen är nog inte så hemsk längre trots allt!

T1
Inte så mycket att säga om T1 egentligen, drog på strumpor och är allmänt seg här. Borde ha minst 30s att kapa till nästa säsong..

Cykling
Sen vare dags för cyklingen. Hade ändrat min position sedan Challenge Poznan i hopp om att komma lite lägre på cykeln och få ut lite mer av effekten jag trycker ner i pedalerna. Men redan efter första varvet började kroppen säga ifrån. De fanns inget tryck alls, knappt någon vilja att cykla trots att huvudet försökte mana på. Lyckades lappa ihop de två varven men benen var ganska sega efter det. Kan låta otacksamt men jag ville lite mer trots allt.

Tid: 2:27:50
Distans: 87km
Fart: 35,3 km/h
Normaliserad Effekt: 234W
Kommentar: Borde kunna hålla 240-250W utan att kroppen säger ifrån. Som sagt, godkänt, men inte mer.

T2
Här gick det snabbt och lätt då strumporna satt på sen T1.

Löpning
Tyvärr vart det misär med mina mått mätt. Kände från första steget att löparknät skulle störa något oerhört så jag fick försöka korrigera steget lite om jag inte skulle bryta. För jag ville gärna ta mig i mål när det var säsongens sista tävling och ett gäng polare dessutom körde stafettlaget. Lyckades ta mig runt varv för varv men benen sa redan från början att cyklingen hade använt den lilla kraft som fanns i dom. Lyckades ta mig i mål och fick i alla fall njuta lite av solen innan vi började röra oss hemåt.

Tid: 1:30:20 tim
Distans: 20,5 km
Fart: 4:25 min/km
Kommentar: Med mina förväntningar så är jag inte nöjd med tiden på löpningen. Dessutom väldigt tråkigt att knät spökade från första steg och skulle jävlas så mycket. Bara ta med sig så mycket som möjligt från loppet och försöka slipa lite på det till nästa gång.

Totalt slutade tiden på 4:33:15 och är en förbättring med nästan 45 minuter från förra gången jag körde en halv ironman 2014. Men jag tror att jag har mer i mig, att jag borde ta mig ner mot 4:20-4:25 en vanlig dag. Nu tänkte jag bli av med mitt löparknä och förhoppningsvis springa Lidingöloppet innan jag gör bokslut för året. Just nu känns det dessutom som att jag kommer köra lite färre tävlingar nästa år, i alla fall lite färre långa tävlingar.

Tack för intresset!

Race report: Öloppet 2016

I Mars frågade min kompis Mange om jag ville göra honom sällskap på Öloppet, en swimruntävling, i Augusti. Eftersom jag både kan springa och simma tackade jag glatt ja till förfrågan och tänkte inte så mycket mer på det just då eftersom utomhussäsongen närmade sig. Snart kom sommaren och de specifika swimrun-passen lyste fortfarande med sin frånvaro samtidigt som jag började inse att Mange är jävligt grym på just swimrun. Som tur var fick jag låna en avklippt våtdräkt och fick mängder av tekniktips från min partner. Eftersom han hade kört Öloppet varje år sedan premiären så kunde han banan bra och skulle hela tiden förbereda mig på när bytena närmade sig. Vi tränade 2-3 gånger i en sjö i närheten och känslan var ändå relativt bra.

Dagen innan loppet hade Mange bjudit in ett stort gäng som skulle köra loppet för lite samkväm och race preparations ute på Styrsö där loppet skulle starta. Eftersom Josefine skulle köra Öloppet sprint var det en perfekt uppladdning med mycket skratt. Kroppen kändes ganska fräsch trots  att jag hade kört en Ironman bara 12 dagar tidigare. Men det skulle visa sig vara en falsk trygghet..

På tävlingsmorgon går vi upp, tar på oss och tar oss ner till starten där frukost serveras. Vi får i oss lite frukost och börjar sedan så smått fundera på att börja byta om. Vi möter också upp Josefines tävlingspartner och resten från samma gäng som skall köra sprinten. Snart därefter står vi i startfållan och förbereder oss för ett tufft lopp. Träffar massor med sköna människor från klubben och tänkte inte alls på att det var mulet och blåste upp emot 14 m/s i byarna.

Starten gick och Mange släppte tyglarna direkt. Sträckan ner till första simning gick i drygt 3:30 min/km och sen fanns ingen återvändo. Första simningen var också dagens längsta på strax över 1 km och när vi kom upp ur vattnet ropade en funktionär, "ta de lugnt, ni ligger 5:a". Mycket som for genom huvudet just då, hade vi gått ut alldeles för hårt? Gjorde mitt bästa för att hålla Manges fart men det märktes tydligt att jag varken hade vanan att växla snabbt mellan simning/löpning eller att springa på klipporna.

Första långa simningen. (Foto: Jakob Edholm)

Efter ungefär 90 minuters tävlande började kroppen påminna mig om att jag inte alls var återhämtad från min Ironman. Låren började surna till rejält och de höga vågorna tog kraft i simningen. Strax därefter kom första simningarna där vi var riktigt utsatta för vinden och havet visade sig verkligen från sin bästa sida.

Fullt upp med navigering. (Foto: Jakob Edholm)

Sen var vi tillbaka på Styrsö för en längre löpsträcka och jag fick dra ner våtdräkten till midjan, äntligen luft i lungorna! Sprang över ön och jobbade oss ner mot Vrångö för att sedan vända upp emot målet igen.

Tar oss ur vattnet någon gång under loppet. (Foto: Anna-Karin Ludin)

Vi hade stundtals växlat placering under loppet men visste att vi just nu låg på 5:e plats och försökte göra allt vi kunde för att behålla den. Avverkade sista simningarna och sen sprang vi hårt och kontrollerat över Styrsö till målet. Väl i mål var det oerhört mycket glädje och glada vänner.

Äntligen! (Foto: Martin Andréasson)

Loppet i siffror

Tid: 4:23:55

Distans: 39,5 km (varav 33,8 km löpning & 5,7 km simning)

Placering: 5

Medelpuls: 160 (86% av maxpuls)

Med facit i hand så var det en sjukt rolig men tuff dag i Göteborgs skärgård. Jag har fortfarande inte riktigt greppat att vi lyckades klämma till med en 5:e-plats, men det sjunker nog in med tiden. Och ett jättestort tack till Mange som visade mig hur swimrun skall gå till. Största lärdomen av loppet var nog att man långt ifrån är redo att tävla på 100% så snart som 13 dagar efter en Ironman. Det andra jag verkligen fick erfara är att man bli bra på det man tränar, och Mange är grym på swimrun!

Nu skall jag försöka landa lite innan Tjörn triathlon om lite mindre än 3 veckor, hoppas jag hinner återhämta mig tills dess i alla fall.

Att inte få behålla sina saker..

De finns alltid där ute, de som inte kan låta mitt vara mitt och ditt vara ditt. De som ständigt går och väntar på rätt tillfälle att ta dina saker. Det spelar ingen roll om det är till synes helt meningslösa saker med högst personligt värde, ha de möjlighet att stjäla så är det snart ett faktum.

Detta är precis vad som hände oss i veckan. Vi hade planerat sista träningspasset inför Öloppet i helgen och skulle bara köra lite lätta växlingar. Vi var ett ganska stort gäng som åkte dit tillsammans och parkerade på en relativt tom parkering eftersom det var ganska risigt väder. Efter en dryg timme i det härliga vädret upptäcker vi att någon slagit in en ruta och tagit allt. Givetvis tur att det bara var materiella skador/förluster, men ändå jävligt tråkigt och framförallt onödigt. På något sätt är det inte värdet och tiden som är det värsta utan snarare det faktum att någon tagit sig rätten att ta mina saker. Mina saker som jag omsorgsfullt valt ut och fattat tycke vid. På något sätt blir jag kränkt. När jag försöker vara objektiv inser jag att det låter ganska löjligt, det är ju bara prylar? Men jag har alltid  varit ganska naiv och nu rasade en del av min naiva världsbild. Jag vill inte tro illa om människor, men nu är jag helt plötsligt misstänksam mot "skumma bilar vid parkeringen".

Efter lite snack med andra drabbade visade det sig att det inte är helt ovanligt att förövaren sitter och spanar efter motionärer som lämnar allt i bilen för att ta ett träningspass på vägen hem från jobbet. Snabbt o lätt hinner de länsa bilen och i värsta fall lite till.

Dags att rycka upp sig, imorgon är de ju swimrun..!

Stay safe!

Race report: Challenge Poznan

Dagen med stort D. Dagen då jag skulle visa för mig själv att all träning under senaste året verkligen gett resultat. Självklart är det orättvist att tro att det är ett givet datum som avgör om senaste året varit framgångsrikt eller inte, men på något sätt har man ganska höga förhoppningar när det kommer till årets stora race.

All uppladdning hade gått så bra som den kunnat med tanke på att vi skulle tävla i ett annat land där organisationen lämnar en hel del att önska samt att befolkningen har extremt dåliga kunskaper i engelska. Vi hade dessutom varit på bilsemester i nästan en vecka så alla former av kontrollerat matintag och avslutade träningspass uteblev. Men det spelade ingen roll, det viktiga var att genomföra tävlingen med en bra känsla och visa att jag lärt mig av mina misstag från föregående år. I stora drag hade jag fokuserat året på att lära mig simma kontrollerat, cykla utan att få ont och därefter springa utan att tappa fart när distansen ökar. Simningen har jag kontinuerligt fått kvitto på att den har förbättrats kontinuerligt, det i kombination med att jag lärt mig simma rakt och navigera gjorde att jag kände mig trygg men ändå oviss om min kapacitet. Löpningen har gått kanon hela året och alla former av tidigare personbästa har trimmats ner rejält. Cyklingen som varit ett väldigt osäkert kort med mycket smärta hade i rena siffror blivit bättre, men samtidigt ovisst om min kropp skulle palla 18 mil påfrestning.

Dagarna innan min tävling hade vi som sagt bilat ner från Göteborg, genom Danmark och Tyskland för att slutligen hamna i Polen och Poznan. Två dagar innan loppet rekade vi cykelbana, registrerade oss och checkade in utrustning åt Josefine som skulle tävla dagen innan mig. Vi insåg att det skulle bli tufft för oss båda med drygt 30 grader i skuggan och 58 grader på vägbanan där vi skulle cykla. Prognosen som tidigare lovat sol på tävlingsdagarna hade dock ändrats mot en lite molnigare väderlek.

Josefine packar växlingspåsar

På Lördagen var det som sagt dags för Josefine att tävla på Olympisk distans. Vi överlevde bilresan till tävlingsområdet och Josefine gjorde sig redo för start. Efter att starten hade gått gick ungefär halva dagen till att supporta Josefine, hämta ut hennes utrustning, gå på race briefing, checka in min utrustning och leta upp lite middag. Ungefär nu kände jag att uppladdningen kanske inte var optimal då vi hade promenerat mer än 2 mil per dag senaste dagarna.

Överträffade sina förväntningar med marginal, världsklass!

På tävlingsmorgonen ringde klockan 04:45 och därefter gick allt ganska snabbt. Allt var förberett och till vår stora glädje hade hotellpersonalen lyckats fixa två frukostpåsar som stod redo till oss. Körde snabbt genom stan och parkerade nära området. Därefter var det vanlig rutin med att pumpa däcken, fylla energi, gå på toa, ladda mentalt och värma upp. Starten skulle gå från vattnet så efter att Josefine hade önskat mig lycka till simmade jag ut till startlinjen och kände mig riktigt laddad.

Lagom nervös

Simning

Simningen gick som en stor fyrkant i en lugn sjö så förhoppningarna om en lugn simning var stora. Kom iväg bra och låg bitvis och drog själv samt bitvis på några bra fötter. Simmade på med bra känsla och helt plötsligt var det dags att vända, vilket kändes lite tidigt men samtidigt väldigt positivt. Började simma tillbaka och kände att det var dags att försöka avancera lite i gruppen. Här börjar vi simma om de som startat i EM-tävlingen och halkat lite efter. Gör ett sista ryck in mot uppgången, kommer upp ur vattnet och trycker 'lap' för att se klockan visa 49:51 vilket kändes helt orimligt på alla sätt o vis. Därefter ser jag sträckan och ser att vi simmat för kort, lite besviken över det men bara att köra på, lika för alla.

Ingen större trängsel i växlingsområdet!

Tid: 49:51 min
Distans: 3047 m
Fart: 1:38 min/100m
Medelpuls: 164 bpm (88%)
Placering totalt: 16
Kommentar: Bra fart och väldigt lätt känsla, men en aning hög puls. Tror det berodde på tävlingsnerver som spökade lite också. Väldigt kul att komma upp såpass tidigt och känna sig ensam i T1.

T1

Egentligen inte mycket att orda om, gjorde precis som jag hade tänkt och kom iväg som planerat. Hade lång löpning med cykeln vilket visade sig på klockan.

Tid: 3:48 min

Cykling

Cyklade ut ur stan lugnt och sansat och började därefter direkt trycka planerat effekt. Det första som slog mig var att det kändes som att alla andra cyklade väldigt långsamt, framförallt eftersom jag inte anser mig vara en stark cyklist i normala fall. Men eftersom effekten låg inom rätt spann så var det bara att köra vidare. Körde ut till vändpunkten och försökte hålla igen för att inte spränga mig. Hade en ganska ambitiös nutrutionsplan som jag fick anstränga mig för att hålla och hällde vatten över mig vid varje vätskestation för att inte överhettas. Det enda som störde mig var pulsen som var hög, väldigt hög, för den effekt jag höll. Men eftersom känslan var såpass lätt så valde jag att köra vidare med planerad effekt. Efter två varv började jag så smått inse att det kunde komma att gå fort, väldigt fort för att vara jag. Det i kombination med att det fortfarande kändes lätt gjorde att jag tog beslutet att fortsätta trycka på. Fick riktigt bra pepp av Josefine på varje varv räknade sakta men säkert ner tiden till löpningen. Med ett varv kvar (varje varv 45km) kände jag mig sliten men lyckades vända det och rulla in starkt på 4:56.

Snabba o fina vägar att cykla på.

Tid: 4:56:38
Distans: 179 km
Fart: 36,1 km/h
Medelpuls: 147 bpm (79%)
Normaliserad Effekt: 218 W
IF: 0,75
Placering totalt: 10

Kommentar: För mig var det en chock att se klockan under cyklingen. Jag trodde aldrig att jag skulle cykla så fort med så bra känsla i den värmen.

T2

T2 gick också som planerat och det enda som tog tid var toabesöket som jag kostade på mig. Jag skulle ändå njuta av dagen!

Tid: 3:21

Löpning

Nu var det dags för min normalt sett starkaste gren. Men det spelar ingen roll om man ”normalt” sett är en väldigt stark löpare, har man cyklat 18 mil över sin normala kapacitet så kommer man få lida för det. Den stora frågan var således, hade jag missbedömt min kapacitet under cyklingen och kört för hårt? Jag kände av tendenser till håll och en svag smärta i ländryggen och gick ut i ett för mig behagligt tempo på 4:30 min/km. Försökte njuta av att jag simmat och cyklat över förväntan och lät benen helt enkelt trumma på så gott de gick. Så länge benen fortsatte gå visste jag att jag skulle gå i mål på en bra mycket bättre tid än föregående år. Första varvet 14 kilometrarna tickade på fint och i början var jag nästan ensam på löpbanan vilket märktes då jag knappt såg någon annan under stora delar av varvet. Då kändes all pepp från publiken ännu mer och det kändes som att löpningen skulle gå hur lätt som helst. I stort sett varje kilometer avverkades i 4:30-4:45 min/km och självförtroendet var högt. Vid varje varv stod Josefine och tillförde oändligt med energi i form av hejarop och mycket fotograferande. När 21km var gjorda visste jag att loppet skulle börja på allvar, och det gjorde det verkligen.. Sakta men säkert föll tiderna över 5:00 min/km-strecket och jag hade tur som kunde springa jämnt med en kille som körde i Sverigedräkt. Värmen gjorde sig påmind och det kändes som att allt vatten vi hällde över oss vid varje vätskestation knappt kylde längre på slutet. Till slut var det bara ett varv kvar och jag hade nästan tunnelseende. Lyckades trycka i mig lite mer energi och ta mig hela varvet runt för att till slut få springa upp på upploppet och skrika ut mig glädje. Efter det tog det inte många sekunder innan tårarna kom. Känslan att äntligen få ut alla träningstimmar och känna att jag gjorde allting rätt var obeskrivlig. Att dessutom få göra det under tuffa förutsättningar tillsammans med Josefine betydde så mycket att det bara blev för mycket.

Äntligen!

Fortfarande pigg och har nästan avverkat halva löpningen.

Tid: 3:26:35

Distans: 40,4 km
Fart: 5:07 min/km
Medelpuls: 146 bpm (79%)
Placering totalt: 11

Kommentar: Första halvmaran gick precis som planerat med samtliga splittar i spannet 4:35-4:55 min/km. Därefter började det bli tungt och jag tror jag hade en skvätt vätskebrist som började ta ut sin rätt. Andra halvan blev en kamp och sista varvet var rejält med tunnelseende. Jag lyckades hålla mig löpande hela vägen och fick nog lida lite för cyklingen trots allt. Allt som allt är jag riktigt nöjd med hur jag höll ihop det.

Nöjd och överväldigad av känslor.

Total tid: 9:20:15

Plats av alla startande (inkl proffs): 27

Plats i öppna tävlingen totalt: 7

Plats i M25-29: 1

Efterspelet

Efter målgång hängde jag lite i athletes garden och fick lite massage samt mat innan vi begav oss till växlingsområdet för att hämta ut cykel och växlingspåsar. Sen drog vi till bilen, körde till hotellet och andades ut innan det återigen var dags att bege sig till torget för heroes hour samt prisutdelning. Prisutdelningen skedde enligt polskt schema och blev drygt 50 minuter försenat. Först var det ett gäng svenskar som hade tävlat i landslagsdräkt som ta emot pris i sina respektive kategorier och därefter var det prisutdelning i den öppna klassen. Även om tiden är det jag är absolut mest stolt över så var jag otroligt glad när jag fick gå upp på scen och ta emot förstapriset i min åldersklass.

Tävlingen gav verkligen mersmak och jag är riktigt taggad på att dra igång med omladdningen inför nästa tävling! Sist men inte minst; tack för allt stöd från vänner, familj, Josefine, kollegor & arbetsgivare!

En välförtjänt öl vid polska kusten.

Provade både SUP och kajak när vi semestrade på svenska östkusten.

Inför Challenge Poznan

Nu har vi kommit fram till Poznan efter några dagar på vift. Vi åkte från Göteborg i tisdags och stannade första natten i Lübeck samt andra natten utanför Stargrad. Vi hade dessutom förmånen att bo helt fantastiskt när vi var i Stargrad, ett halvt slott vid en liten sjö. Magiskt.

Båååt...!

Sjönära boende.

För Josefins del är det tänkt dagar kvar till tävling och för mig är det tre. Båda börjar bli nervösa men gärna det mesta för att dölja det.. Hittills har vi gjort allt för att inte tänka på tävlingen, men imorgon väntar incheckning, rekognicering av banan och genomgång av dagarna. Förhoppningsvis går allt som planerat och det största orosmoment just nu är värmen som är ganska kännbar, drygt 27-30 grader i skuggan på dagarna..

Lätt morgonlöp på polska landsbygden. 

På återseende!