Beskrivning

En glad motionärs resa mot Hawaii!

torsdag 20 juni 2019

Recap från våren som passerat..

Tittar ut genom fönstret och inser att det är midsommar imorgon. Vi är i runda slängar på mitten av år 2019, och jag har fortfarande inte skrivit ett enda blogginlägg för året. Med handen på hjärtat får jag nog erkänna att det är lite dåligt, inte för att jag har någon diger skara följare som ivrigt undrar om jag tränar eller ens lever. Nej det handlar mer om att jag vill kunna gå tillbaka och minnas min resa i framtiden. Samtidigt behöver jag inte föra någon närmare dagbok över vad jag åt till lunch heller, men någonstans mellan två och tolv inlägg per år borde jag kunnde hosta upp tycker jag nog. Och angående midsommar så har det precis börjat regna utanför fönstret. Det känns ändå ganska traditionsenligt med tanke på att vi hade drygt 30 grader och härligt sommarväder igår.

Finns det något att berätta med det här inlägget då?
Efter den något stressiga tävlingen i Barcelona som fick bästa möjliga utgång så råkade vi som nämnt i förra inlägget köpa oss ett hus. Vi flyttade in där i början av Januari och har väl kommit på plats att vi kan leva ett helt normalt liv (så normalt som de nu blir). Vid årsskiftet tog jag även ett beslut som jag funderat på ett tag, jag gick från att vara helt självcoachad till att skaffa mig en coach. Valet föll på Björn Andersson efter lite bollande med andra atleter i min närhet. Sen dess har jag försökt träna precis som han planerat och samtidigt få livspusslet att gå ihop.
Verkstad in the making
I Januari åkte jag tillsammans med majoriteten av Elitgruppen i Triathlon Väst till Gran Canaria för ett träningsläger med fokus på cykling i bergen. Väldigt trevligt och sjukt kul att få träna ihop med likasinnade när mörkret ligger tungt över Sverige. Det lägret följdes några veckor senare upp med ett simläger i Falkenberg tillsammans med resten av klubben. I vanlig ordning ett av årets bästa läger på Falkenbergs Strandbad där vi har möjlighet att kombinera simning, spa och fantastisk mat.
Gran Canarias högsta punkt (~2000m över havet)

3 av 5 på lägret. Magiskt gött att simma i morgonsolen!
Första loppet för året blev varvetmilen i slutet av Mars, det brukar vara en snabb tillställning där många vill testa benen och snabba tider utlovas. Banan är pannkaksplatt men extremt vindutsatt då den går längs frihamnen i Göteborg. Det kändes som att jag hade bra fart i benen innan loppet så redan efter ett par hundra meter tog jag beslutet att brygga upp till andraklungan i hopp om att de skulle vara bra ryggar att hålla när vinden började komma åt. Första 2 kilometrarna passerade på runt 3:00 min/km och jag började inse mitt misstag. Jag kunde hänga med till runt 4 kilometer och sen började avståndet till gruppen öppnas upp. Jag hamnade mitt i ingenmansland och gjorde rent taktiskt ett bedrövligt lopp. Jag lyckades dock hålla ihop det ganska bra och sprang in på 32:29 på en 9:e-plats. Personbästa med en dryg minut och grym känsla!
Varvetmilen
Efter varvetmilen fortsatte träningen rulla på, och som vanligt drog vi till Mallorca i slutet av April för en dryg veckas träning i underbar miljö. Träningen blev återigen bra och efter en vilovecka på hemmaplan var det dags att försöka försvara min förstaplats på Tuve Trail från året innan. Jag gick ut ganska hårt och blev ensam i täten efter en dryg kilometer. Därefter kunde jag springa hårt men kontrollerat och tog det lite lugnare än året innan. Ändå lyckades jag förbättra banrekordet med en styv minut, riktigt bra kvitto!
Bra häng på piggen!
Maj brukar gå i löpningens tecken och snart stundade "Göteborgsvarvetveckan" som bestod av Stafettvarvet tillsammans med både SportLaLa.se och Sigma Embedded Engineering och sedan även Göteborgsvarvet för första gången på 4 år. Stafettvarvet brukar vara ett av årets roligaste lopp och så även i år. Med SportLaLa.se försvarade vi vår 2:a-plats från förra året och för egen del var det mitt snabbaste resultat på den ganska korta banan. Några dagar senare var det dags för Göteborgsvarvet och då var även min frus familj här för att springa! Björn hade tidigare aviserat att han inte tyckte jag skulle springa varvet då det skulle slita en del att köra i tävlingsfart, men vi kom fram till att om jag springer det i kontrollerad fart och sen skarvar på en extra mil efteråt så är det lugnt. Sagt och gjort, det blev ett grymt kul lopp med fokus på glädje och att försöka springa en negativ split i full kontroll. Jag gick i mål på 1:15:39 och kände mig i extremt bra form, sjuk känsla! Efter en liten extrasväng hejade vi in resten av familjen och hade det allmänt gött i solen.
Sista biten in mot växling.
En timmes löpglädje fördelat på 5 personer!
Tog typ 10 försök att sätta bilden, men skam den som ger sig..
Efter varvet har det inte tävlats så mycket mer, men i gengäld varit ett ordentligt tufft träningsblock som sista toppning mot Ironman Frankfurt den 30:e Juni. Jag har tidigare tränat lika många timmar men inte lika hårda som den här gången, så det är med spänning jag ser fram emot att få testa kroppen på årets första riktiga "A-lopp". I skrivande stund har vi precis släppt på belastningen och återhämtningen är i full gång. Rent allmänt känns alla disciplinerna väldigt bra och jag känner mig stabilare än någonsin. Just nu ser långtidsprognosen för Frankfurt extremt varm ut, isåfall är det bara gilla läget och anpassa farten, i annat fall hoppas jag på bra fart genom hela loppet. Oavsett hoppas jag att få utdelning för alla timmar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar