Race report: Challenge Poznan

Dagen med stort D. Dagen då jag skulle visa för mig själv att all träning under senaste året verkligen gett resultat. Självklart är det orättvist att tro att det är ett givet datum som avgör om senaste året varit framgångsrikt eller inte, men på något sätt har man ganska höga förhoppningar när det kommer till årets stora race.

All uppladdning hade gått så bra som den kunnat med tanke på att vi skulle tävla i ett annat land där organisationen lämnar en hel del att önska samt att befolkningen har extremt dåliga kunskaper i engelska. Vi hade dessutom varit på bilsemester i nästan en vecka så alla former av kontrollerat matintag och avslutade träningspass uteblev. Men det spelade ingen roll, det viktiga var att genomföra tävlingen med en bra känsla och visa att jag lärt mig av mina misstag från föregående år. I stora drag hade jag fokuserat året på att lära mig simma kontrollerat, cykla utan att få ont och därefter springa utan att tappa fart när distansen ökar. Simningen har jag kontinuerligt fått kvitto på att den har förbättrats kontinuerligt, det i kombination med att jag lärt mig simma rakt och navigera gjorde att jag kände mig trygg men ändå oviss om min kapacitet. Löpningen har gått kanon hela året och alla former av tidigare personbästa har trimmats ner rejält. Cyklingen som varit ett väldigt osäkert kort med mycket smärta hade i rena siffror blivit bättre, men samtidigt ovisst om min kropp skulle palla 18 mil påfrestning.

Dagarna innan min tävling hade vi som sagt bilat ner från Göteborg, genom Danmark och Tyskland för att slutligen hamna i Polen och Poznan. Två dagar innan loppet rekade vi cykelbana, registrerade oss och checkade in utrustning åt Josefine som skulle tävla dagen innan mig. Vi insåg att det skulle bli tufft för oss båda med drygt 30 grader i skuggan och 58 grader på vägbanan där vi skulle cykla. Prognosen som tidigare lovat sol på tävlingsdagarna hade dock ändrats mot en lite molnigare väderlek.

Josefine packar växlingspåsar

På Lördagen var det som sagt dags för Josefine att tävla på Olympisk distans. Vi överlevde bilresan till tävlingsområdet och Josefine gjorde sig redo för start. Efter att starten hade gått gick ungefär halva dagen till att supporta Josefine, hämta ut hennes utrustning, gå på race briefing, checka in min utrustning och leta upp lite middag. Ungefär nu kände jag att uppladdningen kanske inte var optimal då vi hade promenerat mer än 2 mil per dag senaste dagarna.

Överträffade sina förväntningar med marginal, världsklass!

På tävlingsmorgonen ringde klockan 04:45 och därefter gick allt ganska snabbt. Allt var förberett och till vår stora glädje hade hotellpersonalen lyckats fixa två frukostpåsar som stod redo till oss. Körde snabbt genom stan och parkerade nära området. Därefter var det vanlig rutin med att pumpa däcken, fylla energi, gå på toa, ladda mentalt och värma upp. Starten skulle gå från vattnet så efter att Josefine hade önskat mig lycka till simmade jag ut till startlinjen och kände mig riktigt laddad.

Lagom nervös

Simning

Simningen gick som en stor fyrkant i en lugn sjö så förhoppningarna om en lugn simning var stora. Kom iväg bra och låg bitvis och drog själv samt bitvis på några bra fötter. Simmade på med bra känsla och helt plötsligt var det dags att vända, vilket kändes lite tidigt men samtidigt väldigt positivt. Började simma tillbaka och kände att det var dags att försöka avancera lite i gruppen. Här börjar vi simma om de som startat i EM-tävlingen och halkat lite efter. Gör ett sista ryck in mot uppgången, kommer upp ur vattnet och trycker 'lap' för att se klockan visa 49:51 vilket kändes helt orimligt på alla sätt o vis. Därefter ser jag sträckan och ser att vi simmat för kort, lite besviken över det men bara att köra på, lika för alla.

Ingen större trängsel i växlingsområdet!

Tid: 49:51 min
Distans: 3047 m
Fart: 1:38 min/100m
Medelpuls: 164 bpm (88%)
Placering totalt: 16
Kommentar: Bra fart och väldigt lätt känsla, men en aning hög puls. Tror det berodde på tävlingsnerver som spökade lite också. Väldigt kul att komma upp såpass tidigt och känna sig ensam i T1.

T1

Egentligen inte mycket att orda om, gjorde precis som jag hade tänkt och kom iväg som planerat. Hade lång löpning med cykeln vilket visade sig på klockan.

Tid: 3:48 min

Cykling

Cyklade ut ur stan lugnt och sansat och började därefter direkt trycka planerat effekt. Det första som slog mig var att det kändes som att alla andra cyklade väldigt långsamt, framförallt eftersom jag inte anser mig vara en stark cyklist i normala fall. Men eftersom effekten låg inom rätt spann så var det bara att köra vidare. Körde ut till vändpunkten och försökte hålla igen för att inte spränga mig. Hade en ganska ambitiös nutrutionsplan som jag fick anstränga mig för att hålla och hällde vatten över mig vid varje vätskestation för att inte överhettas. Det enda som störde mig var pulsen som var hög, väldigt hög, för den effekt jag höll. Men eftersom känslan var såpass lätt så valde jag att köra vidare med planerad effekt. Efter två varv började jag så smått inse att det kunde komma att gå fort, väldigt fort för att vara jag. Det i kombination med att det fortfarande kändes lätt gjorde att jag tog beslutet att fortsätta trycka på. Fick riktigt bra pepp av Josefine på varje varv räknade sakta men säkert ner tiden till löpningen. Med ett varv kvar (varje varv 45km) kände jag mig sliten men lyckades vända det och rulla in starkt på 4:56.

Snabba o fina vägar att cykla på.

Tid: 4:56:38
Distans: 179 km
Fart: 36,1 km/h
Medelpuls: 147 bpm (79%)
Normaliserad Effekt: 218 W
IF: 0,75
Placering totalt: 10

Kommentar: För mig var det en chock att se klockan under cyklingen. Jag trodde aldrig att jag skulle cykla så fort med så bra känsla i den värmen.

T2

T2 gick också som planerat och det enda som tog tid var toabesöket som jag kostade på mig. Jag skulle ändå njuta av dagen!

Tid: 3:21

Löpning

Nu var det dags för min normalt sett starkaste gren. Men det spelar ingen roll om man ”normalt” sett är en väldigt stark löpare, har man cyklat 18 mil över sin normala kapacitet så kommer man få lida för det. Den stora frågan var således, hade jag missbedömt min kapacitet under cyklingen och kört för hårt? Jag kände av tendenser till håll och en svag smärta i ländryggen och gick ut i ett för mig behagligt tempo på 4:30 min/km. Försökte njuta av att jag simmat och cyklat över förväntan och lät benen helt enkelt trumma på så gott de gick. Så länge benen fortsatte gå visste jag att jag skulle gå i mål på en bra mycket bättre tid än föregående år. Första varvet 14 kilometrarna tickade på fint och i början var jag nästan ensam på löpbanan vilket märktes då jag knappt såg någon annan under stora delar av varvet. Då kändes all pepp från publiken ännu mer och det kändes som att löpningen skulle gå hur lätt som helst. I stort sett varje kilometer avverkades i 4:30-4:45 min/km och självförtroendet var högt. Vid varje varv stod Josefine och tillförde oändligt med energi i form av hejarop och mycket fotograferande. När 21km var gjorda visste jag att loppet skulle börja på allvar, och det gjorde det verkligen.. Sakta men säkert föll tiderna över 5:00 min/km-strecket och jag hade tur som kunde springa jämnt med en kille som körde i Sverigedräkt. Värmen gjorde sig påmind och det kändes som att allt vatten vi hällde över oss vid varje vätskestation knappt kylde längre på slutet. Till slut var det bara ett varv kvar och jag hade nästan tunnelseende. Lyckades trycka i mig lite mer energi och ta mig hela varvet runt för att till slut få springa upp på upploppet och skrika ut mig glädje. Efter det tog det inte många sekunder innan tårarna kom. Känslan att äntligen få ut alla träningstimmar och känna att jag gjorde allting rätt var obeskrivlig. Att dessutom få göra det under tuffa förutsättningar tillsammans med Josefine betydde så mycket att det bara blev för mycket.

Äntligen!

Fortfarande pigg och har nästan avverkat halva löpningen.

Tid: 3:26:35

Distans: 40,4 km
Fart: 5:07 min/km
Medelpuls: 146 bpm (79%)
Placering totalt: 11

Kommentar: Första halvmaran gick precis som planerat med samtliga splittar i spannet 4:35-4:55 min/km. Därefter började det bli tungt och jag tror jag hade en skvätt vätskebrist som började ta ut sin rätt. Andra halvan blev en kamp och sista varvet var rejält med tunnelseende. Jag lyckades hålla mig löpande hela vägen och fick nog lida lite för cyklingen trots allt. Allt som allt är jag riktigt nöjd med hur jag höll ihop det.

Nöjd och överväldigad av känslor.

Total tid: 9:20:15

Plats av alla startande (inkl proffs): 27

Plats i öppna tävlingen totalt: 7

Plats i M25-29: 1

Efterspelet

Efter målgång hängde jag lite i athletes garden och fick lite massage samt mat innan vi begav oss till växlingsområdet för att hämta ut cykel och växlingspåsar. Sen drog vi till bilen, körde till hotellet och andades ut innan det återigen var dags att bege sig till torget för heroes hour samt prisutdelning. Prisutdelningen skedde enligt polskt schema och blev drygt 50 minuter försenat. Först var det ett gäng svenskar som hade tävlat i landslagsdräkt som ta emot pris i sina respektive kategorier och därefter var det prisutdelning i den öppna klassen. Även om tiden är det jag är absolut mest stolt över så var jag otroligt glad när jag fick gå upp på scen och ta emot förstapriset i min åldersklass.

Tävlingen gav verkligen mersmak och jag är riktigt taggad på att dra igång med omladdningen inför nästa tävling! Sist men inte minst; tack för allt stöd från vänner, familj, Josefine, kollegor & arbetsgivare!

En välförtjänt öl vid polska kusten.

Provade både SUP och kajak när vi semestrade på svenska östkusten.