Beskrivning

En glad motionärs resa mot Hawaii!

tisdag 30 augusti 2016

Race report: Tjörn Triathlon

Sista triathlontävlingen för säsongen och en förhoppning om att gå in i vinterdvalan med en god känsla. Tyvärr fanns de viss osäkerhet med ett löparknä jag lyckades dra på mig under öloppet (kändes först på kvällen efter loppet) och en allmänt seg kropp som antagligen tyckte att det räckte med tävlingar nu. Försökte ruska bort känslan och ladda inför loppet på bästa sätt, så illa kan de ju knappast vara?


Åkte upp till Skärhamn på tävlingsmorgonen och möttes av friska vindar. Efter att ha spanat lite på vågorna tänkte jag "undra om de inte kommer göra något åt simbanan?". Hämtade ut startbevis och gjorde oss redo för incheckning och slutligen simning. Till de flestas stora skräck hade det blåst in ett helt gäng med brännmaneter och in mot bryggorna såg det svårt ut att inte bränna sig. Fick trots allt värmt upp lite och gjorde oss redo för starten.

Simning
Startade i motionsklassen och antog därför att jag inte skulle ha så lätt att hitta fötter att simma på. När startskottet gick sprang jag ut längs vänstersidan och fick ganska snabbt fritt vatten, underbart! Därefter var det bara att veva på och sicksacka fram mellan alla som startat före oss. Ganska svårnavigerat och bitvis höga vågor men ändå bra känsla. Sista biten från boj till stegen simmade vi längs kajen och där var det ganska mycket maneter samtidigt som vågorna kom rakt emot oss, stärkande... Kom upp på en klart godkänd tid utan att ha ansträngt mig alltför mycket.

Tid: 30:50 min
Distans: 1900m
Fart: 1:37 min/100m
Kommentar: Trots strandstart kändes jag opåverkad av de övriga tävlande, ingen skenande puls och inget obehag. Simningen är nog inte så hemsk längre trots allt!

T1
Inte så mycket att säga om T1 egentligen, drog på strumpor och är allmänt seg här. Borde ha minst 30s att kapa till nästa säsong..

Cykling
Sen vare dags för cyklingen. Hade ändrat min position sedan Challenge Poznan i hopp om att komma lite lägre på cykeln och få ut lite mer av effekten jag trycker ner i pedalerna. Men redan efter första varvet började kroppen säga ifrån. De fanns inget tryck alls, knappt någon vilja att cykla trots att huvudet försökte mana på. Lyckades lappa ihop de två varven men benen var ganska sega efter det. Kan låta otacksamt men jag ville lite mer trots allt.

Tid: 2:27:50
Distans: 87km
Fart: 35,3 km/h
Normaliserad Effekt: 234W
Kommentar: Borde kunna hålla 240-250W utan att kroppen säger ifrån. Som sagt, godkänt, men inte mer.

T2
Här gick det snabbt och lätt då strumporna satt på sen T1.

Löpning
Tyvärr vart det misär med mina mått mätt. Kände från första steget att löparknät skulle störa något oerhört så jag fick försöka korrigera steget lite om jag inte skulle bryta. För jag ville gärna ta mig i mål när det var säsongens sista tävling och ett gäng polare dessutom körde stafettlaget. Lyckades ta mig runt varv för varv men benen sa redan från början att cyklingen hade använt den lilla kraft som fanns i dom. Lyckades ta mig i mål och fick i alla fall njuta lite av solen innan vi började röra oss hemåt.

Tid: 1:30:20 tim
Distans: 20,5 km
Fart: 4:25 min/km
Kommentar: Med mina förväntningar så är jag inte nöjd med tiden på löpningen. Dessutom väldigt tråkigt att knät spökade från första steg och skulle jävlas så mycket. Bara ta med sig så mycket som möjligt från loppet och försöka slipa lite på det till nästa gång.

Totalt slutade tiden på 4:33:15 och är en förbättring med nästan 45 minuter från förra gången jag körde en halv ironman 2014. Men jag tror att jag har mer i mig, att jag borde ta mig ner mot 4:20-4:25 en vanlig dag. Nu tänkte jag bli av med mitt löparknä och förhoppningsvis springa Lidingöloppet innan jag gör bokslut för året. Just nu känns det dessutom som att jag kommer köra lite färre tävlingar nästa år, i alla fall lite färre långa tävlingar.

Tack för intresset!

måndag 8 augusti 2016

Race report: Öloppet 2016

I Mars frågade min kompis Mange om jag ville göra honom sällskap på Öloppet, en swimruntävling, i Augusti. Eftersom jag både kan springa och simma tackade jag glatt ja till förfrågan och tänkte inte så mycket mer på det just då eftersom utomhussäsongen närmade sig. Snart kom sommaren och de specifika swimrun-passen lyste fortfarande med sin frånvaro samtidigt som jag började inse att Mange är jävligt grym på just swimrun. Som tur var fick jag låna en avklippt våtdräkt och fick mängder av tekniktips från min partner. Eftersom han hade kört Öloppet varje år sedan premiären så kunde han banan bra och skulle hela tiden förbereda mig på när bytena närmade sig. Vi tränade 2-3 gånger i en sjö i närheten och känslan var ändå relativt bra.

Dagen innan loppet hade Mange bjudit in ett stort gäng som skulle köra loppet för lite samkväm och race preparations ute på Styrsö där loppet skulle starta. Eftersom Josefine skulle köra Öloppet sprint var det en perfekt uppladdning med mycket skratt. Kroppen kändes ganska fräsch trots  att jag hade kört en Ironman bara 12 dagar tidigare. Men det skulle visa sig vara en falsk trygghet..

På tävlingsmorgon går vi upp, tar på oss och tar oss ner till starten där frukost serveras. Vi får i oss lite frukost och börjar sedan så smått fundera på att börja byta om. Vi möter också upp Josefines tävlingspartner och resten från samma gäng som skall köra sprinten. Snart därefter står vi i startfållan och förbereder oss för ett tufft lopp. Träffar massor med sköna människor från klubben och tänkte inte alls på att det var mulet och blåste upp emot 14 m/s i byarna.

Starten gick och Mange släppte tyglarna direkt. Sträckan ner till första simning gick i drygt 3:30 min/km och sen fanns ingen återvändo. Första simningen var också dagens längsta på strax över 1 km och när vi kom upp ur vattnet ropade en funktionär, "ta de lugnt, ni ligger 5:a". Mycket som for genom huvudet just då, hade vi gått ut alldeles för hårt? Gjorde mitt bästa för att hålla Manges fart men det märktes tydligt att jag varken hade vanan att växla snabbt mellan simning/löpning eller att springa på klipporna.
Första långa simningen. (Foto: Jakob Edholm)
Efter ungefär 90 minuters tävlande började kroppen påminna mig om att jag inte alls var återhämtad från min Ironman. Låren började surna till rejält och de höga vågorna tog kraft i simningen. Strax därefter kom första simningarna där vi var riktigt utsatta för vinden och havet visade sig verkligen från sin bästa sida.
Fullt upp med navigering. (Foto: Jakob Edholm)
Sen var vi tillbaka på Styrsö för en längre löpsträcka och jag fick dra ner våtdräkten till midjan, äntligen luft i lungorna! Sprang över ön och jobbade oss ner mot Vrångö för att sedan vända upp emot målet igen.
Tar oss ur vattnet någon gång under loppet. (Foto: Anna-Karin Ludin)
Vi hade stundtals växlat placering under loppet men visste att vi just nu låg på 5:e plats och försökte göra allt vi kunde för att behålla den. Avverkade sista simningarna och sen sprang vi hårt och kontrollerat över Styrsö till målet. Väl i mål var det oerhört mycket glädje och glada vänner.
Äntligen! (Foto: Martin Andréasson)
Loppet i siffror
Tid: 4:23:55
Distans: 39,5 km (varav 33,8 km löpning & 5,7 km simning)
Placering: 5
Medelpuls: 160 (86% av maxpuls)

Med facit i hand så var det en sjukt rolig men tuff dag i Göteborgs skärgård. Jag har fortfarande inte riktigt greppat att vi lyckades klämma till med en 5:e-plats, men det sjunker nog in med tiden. Och ett jättestort tack till Mange som visade mig hur swimrun skall gå till. Största lärdomen av loppet var nog att man långt ifrån är redo att tävla på 100% så snart som 13 dagar efter en Ironman. Det andra jag verkligen fick erfara är att man bli bra på det man tränar, och Mange är grym på swimrun!

Nu skall jag försöka landa lite innan Tjörn triathlon om lite mindre än 3 veckor, hoppas jag hinner återhämta mig tills dess i alla fall.

fredag 5 augusti 2016

Att inte få behålla sina saker..

De finns alltid där ute, de som inte kan låta mitt vara mitt och ditt vara ditt. De som ständigt går och väntar på rätt tillfälle att ta dina saker. Det spelar ingen roll om det är till synes helt meningslösa saker med högst personligt värde, ha de möjlighet att stjäla så är det snart ett faktum.

Detta är precis vad som hände oss i veckan. Vi hade planerat sista träningspasset inför Öloppet i helgen och skulle bara köra lite lätta växlingar. Vi var ett ganska stort gäng som åkte dit tillsammans och parkerade på en relativt tom parkering eftersom det var ganska risigt väder. Efter en dryg timme i det härliga vädret upptäcker vi att någon slagit in en ruta och tagit allt. Givetvis tur att det bara var materiella skador/förluster, men ändå jävligt tråkigt och framförallt onödigt. På något sätt är det inte värdet och tiden som är det värsta utan snarare det faktum att någon tagit sig rätten att ta mina saker. Mina saker som jag omsorgsfullt valt ut och fattat tycke vid. På något sätt blir jag kränkt. När jag försöker vara objektiv inser jag att det låter ganska löjligt, det är ju bara prylar? Men jag har alltid  varit ganska naiv och nu rasade en del av min naiva världsbild. Jag vill inte tro illa om människor, men nu är jag helt plötsligt misstänksam mot "skumma bilar vid parkeringen".

Efter lite snack med andra drabbade visade det sig att det inte är helt ovanligt att förövaren sitter och spanar efter motionärer som lämnar allt i bilen för att ta ett träningspass på vägen hem från jobbet. Snabbt o lätt hinner de länsa bilen och i värsta fall lite till.

Dags att rycka upp sig, imorgon är de ju swimrun..!

Stay safe!