Simfokus

I Fredags var det äntligen dags. Klockan 16:30 lämnade jag, Erik & Anders Göteborg för Falkenberg, närmre bestämt Falkenberg strandbad med tillhörande Klitterbadet. Falkenberg strandbad är ett helt fantastiskt spahotell precis vid havet och precis som föregående år var fokus för helgen simning med ett litet inslag av löpning. Precis som förra året körde vi simning på Fredagskvällen, Lördag FM/EM & Söndagsmorgon. Löppasset klämde vi in mellan simningarna på Lördagen. Hela träningslägret arrangerades i Triathlon Väst regi och på kanten hade vi vår alla favorittränare Herr Holme. Holme är verkligen fantastisk som ställer upp och försöker lära oss simning med alla former av metaforer han kan komma på. Trots att vi är 38 personer som samtidigt simmar i bassängen får man dessutom ett gäng tips per träningspass, helt makalöst tränat öga.

På alla sätt och vis var lägret fantastiskt, att bo på spahotell, äta samtliga måltider som buffé och ha badet bara 150m bort är en riktig lyx. Det blir en riktigt bra start på träningsåret och personligen har jag åkt därifrån med en bra känsla och blodad tand varje år. Att alla deltagarna dessutom är utomordentligt trevliga gör verkligen inte saken sämre!

Den generella strategin för lägret var att börja med mer teknik och avsluta med mer tid runt tröskeln. Söndagen avslutades bland annat med 5x(2x50m hårt (första start från pall), 50m lugnt, 2x50m hårt, 50m lugnt). Därefter var det ganska mycket armsimning och lite fokus på benspark.

Några sista ord till alla trötta triathleter. (Fotocred. till Triathlon Väst)

Löppasset kördes som kompisintervaller där man springer en slinga åt varsitt håll, möts på mitten och vänder tillbaka. Förhoppningsvis är båda tillbaka på startpunkten samtidigt om båda disponerat krafterna väl. Det blev 6 st intervaller och det fanns gott om ryggar att försöka jaga. Snabbast för dagen var den ständigt snabbe Richard som passade på att visa varför han säkrat en plats på Ironman Hawaii till hösten!

Dagarna efter simlägret har simformen suttit kvar och jag har gjort några riktigt (i mina mått mätt) fina tider i poolen. Jag hoppas jag kan fortsätta surfa på vågen och slipa tiderna lite till innan sommarsäsongen står för dörren.

Träningsläger på längdskidorna

I helgen drog jag och Josefine på ett mysigt träningsläger med fokus på längdskidor. Då Josefine skall köra sin första Svenska Klassiker i år och behöver ett gäng mil på skidorna innan Vasaloppet så var det perfekt med en lite längre genomkörare. Ursprungsplanen var att dra till Långberget men eftersom kylan verkade bli ihärdig (-20 grader) så valde vi betydligt varmare Billingen med temperaturen runt -10 grader. Vi tänkte även vara där tidigt på Fredagen för att köra dubbla pass Fredag och Lördag samt enkelt pass på Söndagen. Men eftersom jag mådde skit på Torsdagen valde vi att ta det lugnt och bara köra enkelt teknikpass på Fredagen och sen fokusera på Lördag och Söndag.

Helt magiskt väder

Väderleken var, som ni kan se ovan, helt fantastisk och vi passade på att vara ute så mycket som möjligt.

Passen var fördelade som följande.
Fredag: Teknik och känna på skidorna
Lördag FM: Distans
Lördag EM: Distans
Söndag: Distans och filmning av teknik

Med facit i hand blev det riktigt gött för kroppen och totalt var det nästan 7,5 timmar skidåkning fördelade över drygt 10 mil. Alla distanspassen var 30km långa och gick på dryga 2 timmar. Sista passen klämde jag på 1:57 och hade en snittfart på 15,3 km/h med riktigt låg och fin puls. Om vädret blir någorlunda gynnsamt på Vasaloppet ska de nog kunna räcka till 6:30, vilket hade vart grymt kul!

Nu är det vilovecka och testerna denna gången blir nog inte riktigt lika positiva som förra gången då det blev lite skralt med träning under julledigheten.

Friskt och härligt!

Lycklig, eller..?

Jag har funderat ganska mycket kring vad som krävs för att en person i allmänhet, och jag själv i synnerhet, skall vara lycklig. Jag har dessutom pratat ganska mycket om det utifrån olika frågeställningar med min sambo och bättre hälft Josefine.

I en värld där vår standard successivt höjs verkar många av oss må ganska dåligt. Det enda undantaget är alla lyckohistorier som ständigt publiceras i sociala medier. Inte en enda person mår dåligt, någonsin. Men sanningen är den att sedan 2009 har antalet sjukskrivna i December månad gått från drygt 109.000 personer till nästan 180.000 personer. Mellan tidigt 2000-tal och 2009 minskade dock antalet sjukskrivningar, och det var givetvis jättebra. Jag tror givetvis inte att vårt välmående kan mätas i antalet sjukskrivna men det är en intressant siffra att lyfta om inte annat. Bakgrunden är mångsidig men många fall kommer från psykisk ohälsa och utmattningssyndrom.

Min första reflektion är att vi ständigt söker kickar, gärna utan att behöva anstränga oss alltför mycket. Vi vill ha något, gärna direkt och utan någon motprestation. Kicken blir kortvarig och vi behöver en ny kick. Vad är problemet med detta? Jag tror det vi egentligen behöver är längtan. Har du något minne från din barndom som verkligen fyller dig med glädje? Något du längtade efter länge? En cykel? Ett TV-spel? Något du sparade till? Upplevde du glädjen från det du längtade efter som långvarig? För mig var det precis så. De sakerna jag sparade till och längtade efter gav mig glädje under en väldigt lång tid. Jag fick lära mig längta efter saker. Som parallell till det köpte jag en ny laptop och surfplatta för några månader sen. Eftersom jag jobbat ett tag behövde jag inte spara eller längta efter grejerna men när beställningen var gjord satt jag som på nålar och väntade på mitt paket. Jag kom ju ihåg känslan från min barndom (och studietid)! Sen kom paketet och jag orkade inte ens packa upp datorn första dagarna. Jag hade helt enkelt inte längtat efter grejerna tillräckligt länge, väntan på paketet var roligare än själva paketet.

Vad är det då som gör oss lyckliga? Tyvärr finns det enligt mig inget lätt svar på frågan. Men mitt enkla svar är att "jag skapar min egen lycka". Jag hade kunnat skriva "man skapar sin egen lycka", men då har jag helt plötsligt friskrivit mig ansvaret och låtit 'man' ansvara för att lyckan skapas. Jag vill ändå understryka vikten av att använda 'jag' för att göra mig själv ansvarig.

Vad menar jag med det då? Att lycka är något långvarigt och inte får förväxlas med ett ständigt sökande efter kickar. Att köra tunga intervallpass gör mig inte lycklig, men jag får en kick av det. Att få träna ett helt år och längta efter mållinjen i Kalmar är en prövning i sig, men att få korsa den och få belöningen av all längtan, det ger minnen för livet.

Lycka för mig är inte att köra en ny och fin bil, eller att accelerera fort med den. Nej, lycka för mig är att vakna upp bredvid Josefine en Söndagsmorgon, att få äta frukost med henne och i brist på nytt kaffe få värma en 2 dagar gammal kopp kaffe i mikron. Det klart det är mysigt att gå ut o äta frukost, men utan Josefine är det fortfarande bara en frukost...